Ojojoj, ja jag har ju flyttat hemifrån och bor själv på andra sidan av landet (typ) så egentligen borde dom ju inte bry sig, men så va det ju förstås inte….

Min pappa gillar inte hundar. Det enda husdjuret han gillar är katt (och fisk). Han tyckte att det bara skulle skapa problem att skaffa hund, och att jag ska vänta tills efter studierna. Han va väldigt negativ, och har vart hela min uppväxt (till hund alltså). Kommer ihåg att jag va näst inpå livrädd när jag skulle berätta att det va bestämt (jag behövde dessutom skjuts till uppfödaren). Men så har han märkt hur mycket som Pin har hjälpt mig och gjort en total omvändning, även fast han fortfarande är rätt negativ just för att det är en hund, men han förstår att det är mer för mig! När jag sedan skulle skaffa hund nr 2 va det mycket samma sak. "Vänta till efter studierna", "Du har ju redan en hund", "Du kommer bli så bunden", osv. Men även denna gång så har han gjort en 360.

Men som sagt borde han inte ens bry sig eftersom jag inte längre bor hemma, menmen antar att föräldrarna aldrig kommer sluta bry sig. Beslutet va däremot helt mitt, har ingen annan jag behöver ta hänsyn till.

Eftersom jag är uppvuxen med hundar då mamma har kennel så sades det inget om att jag skaffat hundar genom åren, men däremot var det inte alls populärt då jag valde att skaffa en blandras, speciellt som det var en sån där "kamphunds"blandis.

Velvet lyckades dock väldigt snabbt med att charma alla, till och med min mormor 

Båda mina föräldrar var lite tveksamma med att jag köpte Loke, trots att jag flyttat hemifrån och så. Men det är väl för att de inte vill att jag ska ta på mig för mycket, och eftersom vi redan har katter så trodde dem väl att djuren skulle ta över lägenheten, haha :)

Men de var absolut inte negativa och har lovat att ställa upp som hundvakter vid behov. Loke har än så länge bara träffat mamma men har redan hunnit charma henne. Så nu när vi ska dit och hälsa på så brukar hon säga "visst tar ni med vovven också"?, så jag antar att han är godkänd :)

Dem reagerade inte så mycket. Vi fick henne under gymnasiet, dock började vi betala hennes mat osv när min pojkvän flyttade till eget :)

Jag hade precis flyttat hemmifrån och var 19 år när vi skaffade vår Hugo. Fast jag är född och uppvuxen med hundar så tyckte mina föräldrar att jag skulle vänta för det är ett stort ansvar att ha. Men beslutet var vårt och de accpterade dem.

Direkt när de träffade Hugo föll de direkt för honom. Idag säger min mamma och pappa att de är mormor och morfar till Hugo och vill alltid ha honom på besök eller passa honom.

Barnen var väldigt negativa men det är ju jag som bestämmer hemma.

Nja, i början var mamma helt anti hund, jag fick minsann skaffa hund då jag flyttat hemifrån.
Men ja, på något sätt lyckades jag övertala henne, sen dess har vi haft ett par omplaceringar.
Tills vi då köpte Hugo, som inte var meningen alls.. Men både mamma och jag föll totalt, så det var inge snack om saken
När Hugo hade fyllt två var jag redo för en till hund, jag var helt bestämd på att det skulle vara en valp, då omplacering aldrig fungerat.
Mamma hittade annonsen på Silas och hans syskon, och fick ett bra band med uppfödaren.
Så det blev en valpis.

Nästa hund kommer däremot inte komma förrns jag har eget place, och det har jag själv beslutat

Jag hade flyttat hemifrån och var 16 år och gick gymnasiet när jag skaffade min första egna hund. Jag tog över en blandras som ägarna inte längre klarade av. Mamma och övriga familj var positiva och hjälpsamma och såg till att jag hade möjlighet att ha kvar hunden tills hon slutligen blev för gammal och fick somna in. När jag pluggade på Universitetet var familjen ett stort stöd och jag fick hjälp med hundvakt. Jag har vuxit upp med hund och alltid tagit ett stort ansvar för mina hästar och familjens hundar så jag tror min familj litade på att hade jag tagit mig ann hunden så fixade jag det. Eftersom djur alltid varit en självklarhet i min familj så tror jag de förstod att jag förr eller senare skulle skaffa djur själv oxå. Nu är jag 32 år och ska snart titta på min 3:dje egna hund sen jag flyttade hemifrån. Min mamma ska passa mina barn i helgen då jag åker och tittar på valpen. Vi har mycket hundar i släkten så det är något vi har gemensamt så det är roligt.

Min familj och många runt omkring tyckte nog jag var galen och gjorde ett misstag när jag skaffade hund. Jag har tre barn och äldsta är 4 och de andra två fyller 3 och 1 i juli. Äldsta killen har en autism diagnos och mellan killen är otroligt aktiv och mycket så visst har jag mycket och göra men klart det går att kombinera. Skulle egentligen vilja ha en flat eller boxer och vara väldigt aktiv inom olika hundgrejer men det visste jag ju att jag inte skulle ha tid med så valde en annan hund och tränar bara för att det är skoj och går långa sköna promenader. Fungerar hur bra som helst.

Ville ha hund för att det alltid varit mitt absolut största intresse och för att ha något mer än barnen. Visst är barnen underbara men det är roligt att göra något annat ibland också =). Sen är det viktigt för mig att barnen växer upp med djur då jag inte fick göra det pga allergisk pappa. Vi hade sköldpaddor och eremitkräftor och sånt med det är ju inte samma sak.

Självklart var de med på beslutet då jag fortfarande bor hemma 🙂

Så det var inte direkt något "skaffande" på så sätt, jag fick tjata en massa år innan jag till slut fick min valp.

Jag var 16 år när jag köpte min första alldeles egna hund och eftersom jag bodde hemma var de ju tvugna att vara med på beslutet🙂Det tog mig dock drygt 12 år att få min vilja igenom 😉

Men jag tror att mamma och pappa är glada över beslutet, dom älskar min hund och hjälper mer än gärna till om jag någon gång inte har tid!

Bor ju hemma så mamma var ju tvungen att vara med på det ;) Pappa däremot var bara sur, det allra första han gjorde när Smiley för allra första gången var inne i i huset, var att knuffa ner henne när hon bara var glad å ville hälsa…

Beror väl lite på vad man menar med "familj"… Min pappa sa väl inget… Han har haft hund hela tiden. Min storebror är så byråkratisk så han säger sällan några synpunkter. Kanske min lillebrorsa sa nåt för han är tvärt om och säger vad han tycker… kanske sa nåt om att bli bunden eller nåt men med tanke på att jag även hade hästar så är det lättare att ta med sig en hund… ;-)

Min sambo, hans dotter, mina barn och jag var överens om att vi ville ha hund men var inte riktigt överens om vilken ras. Min sambo och hans dotter var inne på vallhund av nåt slag. Min sambo ville ha belgare eftersom han haft det innan och hans dotter ville ha bordercollie. Jag tycker att dessa raser är liiite för aktiva. Jag ville helst ha retriver eller spaniel. Jag ville ha en glad social hund. Det blev en blandis! Alla nöjda! :-)