Jag var ute och rastade min tjej runt fyra tiden på morgonen normalt brukar vi ha henne lös vid den här tiden på morgonen men eftersom hon löper får hon vara bunden till en spårlina eller ett lite mer passande ord till våran situation, en löplina.

I alla fall så gick hon bakom en stor sten samt en buske och ut kommer hon med en fotboll tyvärr hinner vi inte ta den ifrån henne innan hon har sönder den och när hon väl får syn på en boll är det omöjligt att få henne på andra tankar vilket är både bra och dåligt efter denna incident imorse kom jag och tänka på i sommras när vi bodde hos min far.

Min far bor mer eller mindre bland skog och sjö mark vilket är otroligt mysigt men vi har en granne som har två barn ett par meter från oss och hela sommaren har vi gått och undrat vart alla bollar som vi hittar på tomten kommer från. Hela sommaren har det bara rullat in mer och mer bollar och i slutet av sommaren blev det upp till ett tjugotal av bollar, stora som små.

I slutet av sommaren kommer grannen och pratar allmänt med oss, grannar emellan och då börjar kan klaga över hur han köper nya bollar till sina söner men de försvinner precis hela tiden
- Jag har säkert köpt ett tjugotal bollar bara den här sommaren och inga är kvar. Sa han medans han klagade över sina slarviga söner.

Då börjar vi flina lite och visar honom till vedboden där vi har lagt alla bollar och frågar om han känner igen någon boll. Ja det visade sig att alla bollarna var hans och äntligen fick hans söner tillbaka bollarna.

En dag satt vi på verandan och mös i värmen trots att sommaren snart var över och såg hur våran lilla blandistik hoppade ner i ån och simmade runt det drygt två meter höga staketet och sprang över till grannen och hämtade ett gäng med bollar sedan simmade hon över, hem igen.

Ja, det var ju precis så hon fick tag på alla bollarna. Lite komiskt.