Har du tur så blir inte hennes tonårsperiod så svår den heller

Velvet hade jag kämpigt med hela första året då hon var rädd för i princip allt utom mig, katter och labradorer… Hon var vettskrämd för alla främmande människor och alla främande hundar (utom labbar), sedan kunde även döda ting som lyktstolpar, postlådor, stenar, träd, osv vara totalt livsfarliga saker i hennes värld så det var bara träna hennes självförtroende och miljö/socialträna nästan dagligen hela hennes första år.

Helt rumsren blev hon först efter första löpet vid ca 10 månaders ålder.

Gällande Ensamhetsträning så kan jag erkänna att det är först nu när hon är 5 år som hon kan lämnas lös i lägenheten i mer än några få minuter utan att bita sönder saker.

1, det är tur att du fick lilla Velet :) jag tänker som så om vi fick en sån hund vet i tusan vad vi skulle göra. Det är någ därför många omplaceras just kunskapen att skaffa är många för lata vi hade inte gett upp men attans vad man skulle fundera på sitt hundköp  Vi har tränat ensamträning med men gösses det gick av bara farten kanske var det för vi hade söta lilla Chanel med hon kan vara svaret på våran gåta oxå

Hehe jag har faktiskt också glidit runt på ett bananskal men Ozzi. HAn tuggade aldrig på någonting, blev rumsren på 4 veckor, ensamhetsträningen behövdes knappt på Ozzi, han gick bara å lade sig när vi gick. Fast vi gick såklart i babysteg ändå! :)

Men senare så kom ju hans aggressioner. Så jag brukar säga att det var lugnet före stormen, haha! Men vissa har turen att få en sån snäll liten vovve. Det värsta som den kan göra är tex som du skrev, gå på en tuschkork. Ozzi hittade jag uppe på bordet ätandes ur maten, men då var han uppe i året.

Med Shanti var det stormen före lugnet. Hon var en vildbatting som liten. Rumsren blev hon med första löpet.

Luna är rumsren kan man nog säga då hon håller sig bra inne. Dock har hon haft diarré nu och då kan det vara svårt och hålla sig. Enda nackdelen med henne är att hon är så otroligt mammig och inte vill vara själv och att hon är åksjuk.

3 :) vad skönt o höra att fler glidit på bananskalet jag tror inte att hon kommer bli en bitsk liten tjej även om hon har skin på nosen  Ni är ju på G med hans träning o antar det går bättre o bättre för han nu med :)

4 det är vanligt att de blir rumsrena efter löpet. Enja var/är oxå en busig hund men ändå har hon aldrig hittat på hyss som är förbjudet. Norpar Adas gosedjur det har hon gjort men ofta är det någon hon har fått lånat o sen Ada ångrat sin utlåning, snabbt som ögat har hon norpat den tillbaka men biter inte sönder lr skadar dom :)

Ett tips jag kan säga om åksjuka åk kortare sträckor och fundera på bur, det hjälpte min systers kines massor. Sen om mammigheten hon är inte så gammal men iaf låt de andra vara mer delaktiga Enja var ju matteslilla gris men nu har husse höjs mycket pga han är hemma om dagarna när matte jobbar :) Varför inte ta dig ett spadag o låt de andra i familjen ta sig ann hundarna helt

Med Tyra så var det typ samma sak!

Hon var som en ängel att ha lös, lyssnade till minsta lilla. Rumsren tidigt, drog aldrig i kopplet. Ensamhetsträningen gick väldigt snabbt och lätt! Bet aldrig i något! Och hon är snart 4 och inget jobbigt på så sätt har hänt. Så om du har tur slipper du sånt :)

Lilla Ekstra som vi har nu biter på typ allt hon ser ^^ Hon har varit här nu i en dag, men hon tar för sig mkt! Hon biter i påsar, kopplet osv. Men samtidigt är hon ändå lätt. Hon kommer när man ropar och söker kontakt på promenaden. Nu är det svårt att säga mkt efter en dag, men det är iaf vad vi har märkt idag :P

Jag hade oxå väntat mig det värsta när jag skaffade min första valp. Men han var som en vuxen, aldrig bitit någon eller något (inte ens nafsat mig i fingrarna som Valpar brukar göra då det kliar). Bajsade inne totalt 2 gånger, kissade inne kanske max 3-5 gånger sen var han rumsren. Det enda han hade problem med var gå ordentligt i koppel och inte överösa allt och alla med kärlek .

Skaffade sedan två kullbröder samtidigt och dom två var lite jobbigare, men bara för att dom var just två. Dom bet inte sönder något, dock kunde dom nafsa oss när det kliade som värst i tänderna. Men aldrig så att jag blev galen på dom för någonting. Rumsrenheten gick strålande här med och dom var rumsrena efter bara nån månad. Ensamhetsträningen tog lite tid men runt året så kunde dom va ensamma var för sig utan besvär. Sen har dom väl lite problem vi tränar på regelbundet som hundmöten för den okastrerade och människomöten för den kastrerade som är lite nervös av sig men det har inget med valp/trotsålder att göra.

#5 Ne lilla Enja verkar så snäll, det blir nog inga bekymmer med henne! Ja äntligen är vi på rätt spår med träningen och aggressionen är påväg bort :D

Roligt o läsa hur ni haft/har det :)

Rolig läsning! Nu har jag aldrig haft en egen valp, men fostervalpen Sandía är en riktig liten guldklimp. Hon biter på allt, helst fosterpappa Seths öron, men det går nog över.

Vi har så inte kunnat träna in rumsrenhet eller hur hon är ute då hon inte fått sina vaccinationer än, men jag tror hon kommer vara en pärla  Hon lärde sig sitta innan måltid från de stora hundarna och ser sig själv helst som en stor hund. Bla. äter hon helst inte sin valpmat utan snor Seths mat ur hans skål. Även om jag ger dem samma mat gör hon så… Fosterpappa Seth är snäll och låter henne om hon ber snällt.

Fast jag är imponerad av de som har en ensam valp måste jag säga. Barnmorskan Seth hjälper så mycket med att underhålla henne att jag undrar hur jag skulle klara det utan honom ibland

Jag tror hon kommer vara en riktigt kul liten valp till den som adopterar henne, för hon är så härligt busig och glad hela tiden. Att det blir lite stök gör inte så mycket när hon lyckas lura fram så många skratt från matte