![[Zorita]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nu är det dags...
Nu är det bestämt. På fredag lämnar vi vår lilla fostervalp till hundgården. Jag har så tungt hjärta men samtidigt är det dags nu.
Det var ju aldrig meningen att vi skulle behålla henne, och definitivt inte så här länge. Vi har varken tid eller ork för en liten valp, och mina andra hundar börjar bli stressade av henne. Det är för mycket energi i den lilla kroppen som hon inte får ut.
De stora hundarna brukar följa med på sambons joggingturer på över 10km, och de kan hon ju inte följa med på. Sen när de kommer hem är de trötta men hon fortsätter att leka som om de inte är det. Och så sover de på dagarna men inte hon…
Sen bor vi så tokigt att det blir strul att ta med alla tre på promenader, och det skär i hjärtat de gånger jag behöver lämna henne ensam. Men mina två behöver all uppmärksamhet och jag har inte mycket kvar att ge henne.
Samtidigt är det så hemskt att tänka på att hon ska till fosterhemmet. Där finns ingen soffa att gosa i, ingen säng att sova i på kvällarna. En kennel är långt ifrån vad hon är van vid.
Jag vet ju att det finns härliga människor som tar hand om henne där, duktiga volontärer som säkert kommer älska henne lika mycket som jag gör. Och så de nya kompisarna, som nog kommer vara andra Valpar allihop.
Men oh så jobbigt det kommer bli! Lilla vännen…
I helgen var vi och badade i en sjö, och hundarna sprang på stranden. Men valpen ville inte vara skiljd från mig så hon trotsade vattnet och simmade ut i mina armar, lika förskräckt som jag! Tänk att behöva gå igenom detta på fredag men många gånger värre!
Hon är älskad här men vi har inte energin eller tiden för en valp. Snart kommer hon ha ett hem som har tiden och älskar henne minst lika mycket som oss, men hon måste vänta tills hon blir adopterad och resklar. Jag hoppas ju att hon kommer till Sverige så jag kan träffa henne där på besök och för att jag vet att Sverige är så bra för hundar, men dit kan hon inte komma innan årsskiftet. Många långa månader för henne i en kennel.
Ville bara skriva av mig lite. Det är en så blandad känsla. Jag visste att den skulle komma, men det gör det ju inte lättare nu när hon bara har två nätter kvar att sova i värmen och sällskapet av hela familjen…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kram på dig!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Kram, hua vad hjärtskärande detta kommer vara på fredag för dig 
Vi får hoppas att hon får nytt hem snabbt o ett bra hem oxå. har du ingen bild på tösen var ju ett tagsen man såg den lilla :)
Tack söta ni!
Här är en bild på henne när hon var liten och precis hade kommit till oss. Hon hade då lagt inne hos veterinären i två veckor på dropp och hade ett stort sår i armvecket från det och alla mediciner. Det var så stort att man såg in till benet (ca 4 cm, stort för en så liten!). Jag svimmade nästan, men Sandía var starkare än mig och blinkade knappt när det syddes ihop!
I en vecka blev det dagliga turer till veterinären med henne för att omplåstra såret och ge antibiotika för ytterligare infektioner hon fick. Hennes immunförsvar var ju såklart i botten. Det kan man inte se på henne nu inte, nu är hon en riktigt stark liten tjej!
Här är en annan. Haha hon såg helt hemsk ut, alla benen var rakade för hon hade ju haft diarre och spytt i två veckor från parvon som hon sen satt i…
Och såhär ser hon ut nu när hon fått växa till sig lite…
Himla söt tjej! Hoppas hon får ett riktigt bra hem.
Sabina
www.anibaz.blogg.se
#6 Visst är hon! <3
Det är så skönt att jag litar 100% på organisationen som placerar henne, så jag vet att hemmet blir bra när det kommer. De genomför intervjuer och hembesök mm. så att det ska passa. Sen var jag noga också, skrev att hon behöver ett ganska aktivt hem, det är mycket spring i de där långa benen! Hon skulle nog vara riktigt duktig på Agility tex.
Liten hjärtekrossare är hon, se bara den minen!
Fantastiskt fin! Hon hade nog passat in här om tiden räckt till en valp.
Sabina
www.anibaz.blogg.se
#8 Ja det är ju problemet, att hon är valp. Gamla omplaceringar är så mycket lättare tycker jag!
Nu är hon lämnad, och det var sjukt hjärtskärande att höra henne skrika i kenneln. Men hon har bra kompisar där, två tikar och en charmig liten hane. En hane och en tik är bara någon månad äldre, så det blir nog mycket bus med dem. Den andra tiken är väldigt osäker, så vi hoppas Sandía kan sprida lite av sitt mod till henne. Hon har redan fått många fans i form av volontärerna på gården, så mycket gos kommer hon få!
På onsdag ska jag förhoppningsvis dit igen och besöka henne och de andra hundarna. Jag längtar, jag saknar henne så otroligt mycket! Samtidigt har jag märkt att våra hundar är mer avslappnade, så det var rätt beslut, om än hårt.
Hon har även kommit upp på hemsidan så vi hoppas hon blir reserverad snart. Ska se till att få upp lite bilder från det nya "hemmet" snart.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
9 åh så himmla söt hon är, tusan att inte sonen tål alla hundar :-C annars hade jag lätt bokat henne så hande hon hängt på agillity o spår.
Starta ny diskussion