Vi passar ju en papillon som heter Chili ibland. Det är Lillans bästa vän. Idag fick han för sig att sticka hemåt, var länge sedan han gjorde det. (Det är bara en grusväg mellan oss och svärmor där han bor, runt 800-900 meter kanske emellan). Ropade flera gånger men det var som att han hade kottar i öronen. Så jag gick in och sa till min sambo att han får ringa bort. Men Chili hade inte sprungit hem. Jag blev förbannad och orolig på honom så klädde på mig yttekläderna igen och öppnade ytterdörren. Där står Chili, lika glad som innan och gick rakt in. Gissa om jag blev paff! Första gången han kom igen, när jag ropat på honom när han stuckit! *stolt" :D
Ni som inte vet Chilis bakgrund, kan jag berätta. Han hade det inte så bra i sitt ena hem, sedan kom han till en tjej som skulle träna honom osv. Men hon fick heltidsjobb så hon kände att hon inte hade tiden så svärmor köpte till sin dotter, min sambos lillasyster. Han var väldigt osäker, noll lydnad i princip osv.
Men nu, 2 år senare har det blivit bättre och bättre. Hon har inte koncentrerat sig så mycket på lydnad utan mer gos och promenader. men han har blivit bättre och bättre och han trivs jättebra här hos oss, och har lärt sig mycket här med :)
Så är himla kul! :D Bevisar att han gillar att vara här eftersom han kom tillbaka igen :)