Med pinntokig avses hundar som kräver att man kastar pinnar åt dem som de får hämta, samma med bolltokig, extremt stressande för många hundar o deffinitivt inget de föds med.

mvh

Undrar vad hunden är för blandning och vad den får för aktivering både fysiskt och mentalt?

Bordercollie,schäfer,labrador och golden…
Han är en stallhund :)

Förutom ''vanlig'' valpträning så promenader och allmän lydnadsträning… Vi ska börja med agillity när han har åldern inne.. Gick nyligen på valpkurs men nu är den slut och vi väntar på en fortsättningskurs :)

Chanel lekte inte med pinnar ändå när vi var ute så tog Enja (när hon var valp) hela tiden upp små pinnar o löv för att bära på, vi har aldrig lekt med pinnar, då kan man fundera på hur det kommersig att hon leker med pinnar? Donna väldigt svårt o tänka mig att de lekte med henne så mycket innan hon kom o hon är mer galen i pinnar. Hon biter även av egna pinnar från buskar. Vi har med oss leksaker men ofta väljer dom allså något att leka med. Jag tror att det är så de tar det som finns tillgänlingt.

TS om jag ser att hunden blir helt låst i pinnar då hade jag inte lekt med pinnen som den hämntar eller tycker man ska ta upp. Det är mitt tips låter som att vem som helst kan leka med honom så länge man bjuder på pinne? Och tänk om man är ute o tränar så kastar någon pinne med sin hund då ska din ha fokus på dig o inte vad de andra gör. .

Labbe o golden gillar att bära saker i munnen.

Min Bordercollie / Golden är likadan.
Pinnar är det bästa han vet. Nu vet inte jag om någon uppmuntrat honom från början, fick honom som 8-åring
Han hittar pinnar överallt och bär dem med sig hem. Det ligger alltid en stor pinnsamling utanför dörren.

Nej, hundar föds inte pinntokiga. Det är ett beteende ni matat utan att tänka på det :) Ett exempel är en hund som var galen i stenar. Han fick motion och daglig berikning, ägarna kunde inte hitta felet. De kunde inte ha honom lös, för han blev galen så fort han såg en sten. De kontaktade Cesar Milan, som berättade att beteendet oavsiktligt matats. Hunden hade inte haft mycket leksaker under sin valptid, och ägarna hade kanske bara en eller två gånger, låtit honom leka med stenar. Det gjorde honom som han var. Principen lär vara detsamma. Jag tror du kan googla och se om du hittar ett klipp. Om jag inte minns fel var det två tjejer och hunden var av någon större ras.

#7

Eftersom jag haft min hund i bara några veckor vet jag säkert att jag inte "matat" honom till ett pinnberoende.

Valpuppfödaren hatade pinnkastning så jag tror inte att de heller uppmuntrat ett pinnberoende. De sade faktiskt -"Du kommer väl inte att kasta pinnar åt valpen?"

När jag tittar ut på gården och in i vardagsrummet så tycker jag inte att det råder brist på leksaker direkt. Även motion och socialt umgänge uppfyller jag med råge.

Ändå! Det roligaste som finns tycker valpen är att kasta sig över en intet ont annande pinne som ligger blick stilla på marken.

När jag avleder honom hittar han raskt en ny att sätta tänderna i.

#8

Om din hund märker att du uppmärksammar ett föremål (pinne) så kommer detta omedelbart att göra det hela mer intressant. Även om du inte kastar pinnar så kanske du uppmärksammar dem på annat sätt "inte en pinne" typ. Hundar är väldigt känsliga för vilka känslor vi sänder ut, så din hund plockar säkert upp din oro/irritation/suckar.

Pröva att fullständigt ignorera allt vad pinnar heter, när du och valpen går ut så ställ in dig på att i denna världen existerar inga pinnar. Ignorera hunden om han uppmärksammar pinnar på något sätt, för varje gång din valp hittar en pinne så får han ju uppmärksamhet.

Hundar=ganska så snabbfattade.

Lycka till.
Mvh

#9

Tack men jag har inget sånt problem.

Det var en reflexion jag gjort om hundar föds pinngalna.

Utomhus med två hundar har jag fokus på annat än att stå och sucka över en pinne.

#10

Ber om ursäkt, det var inte meningen att rikta mitt svar till fel person. Slarvigt av mig att inte kolla vilket inlägg jag svarade på.

Förlåt:0)

min fralla är allt annat än pinngalen, han bryr sig inte om dem sålänge man inte äggar upp honom. samma sak med leksaker, han leker helt enkelt inte sålänge man inte dinglar sakerna framför honom och äggar honom till att leka dragkamp osv. =) så han föddes utan "pinngalen2-genen =)

Jag upplever det som att det blir värre när han ska lyda, lite som att han ''hittar'' en pinne när han inte orkar lyssna mer.

Han är fruktansvärt smart, ooch då menar jag fruktansvärt. Han behöver bara göra det fem, sex gånger sen sitter det. Han lärde sig sitt,ligg,tass och hit redan första veckan.

''problemet'' (om vi nu ska kalla det problem) har blivit värre när han började bli könsmogen. Han är trotsig rent generellt men det som bara var en pinne i munnen är besatthet nu.

Det jag ville få fram men texten överst är att när han EX. ska gå fot, när vi möter en hund osvosv går det bra några sekunder, sen glömmer han oss och börjar klia sig eller hittar en pinne.

Leksaker har han, och har alltid haft. Även om katternas är 10 gånger roligare…

Tycker rinte ni ska uppmuntra honom med å bära å leka med pinnar/grenar och allt.. dels för sakde risken, de är inget skoj om de sker en olycka.

Bättre med nån annan leksak, antingen boll med rep i eller en tygtrasa/kamptrasa som tål att en hund biter å drar i.

Men att en hund föds med de, de tror ja inte. men har fått rätt bra svar ändå.

Tack för alla tips! Alltid värt att pröva!

#13 du säger att det blir värre när han ska lyda …. kan det vara så att det är en avledande manöver? Liksom kliandet, kan pinnhämtandet vara det. Han orkar inte koncentrera sig längre och känner lite press?

Exakt!

Det kan alltså vara ett sätt för valpen att "skydda sig" , att hitta ett sätt att hantera stress, dvs han känner att kraven blir för höga?

Fast det är typ sitt,ligg och fot isf…:P

Golden och labbe gillar att bära/hålla saker med munnen, som redan nämnts. 
Tror det kan ha mycket med det att göra.

Min tik har golden i sig och hon älskar pinnar just för att hon vill bära dem, tugga på dem osv. Hon vill även hålla mina händer i munnen.

Då kanske det är därför då! Vi har aldrig haft den här sortens hund förut…
dobermann eller rottweiler har det vart, och var tanken nu också men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… och tur är väl det…;)