Jag har en hund från Portugal och tre från Spanien. Försäkringen är inga problem, förutsatt att du har en hund under 6 år, åtminstone med If försäkring. Det finns vissa klausuler i försäkringen, och det gör det nog för de flesta raser, att vissa saker inte täcks av försäkringen, och Leishmania kan vara en av dem.

De största problem jag haft med mina hundar är att den ena blev huggormsbiten förra sommaren och höll på att stryka med, och fick operera bort en cysta i käken i år …. men det har ju inte med deras bakgrund att göra :)

Risken att föra in en smittsam sjukdom är ytterst ytterst liten.

Vad kul att höra att det gått så bra för dig! Varifrån har du köpt dina hundar?

Och du bekräftar lite det jag trodde, att risken för smitta är väldigt liten.

Jag har Folksam till min andra hund, ska kanske kolla lite vad de har för regler kring importerade hundar.

Den från Portugal skaffade jag genom Hundrondellen, de övriga genom ADA.

Jag har en hund från rumänien, men klandet spelar väl kanske inte så stor roll!

Vi har egentligen inte haft så stora prblem, hon är ganska skygg mot andra människor/ hundar, men det har ju mer med individen att göra, hon är en av de blygaste hundar de tagit hand om , enligt hennes förening, de flesta andra jag vet är betydligt mer framåt.

Man får ju tänka på att det är trots allt en hund som levt på gatan från början, de kan ha "issues" och upplevelser vi aldrig får veta något om, de kanske aldrig har sett en hiss, en trappa eller en soffa förut, man får försöka sätta sig in i deras situation, allt är nytt, och framförallt, man kan inte vänta sig en rumsren hund från början, fast jag tror dock att man har en fördel med en vuxen hund, de fattar snabbare, för Julies del tog det bara några veckor innan hon fattade, vilket jag antar är betydligt snabbare än för en valp…

Vi har också Folksam, har inte haft några problem med dem, men hon har iofs inte varit sjuk, utan bara råkat ut för en skada änsålänge.

Om jag ade varit du hade jag även bett om ett hjärtmask- test, som görs med blodprov, inget som krävs för införsel, men för din och hundens skull, och även för at kunna säga till alla "skeptiker"

Kul att du funderar på att ge en utländsk hund ett hem! :D

#3 Vilket härligt gäng hundar!

#Vad kul att det gått bra med din hund också! Jag räknar med att det kommer att bli en del social träning i början. Upplever du hennes osäkerhet som ett problem som kommer att kvarstå?

De som talar emot adoptioner av utländska hundar framhåller ofta att hundarna har stora problem att anpassa sig till livet här, risken med sjukdomar samt att man ej ska gynna dessa föreningar. många gånger får men rådet att ta en svensk omplacering istället. Men visst måste det vara lika stor risk, om inte större, att få hem en problemhund då? Känns som att många hundar i sverige omplaceras pga beteendeproblem, ofta i kombination med rätt krävande raser…

Vissa av hennes problem kommer säkert att kvarstå, hon kan  t ex gärna gå fram och försiktigt ta mat av någon, och nosa på, men oftast om någon försöker klappa henne ryggar hon tillbaks och blir rädd, det blir iofs bättre, men tror aldrig hon kommer att lita helt på någon annan än oss. Det är ändå såååå mycket bättre än när hon kom, och man kan ju förså om man är osäker om man råkat ut för en massa hemskheter.

Tycker nog inte att det varit så stora problem att anpassa sig, så det skulle jag inte sätta som ett minus. Vår hund kommer från en liten liten förening som arbetar stenhårt, de har ingen svensk förankring, och vi har betalat dem totalt 200 euro för chip, vaccin, pass, tester och transport, absolut inget de tjänar på, snarare tvärt om, bara för hundarnas skull. Det är vad jag skulle rekommendera, hitta någon man litar på, som jobbar "på plats", och inte en stor förening som tar flera tusen extra utöver de faktiska kostnaderna.

Enda fördelen jag kan se med en svensk omplacering är att man kanske har en överenskommelse, och träffar hunden innan, och känner om man är rätt för varandra. Å andra sidan har de svenska hundarna som väntar på omplacering det inte p något sätt det lika vidrigt som hundarna nera på kontinenten, hundarn apå hägn här får mat, vatten och veterinärvård, och om de måste avlivas sker det på ett "humant" sätt. I t ex rumänien går det inte till så, och för varje hund man kan rädda därifrån har en ny en chans att komma ut från ett dödshägn (som är det de oftast är räddade från av föreningarna, få kommer direkt från gatan, utan har först blivit infångade av hundfångare och placerade i sk "hellholes"). Min egen erfarenhet och andras (har daglig kontakt med folk i sverige, tysklad och holland), är att dessa hundar är så fruktansvärt tacksamma för det de får, så de är sällan något problem!

Jag går, som du märker, igång på att argumentera för utländska hundar, och det finns massor jag skulle kunna säga, om du vill ha mer info får du gärna pm:a mig! :)

Hej!

Jag har adopterat en liten Spanjor, Pipo. Han är helt underbar! Nu är det förstås beroende på individen och vad de har hunnit att vara med om innan.

Nu kommer han tydligen också från en organisation som inte har så gott rykte men nu är han här och mår bra och är älskad.. Jag tycker inte att man ska lyssna på om det är rätt eller fel - följ ditt hjärta. Vare sig du väljer en svensk eller en utländsk hund så ger du ett varmt hem till någon som behöver kärlek. Så ser i alla fall jag på det..

Vår Pipo är jättesnäll och har ett mycket bra hundspråk, vilket jag har hört att är vanligt då de redan är vana att sköta sig själva bland andra hundar. Han har också en regäl dos med själförtroende så ej blyg och försynt som man kan tro att de flesta är. Nu börjar han nog känna sig hemma också då en hel del nya hyss börjar att märkas - men han är ju valp/unghund och har ingen som helt träning innan han kom till oss - det får man nog räkna med.

Han var nästan helt rumsren men det är inget man ska räkna med då de flesta hundar lever i hägn och kissar när de känner för det. Jag fick rådet att behandla Pipo som en 8 veckor valp gällande allt och det har fungerat för oss.

Pipo var vetrinärbesiktad och hade alla papper i ordning men jag tog honom i alla fall till "min" vetrinär för att få se själv att allt var ok. Vi har även tagit leishmania prov på honom här och det skall göras igen om ett halvår ca. Det är en sjukdom som kan ligga latent ett tag så bra att kolla ibland.

När det gäller försäkringen så var det inga problem heller, nu är Pipo bara 1 år. Första 20 dagarna gäller inte försäkringen dock.. Men nu är allt i ordning. En del försäkringsbolag kräver en svensk vet.besiktn men IF som jag har gjorde det inte. Kolla med ditt försäkringsbolag.

Lycka till med dina planer och håll oss gärna uppdaterad om hur det går. Jag bloggar lite om du är nyfiken på hur vårt liv går

http://livetpaparkvagen.bloggplatsen.se/