Vi var förut hundvakt åt en hund som var 8 år första gången vi passade henne. Sen kom hon tillbaka och bodde hos oss i flera månader en gång, hon hann fylla tio och fira jul med oss. Trots hennes ålder var hon pigg och glad hela tiden och det var alltid full fart. Hon trivdes mycket bättre hos oss än hos sin riktiga matte, för hon gillade inte hennes barn som var väldigt högljudda (det gick så långt att hon la sig i duschen för att slippa undan) och hon fick aldrig riktiga promenader, trots att hon var så aktiv. Hon trivdes också bättre på landet än i en lägenhet och här fick hon träna på saker och tänka lite. Vi fick reda på att det tagit flera veckor innan hennes söner hade frågat "Var är Akita?". Men sen så ringde hon oss och ville ha tillbaka henne, och Akita fick åka hem. Mammas kompis som hämtade henne eftersom hennes matte inte har körkort sa att hon inte ens blev glad när hon fick se sin matte igen, inte olycklig, bara likgiltig. Nu fyller hon snart 11 och hon har börjat blivit lite sjuk och kan knappt gå i trappor längre. Vi saknar henne så mycket och vi vet ju att hon trivdes bäst här, men mamma vill inte ha henne här mer för hon blir så olycklig när hon kommer hem igen. Jag vet inte vad jag ska göra, för hon borde få mer än hon har nu. Hon har inte ens leksaker hemma hos sig. Jag vet att hennes matte är hennes ägare, men hon bryr sig oftast inte om henne. Så nu har vi bara en hund igen.