Igår när vi skulle öppna dörren stack Shanti som ett skott och ville uppenbarligen upptäcka världen på egen hand. Min make tog in täten på henne och ropade på henne. Som tur var så satte hon sig efter ca 30 meter…men så rädd jag blev att hon skulle sticka och inte komma tillbaka. Mina tankar kom sen när hon kommit innanför dörren:

Tänk om:

En varg tog henne om hon var ute själv på rymmen.

Eller om hon stack iväg och kanske började löpa, kom hem dräktig. *fy farao*.

Eller om hon blev borta i flera dagar/veckor och man inte visste vad som hade hänt.

Ja jag var RIKTIG nervig dom där sekundrarna hon sprang för glatta livet. Tack och lov att hon bestämde sig för att lyssna på husse.