Morrar - gör jag rätt? (långt)
Min hund är av den lite nervösare typen. Jag vet inte riktigt vad han har varit med om, jag fick honom då han inte fungerade i den barnfamilj han hade,han var 3 år då. På ett sätt har jag väldigt svårt att tro att han blivit direkt slagen eller så, familjen verkade oerhört snäll och fäst vid honom. Samtidigt reagerar han som om han fått stryk.. lyfter man upp något (ex. flugsmälla, ridspö eller vad som helst egentligen, eller bara rör sig för snabbt när man viftar med armarna) och han är i rummet så går han iväg, tittar misstänksamt på en, trycker in svansen mellan benen och ser allmänt orolig och olycklig ut medans han smiter iväg på en 10-20 meters avstånd.
Jag har lite svårt att låta sådant beteende vara, så vi har miljötränat lite genom att han har fått vara lös, sen har jag viftat runt med lite grejjer och kallat på honom med glad röst, så har han fått jättemycket beröm när han vågat sig fram.. även om han inte varit helt lugn och man inte ska berömma när de är lite stressade så verkar det ha hjälpt på så sätt att han kommer när jag kallar oavsett vad jag viftar med eller gör. Däremot går han fortfarande iväg och drar sig undan ifall någon lyfter en flugsmälla eller vad som helst, och inte kallar på honom. Även om jag sitter vid ena änden av bordet och kelar med honom och pappa lyfter flugsmällan, så drar sig hunden undan. Man tycker att han borde vant sig (har haft honom runt ett år och vi har mycket flugor.. :3) men även om det livit lite bättre så är det långt ifrån borta. Han kanske bara är sån.
Som jag skriver är han nervös, och de tillfällena han morrar är också nervösa. Det är ett prat-liknande morrande och jag tolkar ljud och kroppspråk som ''Jag vill inte hota dig men nu gör du mig nervös/trängd''. Han känns undergiven samtidigt som han morrar lite i självförsvar, på något sätt. Det kan vara om man ska gå igenom en dörröppning och han har lagt sig i en hörna precis bredvid dörren, eller om man går förbi och klappar/stryker honom över ryggen när han stått och tittat på något annat. I början morrade han över maten också, men det gör han inte längre. Förutom när det var maten, så tror jag inte det har att göra med att ''skydda/behålla'' något. Han släpper gladeligen ifrån sig leksaker, bollar m.m. och även mat numera. Utan det r att han själv blir rädd.
Det jag gör som det är nu, är att jag stannar när han morrar men kallar på honom (neutral röst, varken glad eller arg) så att han kommer fram till mig utan att jag tränger honom ytterligare. Då brukar han komma fram, undergivet men med en lätt viftande svans, vi kelar en stund eller så får han en klapp etc (för att han kom fram) och sen är det bra, han känns genast lugnare och friare. Följer gärna efter mig lite, eller går och lägger sig igen eller vad han nu vill. Kroppspråket slappnar av. Jag känner att det bryter stämningen när jag kallar till mig honom, och han slappnar av och vågar gå iväg.
Om jag istället går närmre så morrar han mer, kryper ihop, visar tänder och lägger sig på rygg med svansen hårt tryckrt mellan benen. Han är helt tydligt väldigt nervös och känner sig hotad. I början försökte jag skicka bort honom (med röstn och kroppspråk, utan att tränga honom genom att gå närmre) för att han skulle förstå att han kan gå undan om han känner sig trängd, istället för att hota. Det fungerade dock inte alls, han verkade bara bli värre.
Att gå på honom och visa dominans eller försöka vända honom på rygg eller liknande känns som en väldigt dålig ide när han redan är både rädd och undergiven, och att ignorera det känns inte heller bra, speciellt när han kan ligga mitt i vägen eller så, och jag vill kunna gå runt fritt utan att bli morrad på.
Det har blivit lite bättre sedan jag fått honom, men kanske det finns ett bättre sätt att hantera det på? Jag rör mig inte försiktigt runt honom utan tänker inte direkt på honom om han inte kommer fram eller gör något. Jag vill att mina djur ska vara vana och lugna med att jag rör mig normalt, är sprallig om jag känner mig sån eller vad som helst. Hittils har det funkat bra på både katter och en nervig häst som inte är särskilt nervig längre. Jag tror snarare att djuren hade blivit osäkra om mitt kroppspråk blev återhållsamt och försiktigt. Självklart när han är nervös eller så börjar jag inte skutta runt som en rabiessmittad ekorre, utan tar lite hänsyn och är mer lugn, utan att för den skull börja prata bäbis språk eller bli överdrivet försiktig.
För övrigt är han en glad och positiv hund, lydig, lyssnar bra men har extremt mycket energi. Vi bor på landet så han får föja med och hämta hästarna eller åka häst och vagn, springa på fälten, leka med vår andra hund och kan gå ut och in som han vill. Han respekterar gårdsgränsen och håller sig där han ska. Jag tar ofta med honom när jag ska någonstans (till kompisar osv) och då kan det mycket väl bli mer regelrätta promenader, träffa andra hundaroch den mesta koppelträningen kommer här. Han är väldigt stissig och ''på'' i koppel, studsar mer än han går men drar inte (om han drar så stannar jag, då hoppar han tillbaka, ställer sig i 'fot'' position och nästan darrar av upphetsning i väntan på att jag ska börja gå igen, samtidigt som han tittar på mig). Är vi inne (oavsett om det är hos en kompis eller på ett möte med flera personer) så brukar han lägga sig och halvsova vid mina fötter. Han har inga direkta ovanor, tar inte mat på borden ens om vi inte är hemma, sticker inte.. han skäller på bilar som kör vid gården (det ska han också) men inte om vi är ute och går eller hälsar på någon. Men han är väldigt reaktiv och behöver verkligen rasta av sig ordentligt (vilken tur att man har flera hektar till förfogande, där han kan springa fritt, busa med den andra osv och att vi dessutom måste korsa markerna för att gå till hästarna, så att han verkligen kommer ut och busar) visst borde jag väl lägga mer mental stimalns till honom, men vet inte riktigt hur. Det blir lite trick träning, det vanliga med sitt, ligg, fot, sitt fint.. kastar bollar eller gömmer godis. Klippa klor, borsta pälsen, rengöra tänderna är inga problem, han står som ett ljus.
Han är också pratglad, det blir gärna ''prat-morr'' och gläfs om jag kommer hem eller om vi ska iväg och han blir uppspelt. Brukar även morr-prata på ett tillgivet vis när jag tar honom i kinderna och ruskar om mjukt, han brukar ställa sig med framtassarna på mina höfter då, vifta på svansen lite lätt och morrprata som sagt. Sen hoppar han ner och är överlycklig. (Det låter väl som om det också är nervöst, men det är en stor skillnad på pratet och det där låga, osäkra morrningen… och även på hela kroppspråket.. En mindre pratglad hund hade nog inte morrat som han gör i de lägena, utan kanske bara krupit ihop och spänt sig)
Men vad kan jag göra för att stärka hans självförtroende mer? Så att han slipper bli så osäker och trängd om han råkar ligga på fel plats och man ska förbi? Det är ju en så himla go hund egentligen, men så himla osäker..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Det är så stor kontrast mellan hans normala, tillitsfulla, glada jag och den där trängda lilla hunden i hörnet som verkar så olycklig och rädd.. :/ Ska man köpa ett runt hus utan hörn kanske…
Just det, att ställa sig/böja sig över honom, krama honom osv får honom också att morra sådär trängt och nervöst, oavsett hur lugnt och försiktigt man gör det. Men jag undviker att göra det, finns ju ingen anledning egentligen.
Det går bra att borsta och böja sig över honom då, eller stå på ena sidan och klappa om över ryggen eller andra sidan, så länge han är beredd på det. Då har han inget emot det. Ta tassar, klappa om, ruska honom lekfullt i pälsen osv verkar bara uppskattas (han älskar uppmärksamhet). Bara han inte känner sig inträngd eller ''omfamnad'' utan känner att han kan gå iväg om han hade velat.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Personligen tycker jag att du verkar väldigt medveten, och gör allt rätt….. utifrån hur jag ser på saken.
Att höja en hunds självförtroende kan du göra genom att tex jobba med agility- dvs hinderträning av olika slag, både på bana och i naturen. Balansövningar, även spår och sök-övningar där hunden får jobba och lyckas. Att hunden får en uppgift att utföra… det är mitt konkreta tips.

Det absolut första jag vill råda dig att göra om det inte redan är gjort är att kolla igenom honom ordentligt hos veterinär så att han inte har ont någonstans. Hundar visar inte alltid att de har ont, utan ofta kan det behövas röntgen för att få reda på det.
Tips nummer 2 är att testa med lugnande signaler i de situationer där han känner sig osäker, tex slicka dig runt munnen, gäspa, mm.
För att bygga självförtroendet så är det bra att träna balansövningar och nosövningar som tex sök & spår. Beröm och belöna massor när han gör rätt och ignorera felen (ignorera = gör om gör rätt istället för att fya)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Han har lite ont i höfterna speciellt om han legat en stund och ska resa sig. "Trånga vallhunds höfter enl. vet''. Men det nervösa verkar ändå inte komma från det, jag rör ju inte honom eller ber om något som gör ont.. och han har inget emot att man tar i honom eller rör, masserar etc varken över baken eller på andra ställen… Det verkar gå över efter några steg. För övrigt har vi inte hittat några fel på honom.
En släkting till mig har erbjudit sig att visa hur man tränar och lägger spår, men än har vi inte kommit till det. :) Jag vet inte hur man gör.
Jag är lite osäker på Agility pga höfterna, hindrar honom inte från att röra sig (tror att det är skadligare att vara stilla) men vill inte be honom om något som kan göra ont. Han är duktig på att hoppa, men vill inte be om det längre för att inte slita eller skapa problem.. Lite balansövningar borde ju inte vara några problem så länge det inte är för högt upp då… så det kan vi ju testa mer av (brukar låta honom hoppa upp på lämpliga saker när vi är ute, eller gå på ''spången'' som lagts ut vid leriga ställen på stigarna o så, så lite balansövningar blir det ändå :)
Förutom ett ''nej'' kommando som helt enkelt betyder ''byt riktning/gå inte in där'' (eftersom han går lös rätt mycket är det ett sätt att hindra honom från att springa in i andras trädgårdar utan att han ska behöva komma ''hit'' hela tiden) så fyar jag sällan… det skulle vara om jag kom på honom med att ta mat från bordet eller något. Utan jag brukar försöka träna positivt och berömma de små framstegen :) Men tack för tipset, det kunde ju varit så att jag inte tänkt på det.
En bild från strax efter att jag fått honom :)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tycker du verkar göra rätt men som övriga säger så kan man öva lite för att bygga upp självförtråendet Men om han har ont i höfterna skulle jag undvika hinder o sånt som sliter o kan skada han mer. Våran fd är exakt som du beskriver dok morra hon inte men väldigt osäker o vart rädd. Och så verkar han vara en väldigt signalkännslig hund dessa kan ibland verka lite "stryckrädda" sänk axlarna och gäspa tydligt slicka dig om munnen smacka med munnen osv "ta efter hundspråk" helt enkelt :) det kan hjälpa honom att lära sig det är ingen fara matte är säker o cool :) jag kör inte med så mycket nej ord heller men mer aaaaaaaaa säger jag och aldrig säga Hundens namn med nej :) namnet ska vara positivt bra övning 

#4 Balansövningar behöver absolut inte vara varken avancerat eller högt… Till en början kan det räcka med att stå på en stock eller sten i skogen eller att sitta vackert, då hunden kan sitta vackert på golvet/marken utan att tappa balansen så kan man försvåra lite genom att begära samma sak på en sten eller annan mindre yta där det krävs mer balans.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
#5 ok :)
#6 Ja, sånt gör vi redan :) Från början kunde han inte sitta fint alls, trillade baklänges när han försökte så ja var tvungen att fånga honom för att han inte skulle slå i golvet.. xD Var lite överraskande. Men nu kan han sitta fint, och vi hoppar upp på stock och sten osv när vi hittar lämpligt. Gå på plankan tex :P
---
Men då gör jag väl hyfsat rätt iaf, och han har ju blivit lite bättre med. Så det är väl att fortsätta i samma spår. Ska försöka komma igång med lite sök också. Det är ju inget problem egentligen, men det är lite trist att han ska vara så osäker i vissa situationer.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.

#7 Ja då låter det absolut som att du är inne på rätt spår och att han blivit bättre sedan han kom till er är ju ett gott tecken 
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Att morra är ju en varning där hunden ber dig att backa och lämna honom i fred. Mitt tips är nog att du helt enkelt visar att du respekterar honom och backar några steg och låter honom vara. Du kan vända honom ryggen gå ett par steg och låtsas hitta det roligaste i hela världen en bit bort så att han kommer fram av nyfikenhet. Sedan massa lek brukar även stärka självförtroende förutom alla bra förslag du redan fått. Det låter ju onekligen som att det hela KAN (behöver ju inte) hänga ihop med höfterna och värk i dem. Om han inte kunde sitta när han kom till er och var 3 år utan att välta låter det ju som att det finns ett större problem än trånga höfter. Har ni fått en andra åsikt från en annan veterinär? Det kan ju hända att han har ont just när han reser sig och blir därför pressad när någon kommer när han ligger. Spånar fritt nu!
Skulle nog inte heller prova just Agility det finns ju annat som luktdiskriminering till exempel där han får arbeta med nos och hjärna istället för kroppen. Sedan finns det ju specifika övningar för att bygga muskler och stärka höfter och ländrygg. Simning är ett alternativ. Har ni varit hos en sjukgymnast för att se om ni kan bygga upp muskler odyl? Vet ej vart ni bor men i sthlm kan jag rekommendera Hundfyren.
Lycka till!
Nja.. jag vill faktiskt inte backa undan i de situationerna. Jag gör ju faktiskt inget som borde provocera honom, dvs han är ''ifred''. Dessutom ska jag väl kunna gå vart jag vill i mitt hem oavsett om han valt att lägga sig vid dörren.. Det må vara hans hem också, men jag sitter ju inte och ''morrar'' på honom när han går förbi mig.
Jag känner att om jag backar när han morrar så är det samma sak som att säga ''ok, du får ta kommandot och bestämma vart jag ska gå eller inte gå''.. och det vill jag helt enkelt inte. Det är ju annorlunda när han morrar för att jag böjer mig över honom; där gör jag ju något som kan uppfattas hotfullt och som dessutom bara är onödigt provocerande. Men att gå förbi och gå igenom dörren ska jag helt enkelt kunna. Vill han vara ifred finns massor av andra ställen och hörnor där han kan lägga sig och ändå se vad som händer runt om. Vi har en ganska öppen planlösning hemma med gott om platser där man ser runt om sig utan att ligga just vid en dörr som vi ofta går igenom, och även mer undanskymda platser där han kan vara helt ifred och ''ensam'' om han skulle vilja.
Han kommer ju fram när jag kallat och det slutar ändå i en positiv avspänd anda… utan att jag behöver backa undan.
Visst skulle jag kunna bara ignorera honom och gå förbi o hoppas att han slutar, men det känns fel att göra det också.. jag vill på nåt sätt visa att jag hört och förstått varningen utan att jag ska backa undan, eller för den delen uppträda aggressivt.
Sitta normalt kunde han, men inte sitta fint :) Dvs sitta på bakbenen med framtassarna lyfta. Men det kan han utan problem nu.
Han har nog ont just när han reser sig, men jag ser det inte som en godtagbar anledning att morra när jag går förbi. Jag tror heller inte att det är därför.. inte enbart åtminstone. Han är inte ovillig att resa sig och ofta kan man gå rakt fram till honom även när han ligger… han väljer ju även att lägga sig vid mina fötter om vi är ute..) Kanske det är mer att han är rädd att man inte ser honom när man ska gå förbi eller något, eftersom det är i situationer när jag inte går rakt mot honom utan bara ska förbi..? Jag vet inte, men det är lite märkligt när jag tänker på det.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.