Boendet spelar ingen roll. Det handlar om hur man aktiverar sina hundar.

Man kan bo på landet och strunta i att fylla hundens behov, och då blir det precis samma sak som om man bor i lägenhet och stuntar i att fylla hundens behov.

Det är ju inte inne i hemmet man tränar och aktiverar sina hundar

#1 exakt :) Så tänker jag med. Men har hört från vissa personer att det är dumt att ha krävande hundar i lägenhet ( spec BC ) och att man måste på på landet eller en villa så att hunden får springa.. Men mina hundar får ju springa när dom är ute och träna osv :)

#2 Precis, det är ju ute man aktiverar
Fast alla kanske inte riktigt har förstått det

#3 nä det kanske dom inte har ;) Men för vissa är ju aktivering att springa runt på tomten också så..

#4 Tyvärr är det ju de.

Jag tycker inte det spelar någon roll vilken typ av boende man har så länge hunden får den aktivering den behöver. Det är ju ändå inte inne hunden ska motioneras!

Tycker inte heller att boendet spelar någon roll. Så länge man aktiverar hunden, ger den motionen den behöver osv. spelar boendet ingen roll. :)

Jag ser inga problem med att ha en 'aktiv' hund i lägenhet. Däremot skriker jag högt om man har 100 hektar tunnland och en herrgård på 4 våningsplan och fullständingt skiter i hunden.

Boendet spelar ingen roll tycker jag. Men visst kanske det är fördel om man har vallhund o har gård med får eller anndra djur hunden får valla. Men jag anser att det är hur man akterverar sin hund är det viktigaste.

Det handlar mest om inställningen hos ägaren, tycker jag. Och även hundens mentalitet/personlighet. Jag har en hund som älskar att ligga ute och spana och känna dofterna, och lyssna på alla utomhusljud, man märker att det finns en stark längtan efter att få göra sådant hos henne, och hon gillar just att LIGGA ute, som tur är, så hon har en plats, ett bord som håller för hennes vikt, under ett fönster, så hon kan ligga och spana hur mycket hon vill, fönstret är öppet på glänt så hon får ta del av de dofter som letar sig in… När hon är på en inhägnad tomt så vaknar hennes vaktinstinkter och hon vaktar då massor. Själv brukar jag vara noggrann med att låta en hund göra det den är van vid. Kan tycka det är lite elakt att omplacera en hund från hus med inhägnad tomt till lgh, men annars är det helt ok att bo i lgh med hund, bara man har rätt inställning så…

Hmmm, tråden handlade om aktiva hundar i lgh, aktiva hundar inomhus det är också ok, oavsett hur stort man har det så vill man ju inte att hunden ska motionera sig inomhus, har bott både litet och stort, lgh och gård, med aktiva hundar, och det spelar ingen roll hur stort det är, hunden vill ändå vara i samma rum som jag, om den går iväg är det för att dricka ur vattenskålen som kanske står i ett annat rum då, eller för att kolla vad katterna har för sig i det andra rummet. När den är klar kommer den tillbaka till det rum jag är i och slappnar av… Däremot kan man ju tycka att hunden troligen får mer utlopp för sin aktivitet och livsglädje om den bor hos någon med inhägnad tomt, den kanske även kan bo hos någon som inte är väldigt aktiv, bara den har möjlighet att gå ut på tomten ofta och långa stunder. … Visst är det så, men då behöver det vara en självständig hund, annars kommer den sitta vid dörren och vilja komma in och vara med där husse/matte är..

Jag har varit i massor av diskussioner om detta. Har själv en bordercollie och när vi skaffade honom så bodde vi centralt i en 2:a. 

En av mina vänner tyckte att det var synd om hunden och att han inte borde bo som vi gjorde. Hur denna människa ens hade mage att säga så förstår jag inte, för själv hade hon en collie (alltså också en aktiv ras) när hon fortfarande bodde hemma. Han hade det ultimata livet menade hon, han kunde vara ute i trädgården heeeela dagarna och bara mysa. Enda gångerna han gick på promenader var när jag föreslog detta. Då lekte han och min förra bordercollietik. Det var ungefär den motionen han fick! Och mental stimulans ska vi inte ens prata om, tror inte den familjen vet vad det är för något!

Nu tror jag hon har ändrat sig, för när jag pratar om vad jag gör med min hund och hur jag resonerar vad gäller hundägande så ser jag på henne att hon ångrar sig. Hon har till och med sagt att hon kan skämmas för hur lite stimulans deras hund fick.

Nu var det nog ingen fara med denna hund, för han var väldigt lugn och stabil och skapade inte massa felbeteende, men ändå!

Nu bor vi i hus på landet och när jag berättade för folk att vi skulle flytta så sa de flesta; "Men va bra för hunden!". Jag svarade alltid; "Jaha, jag vet inte vad det är för skillnad direkt. Han kommer ju få samma motion och träning där som här"  

Gud vad skönt det var att skriva av sig lite om detta, för det har minst sagt varit ett hett ämne hemma hos oss!