Mina hundar har alltid haft samma värde som min övriga familj

Mina hundar är också fullvärdiga familjemedlemmar. De är mina allra bästa vänner som alltid finns där för mig och jag finns givetvis där för dem. De har inte valt mig utan jag har valt dem så det är min skyldighet att se till att deras tillvaro är så bra den bara kan vara. Se till att de lever i en trygg miljö och tillgodose deras behov. Nu är det två helt olika typer av hundar med olika behov som jag försöker tillgodose. Mycket gos o långa promenader, träning, lek men även bara att få delta i familjen.

Min hund är mitt "barn", utan att jag behandlar henne som ett :) Men det är på den känslonivån. Sen är hon ju valp också så då blir det ännu starkare känslan av att jag är hennes "mamma" :P

Hon följer med överallt och jag kan inte tänka mig något annat. Hon är inte den som får vänta hemma flera timmar för att jag ska träffa kompisar. Ska jag träffa kompisar så följer hon med, kompisarna får anpassa sig ;)

Så ja, om min sambo är min andra hälft så är väl hon den där tredje hälften som kommit till senare så att säga ;) Det blir alltid varmt om hjärtat när hon är i närheten, min lilla stumpa <3

Min hund är min familj, visst har jag en syster men hon ger inte det stödet som min hund gör, han är även min medicin, för utan honom hade jag varit tvungen att knapra ritalin och varit mer eller mindre under isen.

Men tack vare Tzar behöver jag inte äta medicin, med hjälp av honom har jag ett vaket liv och inte ett liv i dimma vilket jag haft under den tiden jag åt medicinerna.

Jag får friskt luft, motion samt ett fullt liv av glädje och behöver inte fylla mitt liv  med andra utmaningar då han är den största och viktigaste  utmaningen i mitt liv.

4,Så sant Freke,mina hundar var dom som i första hand fick mig att resa mig upp ur rullstolen efter att jag blev förlamad i bägge benen,längtan och drömmarna om att kunna umgås ordentligt med dem i naturen sporrade mig att ta mig upp,sen ska jag väl säga att det var himla skönt att få sätta läkarna på pottan för dom sa att jag hade bara 15%chans att kunna börja gå igen

Han är min bästa vän, det bästa stödet jag kan få, mitt hjärta. Utan honom hade jag troligtvis inte orkat kämpa emot ångest och rädslor, utan honom hade jag inte tagit mig ut varje dag. Han har fått mig att må så mycket bättre än jag gjorde innan jag hade honom. Han får mig att skratta när jag är ledsen, tröstar mig när det behövs och hans kärlek är alltid där

Min Alexa är en familjemedlem, Men samtidigt så är hon en hund som jag måste respektera och ingen männsika.

Det är min skyldighet att ge henne det hon behöver för hon ger mig precis det jag behöver. Alexa skyddar mig, jag skyddar henne, Jag matar henne hon ger mig kärlek. Jag motionerar med henne, Och samtidgt gör hon det med mig med. Utan varandra så hade jag nog suttit hemma det mesta av tiden.

Är glad att jag har en hund som Alexa.

Min hund är min familjemedlem =)

Mina hundar är mitt allt! Min ena hund följer mig vart jag än går. Sitter och väntar på mig när jag kommer hem från skolan. Hon sover vid mitt huvud i sängen och måste vara nära. Utan mina hundar hade jag inte varit den person jag är idag. Dom hjälper mig när jag mår dåligt, dom finns alltid för mig. Om jag mår dåligt så går jag ut. Dom är familjemedlemar och mitt allt!

Allt och lite till.

Våran Shanti är som en i familjen. Våran lilla guldklimp nr 3. Har två tvåbenta guldklimpar med.

Mina hundar ÄR mitt liv. Är singel och har två vuxna barn som flyttat hemifrån.

Hon betyder otroligt mycket, fast hon ger en gråa hår ibland;)

mina hundar är mitt allt mina "BARN", mina änglar.. mina räddare i nöden.. mina bästa vänner.

vad som en händer så finns dom vid min sida och jag vid deras

Min hund betyder allt för mig! Älskar honom otroligt mycket!

Allt.