Hos oss är det tvärtom, våran vuxna tik lyssnar bättre på mig än min pojkvän (och hon är ändå uppväxt med båda 2).
Men kan ha med att göra hur ens "energi" är . Han kanske utstrålar mer självsäkerhet och bestämdhet?

Ah okej :) Jag vet inte vad det beror på, jag låter kanske för elak på rösten, jag har provat allting men ändå så kommer dom inte. Å andra sidan så är dom små än, måste ju lära sig också :)

#2 Ja det får ta sin lilla tid :D

Mina hundar lyssnar på en var Tiken lyssnar på husse och hanen på mig… Fast min sambo är hårdare än mig mot hanen och tiken är väldigt pappig så det blir väl så.

Jag visslar ofta en liten trudelutt innan jag ger dem mat, när jag är påväg mot maten. Så de har kopplat den visslingen till att något bra händer och kommer ofta tillbaks oavsett vem av oss som visslar.

Har du testat att tjoa och springa åt andra hållet, alternativt pipa med en leksak? Sådant funkar väldigt bra för mina hundar, även när hanen är mitt i att spåra upp något i skogen.

Haha så det kan va :) Men så är det med våra också lite grann iaf, hanen följer efter mig vart jag än går och Lava(tiken) bryr sig inte- det är som om Zorro är mer överbeskyddade mot matte :P

Nej det har jag inte testat, det ska jag göra :) Tack för tipset :)

#4 Det funka när jag vissla nu :) Och så sprang jag runt huset å vissla och dom sprang efter :)

Har upptäckt då jag hjälpt andra med deras hundar att det ofta är så att mannen i huset är den som hundarna lyssnar mest på och då jag studerat familjen tillsammans med hunden så har jag ofta märkt också att mannen varit den som av naturliga skäl har grövre/mörkare röst, men också är den som daltar minst och är mest bestämd och konsekvent mot hunden.

Tex om matte vill att hunden ska sitta så säger hon upprepade gånger "sitt" med ljus bäbisröst och hunden totalt struntar i henne. Husse däremot säger vänligt men bestämt "Sitt" en enda gång utan daltande, bäbisröst eller upprepningar och vad händer? Jo hunden vet att husse menar det han säger då han säger det första gången och hunden sätter sig (förutsatt att hunden faktiskt lärt sig kommandot).

Karlarna har även oftast ett tydligare kroppspråk utan en massa onödiga förvirrande gester och viftande armar.

Mitt råd till dessa familjer har alltid då varit att sluta med bäbisrösterna, var konsekventa hela tiden = säger man sitt så säger man det endast en gång, om hunden då inte sätter sig direkt så uteblir både beröm och belöning (man ger dock inget straff). Detta förutsätter som sagt att hunden verkligen redan lärt sig vad kommandot betyder, annars får man backa några steg och börja med att lära in vad det är man vill att hunden ska göra.

Det har jag varit otroligt noga med att inte ha denna bebisröst utan försöker iaf ha mörkare röst och bestämd.

Jag ska kolla upp olika kurser så jag kan få hjälp med tex detta. För det är alltid lättare att ha någon som säger vad man gör för fel och vad man gör rätt :)

#8 Ja det kan ju vara svårt att själv stå bredvid och se vad man själv gör galet. har man inte möjlighet att gå kurs, så kan man alltid be någon videofilma ett träningspass så kan man själv titta på det i efterhand och kanske upptäcka vad man kan ändra på.

#9 Tack för tipset! Ska be någon hundkunnig komma å hjälpa både mig och min sambo :)

Hihi min sambo är helt tvärtom! Det är han som daltar och säger sitt ca 10 gånger innan det blir något av det. Han använder ibland bebisröst, ibland ryter han.

Jag säger sitt med min vanliga röst och ofta är det bara jag som kan få Seth sitta. (Sigrid gillar bebisrösten haha)

Så jag håller med #7. Det är viktigt med mina egna tankar. När jag säger sitt förväntar jag mig att Seth sätter sig med en gång. Det spelar nog mycket in på hur Seth uppfattar kommandot. Sambon däremot förväntar sig bara ett resultat efter tionde kommandot, och då får han ju det också.