Kan tillägga att hon inte bitit tillbaka nån av gångerna… Hon har bara backat. Men sen när hon gått förbi så har de flygit på henne i sidan igen…vad gör jag? Det blir inte bättre av att min svärmor säger till mig att ta bort Shakira (i hennes hem), för att hon är rädd att hon ska bita tillbaka? 1: Shakira biter inte tillbaka (speciellt inte på en äldre hund). 2. Shakira biter inte ändå. 3. Vad är det för fel när en hanne hugger en tik?? I mitt huvud är det inte normalt… Alla dessa är hannar…

Kan inte ge 100%-igt svar utan att själv ha varit med och sett med egna ögon hur hundarna agerar, men tycker det låter som att de som hugger inte är så bra rent mentalt, alltså att de inte har de sociala"kunskaperna" för att umgås med hundar utanför sin flock.

Om du vill att din hund ska vara trygg i alla situationer och inte riskera att ta efter beteendet från dessa huggande hundar så rekomenderar jag att du inte låter henne träffa dem för risken är stor att det sätter spår i hundens psyke även om de är betydligt mindre än henne i storlek.

I mitt fall har min hund inte fått träffa/leka med hundar som i mina ögon beter sig ouppfostrat förrän nu när han e dryga året och han vet vad som väntas av honom och han lyssnar på mig. tillochmed hos vetten så uppför han sig, hon klämde på hans mage och han markerade mot henne o då sa jag till honom att uppföra sig o de gjorde han, man blir så stolt när ens hund gör vad man säger åt honom/henne och uppför sig som en hund ska göra, inte bli aggro eller rädd för minsta lilla.

Tillochmed mina vänner som vill att våra hundar ska leka har jag sagt nej till och förklarat varför.

Lycka till!

Min hund har blivit biten två gånger av andra hundar på bara några veckor, har noterat att hon blivit extra vaksam, och speciellt på små hundar och kan skälla sitt jagabortskall för att vara på den säkra sidan. Samtidigt är hon fortfarande glad i andra hundar och piper och gnyr efter dem, skallet är en handling hon gör rent instinktivt utan att tänka på det.

Inte heller hon bet tillbaka någon gång, det är jag hemskt glad över. Första gången var en liten otäck hund (som bet mig oprovocerat i vintras) och då fick hon ett sår i magen så hon fick ha ett bandage när vi var ute så det skulle hållas torrt och rent. Som väl är, är hon smidig och hoppade runt för att undkomma den rabiata rackaren, annars hade det kunnat gå riktigt illa. Och den gick ju inte att få tag i heller, var fruktansvärt att vara så hjälplös. Tog ett bra tag att få den att förstå att det var mig den skulle hålla koll på, och tanten vägrade först att komma runt hörnet och hämta eländet. Sen hade hon mage att vara lika nonchalant som när jag blev biten, men jag blev ännu mer förbannad när jag kände igen henne, så hon blev helt gråblek när jag stirrade ner henne. Vanligtvis blir jag aldrig arg.

Andra gången var en väns stora hund, och ett rent missförstånd. Min hund var kopplad, den andra lös, och kopplet påverkade kroppsspråket när hon just druckit vatten och kopplet råkade strama till så att både svans och kroppshållning ändrades när hon ville nosa på något.
Min hund fick rejäla hål i nacken och är mörbultad kring halsen fortfarande så skallet har ändrats lite. Men det läker fint, och hon var mest förvirrad när det hände och sedan lika glad som vanligt.

Det jobbigaste är att hon har muskelinflammation och de här händelserna har påverkat läkningen/återhämtningen i väldigt stor grad.

En gubbe släppte sin hunds koppel häromdagen och lät den närma sig, och han brydde sig inte trots att hon skällde för att hon blev osäker. Fick ropa åt honom att hon blivit rejält biten två gånger, och då fattade han och svarade "då ska vi nog inte introducera dem". Jomen tjenare. Jag vill känna mig bekväm med ägaren med, det får folk respektera. Tycker inte att vem som helst ska släppas fram till min hund.

Men nu jobbar vi på hundmöten igen (och även på trygghet på vissa platser där hon skäller för att det KAN komma hundar, och skäller om hon ser en skugga som KAN vara en hund. Hon skäller alltså i  förebyggande syfte.). Kommer kanske ta lite lång tid, men det får det ta. Tyvärr känns det ibland genant med en skällande hund, vilket hunden såklart känner av. Så jag försöker släppa det där helt, för vår egen skull. Skam och pinsamhet är bara en jobbig mänsklig grej som förstör mer än det hjälper ibland.
Trygghetsövningar, avslappning och allehanda saker har vi för oss nu så att hon återfår känslan av att vara i trygga händer. Tänker inte utsätta henne för något hon inte klarar av, och höja kraven i den takt hon kan hantera.
Och för säkerhets skull ska jag köpa försvarsspray som den lokala Polisen rekommenderade, som även kan användas vid hundattacker. Om inte annat kommer åsynen av sprayen få ägaren att reagera snabbare. ;) Vill helst inte åsamka obehag för hundar oavsett vad de gör, men varken jag eller min hund vill vara med om sådana här saker fler gånger.

Kan du inte be svärmor stänga av hundarna med ett galler eller liknande så att de inte kommer åt varandra?

Min tolkning av det du skriver är att din svärmor inte bryr sig att uppfostra sina hundar ordentligt och anser att det är du och din hund som ska flytta på sig samt att din hund får "skylla sig själv" om hennes hundar biter din hund.

Mitt råd är att du ska be din svärmor (precis som #5 skriver) att stänga av hundarna med ett galler. och gör hon inte det för dig och din hund så skulle jag ge rådet att inte träffa dem lika mkt längre då det är klart att din svärmor inte verkar respektera dig och din hund.

tilläggas ska att jag är ingen expert och relativt ny som egen hundägare (har haft hund i familjen tidigare men aldrig en egen hund) men det är iaf vad jag hade gjort om jag hade varit i en liknande situation.

#2 Du har så rätt ska du veta… De umgås inte med några andra hundar än varandra…De är chihuahuor och har en typisk sådan ägare också (nu menar jag inte att alla ägare till sådana hundar är så, men många). Hon ger dem inte tillräckligt med motion (enligt mig iallafall), ingen uppfostran eftersom det "inte behövs för att de är så små, de gör ingen skada iallafall". samma tänk när det gäller motion och lek: "det behövs inte för att de är så små" verkar det som…. Även om jag inte gillar vad hennes hundar gör, så bryr jag mig ändå om dem… det är inte rätt! Det låter riktigt sjukt när man jämför med min hund… Hon får en halvtimmes kissrunda på morgonen, sedan bär det av till dagis där hon efter ca en timme går på koppelpromenad i 2 1/2 timme med ca 10 andra hundar, sedan godissök, lek m.m. inne på dagis med andra hundar. Sedan en timme koppelpromenad/lek i rastgård med andra hundar… och sedan bajsrunda+lek/träning hemma på kvällen. Nu i vinter blir det även inträning med en tom pulka.

När jag jämför min hunds dagar med svärmors…. då låter det väldigt sjukt… de får ju ingenting!

Jag har pratat med henne om att ta en hund (den som mår jättedåligt för att den kräver så mycket mer än de andra (jag har ju en huskyblandning, så hos mig skulle han ju få ordentligt med utspel för allt!) men hon vill inte… och de andra tre hundarna har jag funderat på att anmäla så att någon annan får dem, men de är så fästa vid henne att de inte skulle klara sig en dag utan henne… aah jag vet inte vad hon gjort, men de beter sig mer som bebisar än hundar :(

Min hund är nu 1 år och 3 månader, och hon har verkligen blivit påverkat av det hon varit med om, så du har gjort helt rätt tror jag! Min hund beter sig också jättebra hos veterinären, trots att hon är livrädd, hon markerar inte, ingenting. samma sak i de flesta situationer… hon älskar barn, blir lugnare och försiktigare mot dem, försiktigare mot gamla människor… ja i alla situationer skärper hon sig.  Men så fort det dyker upp småhundar så blir hon som förbytt (stora hundar vågar hon inte göra något mot, därför att hon är osäker), hon skäller, drar, hoppar. Hon blir verkligen aggressiv på riktigt (om det inte är en hund hon sett förut, då gör hon utfall, men på lek).

Ja det är klart man blir stolt! Jag som haft så mycket problem med min hund förstår dig verkligen! Jag blir så stolt så att jag kan spricka när jag går förbi en skällande hund, och min hund inte skäller/gör utfall tillbaka.

Jag har haft så hiiiimla mycket problem med henne. Men jag har fått ordning på ALLA problem förutom hundmöten…. Jag vet inte vad jag ska göra…. det enda som funkar är strypkoppel, men det vill jag ju helst inte behöva använda… på sommaren har jag använt sele, men nu när det blir halt så ser jag inget annat val…. i strypkoppel får hon ju liksom ingen kraft alls när hon gör utfall, vilket gör att jag inte halkar omkull. Annars använder vi flexikoppel. Hon går perfekt, drar aldrig någonting, FÖRUTOM vid hundmötena… då känns inte flexikoppel tryggt….

Aaah, samma sak här, de här tre gångerna var på ca 1 månad, och då var hon knappt ett år :/ Det där med instinktivt känner jag igen också, så fort hon får syn på en hund börjas det, tills hon märker att det är en hund hon känner… Jag vet att min hund är osäker, och att det är därför hon gör utfall… när hon träffar en hund som tydligt visar att den vill leka, då släpper hon liksom allt och vill bara leka. Det är nästan som att man hör en stor pust släppas från henne när hon fattar att de är "snälla". ja, som sagt hon är liksom inte aggressiv när hon väl känner hundar….

Ja, jag är väldigt glad över att hon inte bet tillbaka, med tanke på hur mycket större hon är än dessa hundar… ett bett hade kanske dödat dem…

Men om den hunden var okopplad, då är det ju verkligen den där kärringens fel. Hon ska vara glad att du inte blir arg! Hade det varit jag hade jag kastat en gaffel i pannan på henne.

Anledningen till att jag blir så jävla förbannad på lösa hundar som springer fram, är just för att min hund är så osäker på andra hundar + att hon är otroligt vaktig i kopplet. Är hon också lös, så kan det gå bra (då har hon själv tid att lukta, hälsa). Men har jag henne i koppel, och den främmande hunden springer fram mot mig/hoppar mot mig, då ska jag erkänna att hon faktiskt är på DIREKT. Det spelar ingen roll om det är hennes bästa kompis på dagis, kommer de springande mot mig så säger hon ifrån. Är det en helt främmande hund som kommer springandes från ingenstans så tror jag att hon skulle hugga… Det klagar jag dock inte över, utan precis så vill jag ha henne… MEN, den ägaren med den lösa hunden, borde inte låta sin hund göra så (det är alltså inte min hunds fel, hon gör precis det jag vill att hon ska göra). Den som har sin hund lös, ska vara den som håller uppsikt tycker jag. Jag känner inget ansvar för en lösspringande hund, när min är kopplad….

Det var som när vi var och handlade. Jag stod och knöt upp kopplet (min hund var fastsatt utanför ICA), när en stor schäfertik dyker upp runt hörnet och flyger på min hund. Det jag gjorde var att ställa mig framför min hund, rent reflexmässigt, mellan dem. Jag känner ingen rädsla för hundar, inte ens om det är en galen rottis…. och det kände väl den främmande hunden, så den backade när jag tog tag i nosen på den. Sedan dyker ägaren upp runt hörnet och säger "oj, jag var inte uppmärksam där".

Fy FAN säger jag bara! Jag har inget emot hundar som gör utfall, är osäkra, dominanta… Come on, jag har en likadan själv! Det jag blir förbannad över är att ägarna tydligen inte orkar hålla i dem när de flyger fram??? Då kanske man skulle ha skaffat en mindre??? Och jag blir förbannad över att man inte håller uppmärksamheten på topp??? Min hund gör som sagt utfall, och därför håller jag mig alltid beredd! Jag låter inte henne springa okontrollerat i vårat flexi mitt i centrums, parkeringar, ica m.m…..

Men som du säger, den stora hunden kom fram lös, och din var kopplad. Jag skulle kunna släppa min hund med en annan, och de skulle hälsa och sen komma överens och leka. Men skulle samma hund springa fram mot henne när hon står i kopplet med mig, så skulle hon resa raggen och backa undan…. och två kopplade hundar är inte bra. När kopplen trasslar in sig i varandra, det är ofta då det blir bråk…

usch, jag hoppas att det läker tillslut :(

Ja, men det där är ju det värsta… ägare som bara tar för givet att det är ok att släppa fram…. det går inte med alla hundar, det borde varje hundägare förstå… Speciellt om det är en löptik t.ex. Har hört skräckexempel på människor som släppt sina okastrerade hannar, som sprungit fram till löptikar, och ägaren sen inte lyckats sära på dem… så det blir Valpar :(

Jag hoppas det går bra med träningen! Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med min hund… förutom strypkoppel… hon har börjat att lugna sig med de hundar som vi brukar möta vid ungefär samma ställe, och samma tid. Och på bussen är hon hur lugn som helst fast att det är andra hundar inom ett par meter bara… men dessa hundmöten utomhus som hon inte kan förutse, då blir det utfall igen… :(

Sedan har jag ett nytillkommet problem: För ca 3-4 veckor sedan började hon tjaffsa med hundar på sitt dagis (som hon känner och har varit kompis med hela tiden). Vad kan det vara? Jag vet att husky vuxnar till sig senare (hon är 50%). Kan det vara någon slags fas då?  "tonårsfas"? Sedan vet jag att de andra tikarna har börjar löpa rad på rad nu… och det är ungefär på pricken 6 månader sedan Shakira löpte (så det borde vara dags igen), kan det vara därför? Det enda annars jag kan komma på är att hon har ont någonstans, för hon har inte betett sig så här tidigare :( Hon har gått på dagiset i fem månader…

#6 Ny ägare eller inte… du verkar vara vettig. Jag har faktiskt inte tänkt på det så innan… men nu när du säger det. Det är ju faktiskt i MITT hem det hände, MIN hunds revir, och hon gjorde ingenting… Jag fick ta ut min hund, för att att HON vägrade stänga ut dem i hallen, när jag såklart borde ha tvingat henne att ta bort SINA hundar istället :/

Grejen var bara att jag inte kunde skicka ut hennes hundar i ett annat rum, därför att vi hade parkett i alla tillgängliga rum, och hennes hundar kissar överallt :( Men såklart (igen), redan där borde hon ha haft respekten att ta med de blöjor hon faktiskt har till dem…