Det finns redan massor med inlägg om detta. Själv anser jag det är DU som köpare som styr denna avel, blir inga Valpar sålda slutar folk avla på detta sätt som jag personligen ser som väldigt oseriös avel.

#1

Jag har hittils inte sett ett enda inlägg från en uppföare som avlar på blandraser i flera generationer där hundarna är av helt olika raser och absolut ingen som helst hälsokoll görs på hundarn.

De uppfödare som går fram och förklarar sig avlar oftast på hundar med två någorlunda lika raser och hälsotestar sina hundar.

Om du vet ett inlägg från en sån uppfödare som jag beskriver som svarar på mina frågor så skulle jag vara tacksam om du kunde länka till det inlägget.

Efterfrågan på blandraser kommer alltid att finnas, det tar inte bort uppfödarens ansvar att avla fram friska sunda hundar.

2 ne det är sant, men kanske inte heller det finns nån sån uppfödare här inne :) Dessa uppfödare lyser någ med sin frånvaro av svaret på denna fråga

Ja jag misstänker att jag inte kommer att få svar utan får fortsätta anta att det beror på okunskap, men skulle ju vara trevligt om nån kunde svara

Ts, ett tips är kanske att kontakta de som säljer blandrasvalpar på blocket tex, och försöka föra ett resonemang :)

Fast dom brukar känna sig påhoppade och bli sura om man frågar varför dom tog fram kullen

#6 Så blir det väl på ett forum åxå kanske?

#7

Jag hade lite hoppats på att ingen ska känna sig personligt påhoppad när jag ställer frågan på ett forum

#8 jag förstår vad du menar, och du har nog rätt :)

Tänk om man skulle använda samma resonemang om människor. Hur tänkte ni föräldrar som är svensk/thailändare och afroamerikan/bulgar när ni skaffade barn?

Det börjar med att man upptäcker vilken vitalitet det blir på valparna om åtminstone en av föräldrarna är renrasig, en slags hybrideffekt. Avkomman blir bättre än något av föräldradjuren pga att inavelsgraden då går ner till noll. Sen när man har bra hundar så vill man kanske gå vidare. Att då avla tillbaka på någon av raserna som finns i dem kommer troligen bli en besvikelse för att hybrideffekten uteblir. Så man blandar mer.

Det är så här det börjar. Sen kanske man avlar in med djur som har de rätta egenskaperna som man vill ha. Så här har era renrasiga hundar blivit till från början också. Felet med det är att avelsbasen är alldeles för liten från början. Rasen kommer oundvikligen att degenereras och gå under om det inte kommer in friskt blod med jämna mellanrum. Ibland görs det i smyg med liknande raser, det syns inte efter några generationer. Yes, stamtavlorna ni har är bara teoretiska.

Men det är klart, man har ett ansvar att inte släppa iväg sådana bastarder till vem som helst. Valpköpare brukar också vara duktiga på ljuga om sitt hundkunnande och vad de tänker ha hunden till.

Själv är jag ganska nöjd med min flock draghundar som är en mix av fem raser och jag kommer troligen blanda in fler när det är dags för det. Och jag kommer nog behålla alla Valpar själv.

#10

Tack för ditt utförliga svar. Nu gjorde du mig lite klokare på hur man kan tänka vid uppfödning av blandraser. Jag är tveksam till att alla som föder upp blandraser tänker så så jag vill gärna ha fler svar :D

#10: Det går inte att jämföra hundar och människor, ex. har vi inte vissa människor för att sköta boskap, andra människor som är specialicerade på att drar slädar och så vidare. Vi behöver inte heller bekymra om att de där människorna som har jakt i blodet hamnar hos en tant som bara tar dem en promenad runt kvarteret vilket resulterar i en människa som river huset. Av den anledningen kommer du antagligen inte blanda in chihuahua i din nästa parning heller?

Som sagt, det går inte att jämföra om man inte tänker påstå att människor faktiskt är indelade i olika raser där varje ras har vissa kariktäriskiska pesonlighetdrag som är medfödda. Och då är det knappast de som föredrar renrasavel på hund som är rasisterna vilket du så fint insiunerade.

Sen är jag inte emot all blanrasavel, prestationsavel som exempelvis jakthundar och slädhundar ser jag inget problem med alls. Helst inte om man väljer att behålla valparna. Problemet med mycket annan blandrasavel ser man dock dagligen, i tidningar, på blocket eller på min egen hund. Så länge många hundar blir lidande kommer jag alltså vara emot en majoritet av blandrasaveln (och ja, en del renrasavel också).

Nu var det inte vad tråden handlade om, den handlade om varför man väljer att avla på blander, så jag lämnar tråden. Men har svårt att se helt felaktiga argument så oemotsagda.

#12 Du har rätt att vid blandning av renrasiga hundar kan temperamenten kollidera, men det är nog värst den första generationen. Sen när man blandar mer så jämnas det ut och hunden blir mer lik en urhund. Jag skulle självklart aldrig blanda in hundar av t ex doggtyp i min stam, det skulle garanterat bli problem. Chihuahua däremot…

När jag är en gammal gubbe och har slutat med drag för länge sen, så har det kanske kommit in mindre raser i aveln, så att de inte är större än 5-10 kg. Då kan jag inte se att det skulle vara fel att blanda in chihuahua. Jag kan nästan se det framför mig. Där sitter jag i gungstolen och röker pipa medan hemhjälpen dammsuger och mina chihuahuablandningar springer runt och busar och bajsar i kattlådan.

Det var inte meningen att insinuera något, det var ett skämt. Men det finns visst olika typer av människor. En del, som jag, trivs inte i samhället. Andra har jakt i sig (ADHD). Olika temperament hos människor kan också kollidera och barnet blir en missbrukare, psykpatient eller kåkfarare. Nog sagt om det.

Jag håller helt med att det finns mycket oseriös avel, där man bara vill tjäna snabba pengar, både med blandraser och renrasiga. Jag ville bara berätta min syn på saken, har aldrig haft aveln som födokrok.

#13: Jag vågar inte med säkerhet säga att du har fel, men jag tror det. Jag var på en föreläsning om detta förra året och man tog då "schabradoren" som exempel. Blandningen Schäfer/Labrador som för några år sedan blev en oerhört populär blandning och var påväg att bli en egen ras. Blandningen gjordes även av tjänstemänniskor för att få fram bra tjänstehundar. De första generationerna gick bra. Men sedan gick det mer och mer och mer utåt. Och tillslut insåg man att det inte blev så bra hundar trots allt. Jag tror att vi fick lära oss att de största "blandningsproblemen" dyker inte upp fören efter..var det fjärde generationen?

#14: Jag vet inte ens om vi har olika uppfattningar i den frågan. Var det inte så att det blev fel när man började avla in för att konsolidera det till en ras? Vet inte hur många hundar det var i den aveln, men det krävs nog hundratals för att det ska hålla långsiktigt.

Det kanske hade gått om man hade tagit in schäferns släktingar, holländsk och belgisk vallhund samt andra retrieverraser också. Eller att man gör om den första korsningen med nya schäfrar och labradorer ibland och blandar in i den existerande stammen. Annars blir det nog inavelsdepression.

# 14, nej schabradoren var aldrig tänkt som en ras o har aldrig varit på väg att bli en, även om det är vad många tror.

Statens hundskola försökte ta fram hundar som var bra servicehundar, typ blindhundar, men resultatet var ingen framgång, det fanns inte i sinnevärlden att det skulle avlas vidare på avkomman.

#13 skrev:

"Olika temperament hos människor kan också kollidera och barnet blir en missbrukare, psykpatient eller kåkfarare. Nog sagt om det."

Bland det dummaste jag läst på länge

#16 "Bland det dummaste jag läst på länge"

Tack, jag ska lägga det på minnet. Alltid trevligt med pk konstruktiv kritik.

#16: Konstigt, det var inte vad jag fick lära mig när jag utbildade mig. Men visst man mina lärare ha fel och du ha rätt.
Vad är din källa till detta? Som gör att du med säkerhet kan komma med ett sådant påstående.

Påminner om att hålla en trevlig ton i tråden!

/Anne, sajtvärd

Nej, men om man tänker såhär med människor: Du är en medicinskt "frisk" person som blir kär i en person med tex ADHD.(Detta skulle väl kunna gämföras med en renrasig "medicinsk frisk och MH-testad" hund och en hund med medicinsk friskhet okänd?) OM du är en person som stenhårt håller på dethär med stamtavla (tycker det är bra o så, men kan tycka att de blir maniskt ibland)

Skulle du då avstå från att få barn med denna person med ADHD?? Du VET att personen som är föremål för din kärlek HAR en sjukdom, som med stor annolikhet kommer slå igenom på er avkomma. Det finns fler exempel på dena typen av mänskliga sjukdomar som i regel/ ibland slår igenom.

Det är väl lite samma fråga? Sen kan jag tycka att Renras aveln blir lite elak och grymm i vissa fall: eng.bulldogg, schäfer… De avlas på ett utseende som en del människor attraheras av, men som djuret KAN komma att lida för; extrema exem, höftledsproblem, armbågsproblem mm mm mm

# 20

Ja så resonerade Hitler oxå, vad det nu har med hundar att göra.

#20

Jag förstår din poäng.

Men en hund får enligt lag inte användas i avel om det finns en risk att avkomman blir sjuk på något sätt. Man får alltså inte använda en schäfer med dåliga höfter i avel.

Som hunduppfödare är man skyldig att se till djurets bästa, alltid hälsotesta, helst göra ett MH också innan avel, för djurets bästa. Detta är något som jag nästan aldrig ser i blandrasaveln. Tyvärr finns det många hycklare inom renrasvärlden också, men det är där du som köpare kommer in. Köps det bara hundar ifrån kennlar som alltid hälsotestar sina djur och som gör kombinationer som gynnar rasen så kommer de mer oseriösa kennlarna tillslut inte ha nånting för att avla på "dåliga" djur. Det är för hundarnas skull det är viktigt att göra ett urval i aveln.

Att aveln på vissa extremraser fortfarande går åt fel håll är en helt annan diskution egentligen, men ett lysande exempel på varför vi inte kan hålla på och avla hur som hellst på hundar bara för att vi tycker att dom är söta.

Men att förbjuda människor att skaffa barn pga tex ADHD, hur smart tycker du det låter, kända personer ur historien som tros ha haft ADHD/ADD: Albert Einsten,Salvador Dali,Vincent Van Gogh,Christopher Columbus,Wolfgang Amadeus Mozart,John F. Kennedy,Benjamin Franklin,Elvis Presley,Emily Dickinson.Henry Ford,Charlotte/Emily Bronte,Alexander Graham Bell.
Att börja sålla bort människor pga nedsättning funkar inte så bra, hur hade världen sett ut idag om nån bestämt att Einstein, Columbus, Ford och bell inte skulle få leva pga NPF?

Selektiv hundavel är enbart positivt för djuren så länge det görs rätt, selektiv människo avel låter tankarna vandra till nazityskland, tvångssterilicering av psykiskt sjuka och en människorsyn som snarare ligger i det förflutna än i framtiden.

# 20

Sedan när har Schäfer större benägenhet att få höftproblem än andra bruks/vall/jakthundar i samma storlek?

Jag tycker #20 var väldigt noga med att poängtera att det här var ett fiktivt resonemang. Det är ingen som pratat om att förbjuda människor med ADHD att skaffa barn, inte heller förde Hitler liknande resonemang när det gäller ADHD (som f.ö. inte "fanns" då)… #20 pekade inte heller ut schäfern som specifikt utsatt framför andra brukshundar, däremot tog#22 schäfern som exempel på ett problem som man inte får avla vidare på…

Min uppfattning i alla fall.

Och vilket problem har schäfer som man inte får avla vidare på?

#25

En vanlig bruks schäfer har väl inga större problem men jag ser inte aveln på räkschäfrarna som etiskt riktig

# 26

På vilket sätt är aveln på räkschäfrarna oetisk, förutom att de är extremt fula o ser groteska ut?

Jag ville bara poängtera den i vissa fall väldigt starka ståndpunkten för stamtavlor. Och visa att när det gäller oss själva så är det inte noga alls vem, vad o hur vi reproducerar oss, som vi tycker stamtavlor osv är. Tänk om det skulle se likadant ut hos oss? Läkar kontroller, psyk-tester mm mm för att man skulle kunna skaffa sig barn? Om man nu väljer att se det utifrån avels-perspektiv (ej känslor) så tvivlar jag på att ens 50% av befolkningen på jorden skulle få lov att föröka sig, än mindre med sin samboende. Sen tycker jag det är jättebra med stam, då man ser ev sjukdomar, släktingar osv. (förlåt om det blir rörigt/ svårt att förstå hur jag tänker, sen för övrigt har jag en sambo med koncentrtions svårigheter och dyslexi, själv kan jag ej i dagsläget få barn)

#27

När hunden knappt kan röra sig normalt längre så gissar jag på att den lider. Folk blir inte upprörda över räkschäfrar för att dom är fula utan just för att hunden inte mår bra av att se ut så där.

Tror du kan använda google själv, det här är en tråd om hur man tänker när man parar olika raser hur som helst md varandra inte om hur utställningsschäfrarna mår, tycker det redan har tagit tillräckligt med plats i tråden

Ett bra "hälsotest" kan vara att bara avla med äldre hundar. Om man har en 10 årig hane och en tik på kanske 6-7 år som man är nöjd med så borde de vara ganska friska genetiskt också. En del mentala problem kan uppstå pga att hunden har ont någonstans. Sådana aggressioner kan man inte förutsäga med ett mentaltest.

Sen tycker jag att man kan dra många paralleller mellan människor och hundar. Ljusa och mörka individer verkar ha olika sorters immunförsvar. En ljus hund kan vara mera känslig, ha allergier och autoimmuna sjukdomar. En mörk hund kan vara helt kärnfrisk i 10 år för att plötsligt få cancer eller något annat allvarligt och dö inom kort. De här skillnaderna finns hos människor också.

Omfattningen av begränsad albinism (vita fäckar, rosa hy, blåa ögon, blue merle) påverkar kraftigt temperamentet, ju mer av det här desto tamare/mjäkigare blir hunden. Det här finns hos alla tama däggdjur, men få vilda. Det kanske rent av är det som gör djuren tama.

Därför får det vita inte dominera t ex på en karelsk björnhund eller bordercollie. I en kull med huskies kan det vara stor skillnad på valparna. En brunögd kan bli bra draghund, men kanske för vild för att ha lös. En blåögd kanske blir oduglig som draghund, men bra sällskapshund. Det här får man också tänka på när man blandar, att färgteckning och temperament hänger ihop.

Instinktsbortfall finns också i olika grad bland både hundar och människor. En människa med instinkter lever sitt liv, bildar familj och är nöjd med det. Den som inte har instinkter grubblar över meningen med livet och kanske blir filosof eller psykolog.

#33

Så "gammla" hundar skulle inte jag använda till en första kull, sen skulle jag nog hälsotesta hundarna även om jag börjar avla på dom sent. Men ja ju äldre hunden är innan avel desto bättre, men till en viss gräns, en tik ska nog inte vara mer än 5 vid först kullen, hane går ju att avla på längre eftersom det inte är lika påfrestande för dom.

Klart man kan dra många paralleller, men vi har helt olika genupssätningar så det är enbart teoretiska paralleller man bör dra.

Ok så du menar alltså att "tamgenen" kan sitta i M-lokus, har du nån länk på detta för det vorre mycket intresant läsning, eller är det dina egna teorier efter att ha studerat hundar i olika färger?

Det skulle kunna ligga nånting i det du säger, M-allelen bestämmer ju inte bara färg på hunden, så visst skulle den väl kunna påverka temperamentet också. Hos vilda djur finns inte M utan enbart m, vilket inte ger någon synbar effekt hos djuren och påverkar därför inte på samma sätt som M

#33 Någon länk har jag inte. M-lokus och M-alleler känns lite överkurs för mig, såg nu att det hör ihop med blue merle. Det är nog bättre att konsultera Google om den saken.

Det här är sånt som jag har observerat på hundar jag har eller har haft och även på andras hundar.

Mina svarta hundar med lite vita tecken har alla varit (för?) hårda, friska och bra hussehundar. Svarta med blå ögon är fortfarande hussehundar, men mjukare i sättet. De bästa flockhundarna har haft typisk huskyteckning, viltfärgade med gräddvita tecken. De allra ljusaste har varit lite veka, haft känslig mage, men bra för att de har bråkat minst.

Träffade en bordercollie för några år sen som var nästan vit. Den hade inte alls det här alerta, uppmärksamma sättet som bc vanligtvis har. Bc från Nya Zeeland kan ha blåa ögon och jag hörde av en working bc fantast att de inte alls duger till arbete.

Schäfern hade också vita/ljusa tecken från början, men man har avlat bort det för att göra den hårdare och lydigare. Det kanske är likadant med Rottweiler och Dobermann?

#34 skulle det vara.

#35

det kan ligga nånting i det du säger. Jag har förvisso inte studerat hur hundar med vissa färger är jämfört med hundar av andra färger. Men det finns nån dukomentär om rävan som antyder att du är på rätt spår.

Nån som gjort ett experiment där vanliga rävan avlats selektivt för att få frm tamrävar, ju tamare dom blivit desto mer lik hunden har dom blivit, hängande öron, olika färgteckningar m.m

Skulle vara intressant att läsa nån ordentlig forskning i ämnet.

# 33

Du kan ju upplysa oss okunniga BC ägare om varför BCs inte får vara vita?

# 35

Så dina upplevelser av enstaka hundindivider är den absoluta sanningen?

Vad är en Working BC för slags hund? En term som du hittat på?

Eftersom du är i farten kan du ju upplysa mig o andra NZ BC ägare om att våra hundar inte duger som vallhundar.

# vallhund: Du vill visst bara bråka, lite som Mona Sahlin, luta huvudet och säga att det där är dumt. Är det säkert att du inte är ett troll?

Working BC är visst arbetslinjer som man inte bryr sig om att ställa ut, utan bara går på vallinstinkten. Det om blåögda NZ BC kom inte från mig, som du kan se i mitt tidigare inlägg. Men jag antar att de inte är lika rappa. Har jag fel, så kan du väl tala om hur det är istället för att vara spydig.

# 37 Jag hittade det här om merle på en blogg om genetik:

http://valporama.wordpress.com/2011/02/14/merlefarg-hos-hund-borde-vi-oroa-oss/

Mutationen som ger merle påverkar också tyrosinproduktionen. Tyrosin reglerar ämnesomsättning och vakenhet.

#40

Hittat den där bloggen tidigare jag också, ska läsa igenom den när jag har tid, den tar upp mycket intressant om just merle genen…

Även fast den här diskutionen är jätte intressant känner jag att vi trillar ifrån ämnet blandras avel, så nu lämnar jag färg/beteende diskutionen här.

Jag antar att olika människor har olika syften med att avla över rasgränser precis som att olika människor har olika syften med att avla inom stängd population?

För min del (jag avlar över rasgränser) så handlar det kortfattat om

*Att få ett större avelsutbud och därmed kunna vara mer kräsen än jag kan vara i någon ras ur denn rasgruppen jag ffa är intresserad av (Grupp 1)

* Att få bättre MHC (Major Histocompatibility Complex), vilket uppenbarligen behövs bland dagens hundar.

* Att kunna reducera (inte ta bort, men just reducera) risken för att föräldrarna bär på samma potentiella defekt mer än vad jag kunde göra inom sluten population

* Att göra mig fri från vissa  prioriteringarna som automatiskt fööljer med vissa strukturer inom FCI/SKK (jag tänker då på bla konkurensbedömningarna på utställning och hur mycket fokus det får ta från andra viktiga saker)

* Rätten att skriva avtal om att avkomman (sålda valpar) när de blir stora ska genomgå vissa funktionsmedicinska tester oavsett om hunden planeras användas i avel eller ej (vilket ger mig nödvändig kunskap och översikt). Den rätten var SKK först skeptisk till och sedan tog de bort det helt. Det strider dock ej mot konsumentköplagen eftersom det går under "villkorat köp"

*Att kunna bibehålla rätt om att köpa en kull på Valpar jag säljer och på så vis kunna vänta tills efter utvärdering med att välja vilken hund jag vill gå vidare på till skillnad från fodervärdsavtalet som "kräver" av mig att jag ska bilda mig en uppfattning om det redan innan valpen är 9-10 veckor och leveransklar. Det ger mig betydligt större möjligheter att hantera detaljer i såväl hälsa som mentalitet

Jag kan se fler fördelar. Jag kan också se svårigheterna men kan man hantera dem så har man mycket att vinna, som jag ser det.

Det finns förstås fördelar med att avla inom sluten population (det är lättare, kräver mindre tankeverksamhet för att kunna förutse/styra kullmedelvärdet för olika egenskaper).

För min del så överträffar fördelarna med att avla som jag gör nackdelarna…utan tvekan.

Med det med det inte sagt att jag tycker att ingen ska avla inom sluten population och att alla ska avla över rasgränser.

Det är bra att det finns raser! Det fyller en funtktion. Men dagens tillvägagångssätt  inte mig. Jag blir frustrerad av de begränsningarna jag upplever inom etablisemanget. De begränsningar som för en annan människa kanske utgör trygghet.

Med mitt sätt att tänka så finns det enorma möjligheter med att kombinera selektiv avel och avel med öppna stamböcker. Det gifter sig bra.

#42

Nu har ju du hållt på ett tag med din avel. Skulle vara intressant att se hur långt du har kommit. Nu var det ett tag sen jag var in på din sida, men visst hade du väl ett mål med din avel? börjar du närma dig det målet?

Har du gjort så pass mycket hälsotester på dina avkommor att det går att få nåt hum om hur friska dina hundar är? Sen skulle det vara intressant med fler bilder på dina hundar, även fast du inte avlar på ett utseende så är det ändå intressant för mig att faktiskt se hur hundarna ser ut. Det ger mig iaf en liten uppfattning om hundarna, pälskvalite, propotioner m.m

Ja, jag har ju en standard som jag avlar mot.

Jag är "färdig" med grundarbetet och det är nu det riktiga arbetet börjar. Jag vet, sedan ca 2005, hur jag ska göra och jag gör det i lagom takt. Sedan modifierar jag givetvis systemet vartefter jag får ny kunskap (praktisk + att vetenskapen växer) 

En kan inte säja att jag kommit långt, det finns 7 Lunaliahundar. Självklart gör jag de tester som är nödvändiga, både på potentiella föräldrardjur (födda i och utanför och "mellan" populationen) men det behövs betydligt fler innan vi kan få tillförlitlig statestik.

Jag avlar på egenskaper framför ras JA, men det finns även exteriöra egenskaper. Så mina hundar ser ut på ett sätt, men ramarna vad gäller ex färg och exakt position på öronen är bredare. De ska tas fram i 4 olika pälsvarianter och 3 olika storlekar. Idag finns de i 2 olika pälsvarianter (du kan se dem på min hemsida) och endast i en storlek (en till till sommaren om saker och ting går som planerat).

#44

När du har nått ditt mål, hur kommer du att göra då? Kommer du fortsätta att avla in hundar av andra raser med rätt egenskaper eller kommer du att enbart avla lunalia-lunalia då? Isf är du ju tillbaka i problematiken med liten avelsbas m.m som du försöker komma ifrån. Om du fortsätter att avla ut när du fått fram de egenskaper och exteriör du är ute efter är ju risken stor att det blir för utavlat och valpkullen kanske kommer för långt ifrån det mål du strävar efter.

Kommer Valpar ur en sån kull inte bli lunaliahundar men potentiella föräldrar till lunaliahundar eller kommer du kalla dom för lunaliahundar även fast dom har kommer för långt från standarden?

Hej,

Hoppas jag förstått dina frågor rätt, säj till annars!

Jag har redan nått mitt mål, jag vet hur jag ska ta fram dem och jag gör det (innan dess tog jag fram sk. Prelunalia vilket var hundar med betydligt större variation).

Tillvägagångssättet skyddar från problem med för liten avelsbas då stamboken aldrig kommer att stängas helt, men med tiden blir kravet på antal utparningar (att använda hundar som ej är födda inom projektet) allt mindre och det sker succesivt. Men helt stängd kommer stamboken aldrig bli, vilket ju är en av de tyngsta anledningarna till varför jag gör som jag gör:  http://lunaliahund.se/empty_22.html Tidigare (fram tills 1800talets andra hälft) har en ju i regel tagit in nytt blod så ofta och i den omfattningen det behövs och det är något som jag vill ska bestå.

Alla Valpar som föds till Lunaliahundar är Lunaliahundar även om en del kanske inte kommer motsvara standard lika mycket som andra, avvikelserna från standrad blir inte större än i slutna populationer. Även om tillvägagångssättet att nå den enligheten skiljer sig markant från slutna populationer så fungerar den med lika stor träffsäkerhet. Idag har vi ju betydligt mer kunskaper om hur saker och ting nedärvs till skillnad från när de flesta raser skapades. Därför ser jag inte samma behov av att avla inom sluten population/inom släkt för att nå avelsmål.

Rättar mig själv 44. Jag skriver där att mina hundar idag finns i 2 olika pälsvarianter av av i möjliga. Det är fel, de finns idag i 3 olika pälsvarianter av 4 möjliga.

Detta är ett känsligt ämne då många är emot "blandrasavel" oavsett om man heter Hitler eller inte.

Jag som mest hållt på med hästavel är imponerad av vad bra individer det kommit fram från Svenskt Halvblod och Svensk Ridponny som är blandraser.

Jag gillar inlägg #10… Från början är många raser blandningar för att få fram en viss egenskap…

Jag kan erkänna att jag är en sån där idiot till "avlare" som avlat på flerrasiga hundar. Jag erkänner också att varken honan eller hanen var varken ögonlyst eller höftröntgad. Hoppa gärna på mig om ni vill, men det görs inte hos alla renrasiga heller…

Vi hade en hane som var 50% labrador, 25% border collie och 25% bearded collie. Det var flera som sagt att de ville ha valp efter honom. Både exteriört och temperament/lynne var bra och eftertraktat. Vi letade ett tag efter en renrasig labradortik men hittade ingen som ville ställa upp att avla med honom. Vi hittade en tik som hade labrador i sig men inte bara det. Hon fick extra vitaminer och mineraler under dräktigheten (vilket inte alla renrasiga tikar får har jag förstått i efterhand). Valparna avmaskades, vaccinerades, chipmärktes och veterinärbesiktades. Två hade navelbrock som växte bort. Fick beröm för fina bett och gott temperament. Vi bodde några mil utanför Göteborg och det kom folk ända från Blekinge för att köpa valp av oss.

#48 Nej visst röntgen och ögonlysning görs inte på alla raser, bara på de raser som har det som ett problem, som tex labradorerna (hur det är med collieraserna vet jag inte).

Så för att vara ärlig utan att hoppa på någon så om jag hade avlat på en labbeblandis så skulle jag ha röntgat och ögonlyst just av den anledningen att det tyvärr är vanligt att de kan ha problem med leder och ögon. Hade självklart även kollat de tilltänkta föräldradjuren för eventuella andra sjukdomar som de raser hunden har i sig har problem med = finns avelsprogram i rasklubben eller rekomendation av rasklubb att undersöka.

Labrador, Border collie och Bearded Collie har alla krav på röntgen innan avel så du har fel på den punkten.

Extra vitaminer och mineraler ska man inte ge en tik som får fullfoder anpassat för dräktiga tikar, om inte hon har alldeles för lätt att gå upp i hull och behöver mycket mindre foder under dräktigheten. Så klart att inte alla renrasiga tikar får det, det behövs inte i många fall..

Hur kan man försvara avel med att peka ut att andra gör sämre? Det blir inte mer seriös avel för det!

Jag säger varken att jag var "seriös" eller oseriös uppfödare. Men jag anser att jag var okunnig. Och det står jag för. Däremot hade vi en "tanke" bakom…

Vi ville få fram Valpar som var så lika fadern som möjligt i både exteriör och lynne/temperament. Men jag/vi hade föredragit en ren labradortik till vår hane egentligen, men hittade ju ingen som nappade på det… Jag kan nog jämföra det vi gjorde med de som betäcker sitt shettissto med en söt liten hingst som inte alls är avelsvärderad… Som inte ens har stam, men som är kanske otroligt söt och snäll. Vi ville få några trevliga Valpar med bra lynne/temperament och av "lättare labradormodell"…

I dagens läge ser jag lite annorlunda på det… Går ju an att vara efterkklok…

Jag lånade någon bok eller några i ämnet det stod inte så mycket om urvalet (höftröntga eller ögonlysa föräldrarna) utan mer om själva uppfödningen. I någon bok stod det att det var bra att tillsätta extra mineraler, särskilt kalk under allra sista dräktigheten och under digivningen. Tyvärr var det bara en lånebok och jag kommer inte ihåg vad den hette men den var stor och tjock. Jag gjorde bara som det stod typ…

Jag tycker det är mycket intressant att läsa på Lunalias hemsida om hennes avel. På bilderna ser det ut som ganska olika hundar. En påminner om en samojed eller liknade, och sen är det något svart som ser mindre ut. Vilka raser har använts?

# 48

All hundar var inte blandraser från början, var har du o alla som påstår det fått det ifrån?

Innan det fanns blandisar måste det ha funnits renrasiga hundar att blanda med.

#52

citat från #48 "från början är många raser blandningar"

#48, hade ni läst nånting om genetik innan ni gjorde den parningen eller hoppades ni bara att valparna skulle bli lika goa som pappan?

#53 Vi hade inte läst om hundgenetik innan parningen. Ja, vårt mål var att valparna skulle bli lika goa som pappan (vilket de flesta blev).

#50 Bläddrar nu i boken "Hunden skötsel och vård" av Bruce Fogle, översättning Elisabet Sahlin, Bonnier Alba, tryckt 2004. Jag hade INTE denna boken när vi fick våra Valpar.

På sidan 53 att "snabbväxande Valpar och digivande tikar behöver ofta extra kalk." samt "Det finns emelletrtid tillfällen då den kan behöva tillskott, t.ex. under dräktighet, digivning, som växanda valp, och vid konvalescens." Det står också att en veterinär bör ordinerat det (gäller även benmjöl) då det kan vara skadligt att ge både för mycket och för lite…

På sidan 146 står det "Se till att maten är näringsrik och att innehållet av kalcium och fosfor rätt balanserat för skelettutvecklingens skull."

I denna boken står det på sidan 145 att tiken ska undersökas ordentligt för att utesluta ärftliga defekter och sjukdomar. På sidan 124 är en tabell över vissa raser och deras ärftliga sjukdomar/defekter. Med facit i hand borde fadern kollat osteochondros, höftledsdysplasi, progressivretinal atrofi, katarakt, entropion, retinal dysplasi, epilepsi(?), kongenital dövhet(?) och blödaresjuka. Alla raser finns inte med i listan.. men eventuellt även kardiomyopati. Tiken borde gjort samma undersökningar samt även perthes sjukdom, armbågsledsdysplasi, ektropion, mjölktänder och njurfel.

#52 Jag har INTE påstått att ALLA raser är blandraser från början. Här är några exempel:

ceskytteriern som är blandning mellan skotsk terrier och sealyhamterrier. (enligt svenska rasföreningens hemsida).

Cavaliersällskapet skriver på sin hemsida att rasen kommer från King charles som korsats med ostasiatiska småhundar.

Flatcoated retriver kommer enligt deras svenska hemsida från korsningar med stående fågelhundar, spaniel, terriers, fårhundar… Bland annat poiner och setter.

Tack för att du ärligt berättar om bristen på kunskap ni hade och avsikten med kullen.

Ni gjorde säkert alla rätt ni visste om att man skulle göra. Jag misstänker att de flesta som parar blandraser gör det av okunskap..

#55 jag tror det är alltför vanligt. Sen är det ju som med inom de flesta rasavelsföreningar att de inte vill "uppmuntra" blandrasavel och informera sakligt till de som blandrasavlar… Oftast blir man utskälld och idioförklarad istället för hjälpt.

#42 Jag skulle vilja få höra hur din tanke är bakom att ta fram en ny ras. När jag pratar med hundfolk inom exempelvis SKK så säger de att det finns redan raser för alla ändamål, dvs det är onödigt att ta fram fler raser. Vad är det som gör att du vill ta fram en ny ras?

Flaten har ju flera olika sorters raser i sig… inte bara för att ändra höjd, eller hårlag…

Sedan finns det blandningar som inte ses som raser här i sverige men som avlas… Labradoodle, schabrador osv. Labradoodle togs (väl?) fram för att vara en bra servicehund, en ledarhund som kan passa till personer som har mild hundallergi. Australian Labradoodle har inte bara labrador och pudel i sig utan även spaniel och andra raser.

Jag tycker inte det viktiga är om man avlar efter ren eller blandras, utan att man helt enkelt använder sunt förnuft..

Nu gillar jag enbart en sorts blandras, Alaskan Husky som är en mycket vanlig slädhund avlad för att vara en mycket god sådan på ett sett en renrasig polarhund inte kan mäta upp till. Att tester görs på Alaskan Husky är inte vanligt, röntgen på sin höjd kan göras det är en slädhund som ska hålla för drag trots allt.

Den typen av blandrasavel är den enda avel jag ser ett syfte med. Korsningar så som schäfer/BC/stövare tex förstår jag mig inte på, vakthund med vallhund med jakthund, vad är liksom syftet där då?! Och bara avla hux flux för att… nej, ska det vara blandrasavel så ska det vara ärlig och eftertänkt avel precis som på en renras även om det finns undantag till uppfödare även där. 

Säkert någon här som inte skulle se syftet med en Alaskan Husky heller utan hanvisa till renraserna istället. Om inte annat kan den som vill alltid läsa på nätet om Alaskan Husky och varför den avlas fram.

Vill inte ha griniga miner nu bara för att jag gillar en sorts korsning.