![[Ronon-m]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ångest kommer och går
Är det bara jag som får ångest och känner sig som om att man svikit sin hund man hade innan när man skaffat en till hund?
Jag känner så ofta, som om jag förstört Ozzis liv och som om jag svikit honom. Innan var det ju bara han och jag, varje dag! Nu är det en till, vilding, som kräver min uppmärksamhet. Jag försöker att knuffa undan känslorna men de bara tränger sig på och jag känner mig som världens dåligaste hundägare.
Det hjälper inte att Ozzi nästan hamnar i depresioner ibland heller.. Han verkar ha blivit väldigt mycket ledsnare, eller är det bara jag som tror det på grund av min ångest? Jag vet inte.
Ibland kommer de där hemska tankarna tillbaks också, är jag egoistisk som låter honom leva? Mår han dåligt? Vad är egentligen bäst för honom? Om jag kör med mjuka metoder, ignorerar hans dumma beteenden osv, det fungerar inte, han är för osäker och han gör utfall. Är jag sträng, så gör han inga utfall men han är väldigt nere. Han gömmer sig under sängen ibland till och med och ligger där och skakar.. Hur jag än gör så är det någonting som gör att han inte mår bra känns det som. Innan när jag var sträng så blev han inte så här "ledsen".. han var jätte lycklig, social och nöjd! Men sen jag skaffade Indra har det förändrats, men varför??? Jag försöker hela tiden få med mig Ozzi i leken, jag gosar med honom jätte mycket, jag tar fram honom när han går undan och kämpar som en dåre att få honom vara med..
Men när jag inte är lika sträng, utan kör med ignorering osv, så är han glad.. Han leker med katterna, han springer runt och leker med oss och Indra, han äter, han är med överallt, MEN han gör utfall och är arg mot allt och alla han inte känner… det mår han inte bra av heller. Men det är när jag ser honom så här glad som jag mår bra och känner att nu är Ozzi lycklig, men jag blir besviken och orkeslös varje gång han gör utfall!
Jag hatar att behöva tänka på detta.. Det är så många som sagt "låt honom somna in, vissa har det bättre i himlen" Men jag klarar inte av ett liv utan Ozzi, han är ju mitt allt! Min glädjekälla, min trygghet, min ögonsten, mitt dyrbaraste! Och mina tankar slutar alltid likadant, han är ett för lätt fall för att ta bort, han mår bra, jag överdriver, han får väll helt enkelt göra sina utfall, eller gå och vara rädd? Vilket ska jag välja? Jag orkar inte ha en hund som gör utfall varje dag, jag har haft det i 4 år nu och Inda hänger ju på då också.. Men jag vill inte ha en hund som är väldigt deppig och nere hela tiden heller!
Nä.. jag kommer aldrig komma framåt i dom här tankarna, men dom är jobbiga att ha, det ligger hela tiden en stor börda över mina axlar som inte vill försvinna…
Ville bara skriva av mig lite!
Hej…jag tror han känner av dina skuldkänslor över att ha skaffat en hund till …..När du ignorerar honom är han glad……försök rätta till hans dåliga beteende med tydlighet helt utan dåligt samvete .
Hoppas ni löser detta på på bästa vis, kommer säkert att gå bra :)
Jo jag tror det också! Det är som att hah spelar rädd, bara för att jag ska tycka synd om honom och ge honom uppmärksamhet! För han ligger och skakar under sängen varje gång jag är ute och tränar med Indra, samt när jag skäller på Indra eller är hård mot dom på nått sett.. Innan så gjorde han inte så alls, då lydde han och var väldigt lycklig när jag körde med de metoderna! Han var social och sökte kontakt med människor…
Tror du att en hund kan spela rädd för att jag ska tycka synd om honom och sluta vara sträng? Bara för att han ska få som han vill?
En hund känner väldigt väl av om du är deprimerad eller orolig, och i hundens ögon klassas du då som en svag individ, och då får man iprincip ingen respons på det man gör, och dessutom kan hunden ta efter.
Hoppas du kommer över ångesten!
Jag tror att han är väldigt osäker, eftersom han inte känner att du är den starka. Att vara stark och en bra ledare, har inget med stränghet att göra, inget med att ryta eller att vara hård.
Nej just nu är jag vek och inte direkt stark… Det var jag inte innan Indra kom, det var därför det fungerade så bra med Ozzi då! Jag måste komma över skuldkänslorna och förstå att Ozzi inte mår dåligt för att jag skaffade en till hund.. För tror ni att Ozzi kan må dåligt pga att jag skaffade en till hund? Kan hundar tänka så?
#5 Nej, att du skaffade en hund till är inte anledningen, utan det är ditt ändrade beteende som är orsaken skulle jag tro. Njut av båda dina hundar, försök vara en positiv resurs i deras liv. En stark och bra ledare är tålmodig, lugn, rättvis, generös, tydlig utan att vara aggressiv, har ett stort varmt hjärta och tar initiativ.
Okej.. Tack så mycket för stöttandet! Jag har så lätt att bli för Mammig mot Ozzi, tror det beror på att han alltid har varit så osäker! Måste lära mig att släppa det.
#7 ja, så länge du är mammig så fortsätter han att vara osäker. Stärk honom istället. Du behöver nog vara mer tydligt positiv, istället för mammig, sträng och barsk. Med en positiv lugn framtoning, där du tar ansvar, visar du honom att du KAN leda honom. Han kan växa och bli starkare mentalt, och gladare.
#8 Precis! Innan så var jag inte sån här mot honom alls! Det var helt anorlunda, jag var stark och han litade verkligen på att jag klarade av alla sitiuationerna! Han var avslappnad och glad!
Jag tror det beror mycket på att de i min familj sagt väldigt mycket till mig att "stackars Ozzi, han känner sig utanför nu när du tränar med Indra" eller typ "Ozzi har inte varit sig själv sen Indra kom hit, du måste ge honom mer uppmäksamhet än vad du gör" osv! Det har gjort att jag känt mig dum i mitt val att köpa en till hund.. Gjort att jag fått skuldkänslor… Måste strunta i dom när de säger så helt enkelt! :)
Jag känner ingen skuld tvärtom att Enja har fått en kompis de leker o busar bra ihop. Därimot får jag lite skuldkännslor när jag jobbar mycket vissa veckor i inte hinner med all träning som jag gärna vill med Enja. Jag brukar dessa veckor ta långpromenad o träna under promenaden. Att hundar konkurerar ser jag på Enja som gärna ska försöka klämma sig fram, men hon har fått lära sig att alla får sin tid med kramar mm.
#10 Va skönt! Jag ska verkligen anstränga mig att släppa skuldkänslorna, det har redan blivit bättre av det som sagts till mig här :)
Du är mycket duktig med dina hundar och ska inte ha ångest. Det blir bra med tiden.
>>>Malum domesticum<<<
11, Du har ju redan andra djur oxå som tar tid, visst tar det lite tid kanske för Ozzi att anpassa sig att det är inte bara han utan man måste dela med sig av matte. 
jag ser ju fördelar o att Enja lär sig att dela med sig oxå på mycket. Dessutom ser jag att ENja själv anser att hon tjänar på att ha en kompis, så på så vis motarbetar dom inte. Donna ser Enja som förebild allt hon gör är ju det rätta, hmm kanske inte alltid enligt matte men men
#12 Tack så jätte mycket!!
#13 Jaa, han vänjer sig nog snart. Nu har han sprungit och busat ett tag med katterna och även ätit så det kommer nog bli bättre, jag måste bara ge honom tid att anpassa sig och lära sig dela med sig av mig! Det är bra att kunna skriva här och få stöttning… Tack så mycket!
Se till att kanske prova på någon ny aktivitet ensam med Ozzi, liten egen tid är alltid kul! Lycka till nu. Det kommer gå superbra!
Jag ska sätta igång med Weight pull snart igen! Vi har haft en viloperiod i en månad ungefär men nu är det snart dax att börja, och då får vi egentid under träningen! Det kommer han nog uppskatta, även jag! :)
Tack!
Jag har aldrig känt skuld över att jag skaffade hund nr 2, men här var hund nr 1 redan 8 år och så klar hon kunnat bli. Här har det blivit tvärt om, hundarna älskar varandra och gammeltanten är mycket gladare sedan lille knorten kom in i våra liv.
Jättetråkigt att läsa om hur det blivit för er! Jag tror som skrivits ovan att det kan hjälpa med fler promenader med en hund i taget, sedan har jag itne så många mer tips. Lycka till!
Starta ny diskussion