Jag har märkt att det är inte helt ovanligt faktist att hundar kan reagera på osäkra personer, som din granne nu var lite hundrädd. Hoppas du får många bra tips, jag har nämligen ingen men sugen pålse vad andra har för tips att ge :)

#1 Precis, osäkerheten smittar säkert av sig via kroppspråket. Jag spände mig förmodligen också omedvetet, så kanske har det en så enkel förklaring som det..

Tänkte precis svara som #1. Hundrädda personer är ju väldigt spända när de möter en hund. Det kan påverka hunden mycket om den redan är lite avvaktande mot främlingar.

#3 Ja det är nog så, han märkte säkert att de tvekade och undrade vad de höll på med. Barnen som han fick hälsa på tidigare var lite mer bestämda och gick direkt fram till oss.

Jag ska hur som helst jobba mycket med social träning och bara låta han hälsa när han själv är lugn. Tror och "hoppas" att han befinner sig i spökåldern nu också, han är ju bara tio månader och har precis blivit könsmogen.

Va fin hund och vilken jobbig situation!
Jag håller med er om att jag tror att han kände av deras osäkerhet och då ses ju dom som veka i hundars ögon..

Mitt tips vad jag skulle göra:
Hundarna känner ju av våran energi väldigt bra så jag skulle tänka på att ha rätt energi när man träffar folk och hundar. Det kan vara bra att inte tänka på vad som ska hända utan att se målet framför sig, hur man vill att hunden ska reagera i den situationen.

Jag skulle också göra som du säger att låta honom hälsa när han själv är lugn!

Mitt tips är att inte tänka så mkt på vad som kan hända utan säga till honom om han jagar upp sig.

Jag skulle också tänka på att vara lugn och bestämd när man säger åt honom för vad han gjort. Det kan vara svårt när man är irriterad på hunden men den irriterade energin ser hundarna som vek. Därför skulle jag försöka att säga åt honom lugnt men bestämt.

Det är vad jag skulle göra och det är lite som jag har lärt mig av Cesar M.

Hoppas det går bra i fortsättningen!

Säkert är det så att "osäkerheten" smittade av sig. Sen kan han ju ha blivit ännu mer osäker när de tveksamt gick emot honom. Hade kvinnan (och barnet) i fråga låtit din hund komma till dem istället hade det kanske gått bättre.

Att du först går in i huset och sen skäller ut honom låter inte bra. Då har det hunnit gå en liten stund och han förstår inte riktigt varför du är arg på honom. Sen tycker jag inte hunden ska "bestraffas" (bli utskälld) för att han är osäker, det lär ju bara förstärka hans rädsla / osäkerhet.

Dock är det ju svårt att veta hur du skulle reagerat då, om han inte visat några tecken på liknande beteende innan. Men då har du förhoppningsvis lärt dig något nytt, allting är erfarenheter!

Det jag hade försökt göra i en situation som denna är att först gå och prata med kvinnan och hennes dotter och be dem uppträda lugnt och sansat, sen låta dem stå stilla medan du går dit med en hund i taget och låter hunden vänja sig. Om det går bra med båda och energin är avslappnad hade jag testat med båda två samtidigt om det känns som att du har läget under kontroll. Hoppas det löser sig för er!

#6 Jo precis, har funderat på det efteråt och insett att det är effektivare att bara ignorera honom… blev bara så chockad i och med att han aldrig har gjort så innan. Innan har han varit väldigt glad i människor och snarare dragit fram för att få hälsa överlyckligt på alla han möter.

I skrivande stund var jag fortfarande så chockad så det kanske lät som att jag tog i mer än vad jag gjorde med. Egentligen sade jag bara till honom och drog med honom in i huset. Jag gick inte in i huset och skällde ut honom först där (skrev jag så?), utan sade till honom redan utomhus. Jag satte bara in honom och gick sen ut igen med min andra hund.

Men vi har varit ute mycket bland folk och socialtränat sedan det hände, och precis som du skriver är det bättre att låta honom gå fram och hälsa istället för att låta någon gå fram till honom, för då blir han osäker. Får han själv gå fram och hälsa går det jättebra, även om han har blivit väldigt blyg och drar sig undan för hastiga rörelser och klappar på huvudet. Att bara sitta ute bland mycket folk klarar han galant.

Det går alltså både framåt och bakåt med träningen. Vi gick sista gången på en grundkurs i lydnad förra veckan och instruktören märkte också att han hade förändrats sen första gången. Första gången hälsade han överlyckligt på henne, men nu sista gången backade han undan när hon skulle hälsa.

Att han är i spökåldern har jag också fått erfara Det händer numer ofta att han står och skäller åt till synes ingenting. Så kanske har det lite med det att göra. Osäkerheten kom ju så plötsligt och från ingenting, på en vecka blev han som en annan hund!

Det var bra att du inte skällde ut honom, för jag tolkade det som att du var riktigt arg/chockad, såg nästan framför mig hur du stod i din hall och "fyade" på honom. Men det är lätt hänt att det blir missförstånd! :)

Vad kul att du tagit dig tid och tränat med honom, det är (tyvärr) inte alla hundägare som engagerar sig i sina hundar och tar sig tid att lära sig mer. Och det är ju bra att det går både bakåt och framåt, istället för bara bakåt. Då betyder det ju att du gör något rätt! Och det är inte alltid lätt att förstå exakt vad som är problemet / vad man kan göra bättre i alla lägen.

Det kan inte ha hänt något speciellt som utlöste hans osäkerhet, medans han varit ensam eller liknande?

#8 Det lät ju på första inlägget som att jag gav honom en riktigt rejäl utskällning så jag förstår nu att det kunde misstolkas  Men jag agerade mest i chock, sade till honom (kanske inte så lugnt som man kan önska) och skyndade in med honom för att få slut på skällandet. Sen kände jag att jag var tvungen att gå ut och be om ursäkt till grannen.

Jo men precis, huvudsaken är ju att man försöker få bukt på problemet och inte bara skiter i det eller i mitt fall undviker att vistas bland folk med hunden. Jag har börjat berömma honom när han låser blicken vid någon/något men ändå är tyst, vilket brukar hjälpa honom att slappna av igen och ta ögonkontakt med mig.

Ja du, jag vet faktiskt inte. Det måste i så fall hänt när han var ensam hemma, för jag kan inte komma på något som hänt när vi varit tillsammans… han har bara hälsat på vänliga människor och hundar så jag ser inget problem där.

#9 Då kanske det bara är någon fas han har, hoppas det försvinner helt iallafall!

Jag tror han reagerade på osäkerheten, har sett det hos andra hundar och hos min egen hund.

Min hund skäller på allt som verkar onormalt.. nån som går för sakta eller springer förbi fort för nära,  En gång skällde hon på en kille som bar på en ihoprullad madrass.

Jag tror han är inne i en fas/period, då hans beteende är så tydligt förändrat. Jag tror definitivt att han är inne i en "spökålder", för vid vissa tillfällen reagerar han ju inte medans i nästa stund kan han reagera kraftigt på ungefär exakt samma sak som han INTE reagerade på tidigare. Sen kan det ju ha lite att göra med att han börjar bli könsmogen nu, hormonerna far väl runt i kroppen på honom.

Han är väl extra känslig just nu vilket gör att du måste vara extra lugn och tålmodig med honom, även om det är svårt ibland, jag vet!

Nu träffar jag ju Hugo oftast flera gånger i veckan, så jag har sett hans förändring. Men jag tror som sagt att han behöver få mogna lite i långsam takt och att du fortsätter socialisera honom som du gör nu