Jag tror det är rätt komplicerat det där. Hundar beter sig olika beroende livssituation, om de är "frilevande" med ägare, utan ägare eller "hushund".

Jag har också för mig att det finns skillnader på det sociala beteendet mellan olika raser.

något man kan tänka på är att det handlade om en stor ras, och man brukar ofta få höra det… Att med riktigt stora tunga raser så måste man vara ledare annars får man massa problem! Men skiljer sig dessa hundar verkligen i uppfostran mot mindre hundar? Eller är det just för att dom är stora som folk tror att man måste vara "hård" mot dom? Kan man inte träna stora hundar på samma sätt?

anledningen till att jag undrar är fö att jagblivit väldigt intresserad av stora hundar, men jag är ingen bestämd, hård ledartyp, brukar satts mer på inlärning…

Jag tror inte nödvändigtvis på olika inlärningmetoder beroende på ras, kanske snarare på skillnader mellan individer. Och fysisk uppfostran gillar jag inte alls. Men är inte det där en genomgående tendens att små hundar slipper undan mycket uppfostran, medan större hundar skall alfarullas typ?

Jag hittade igen det här jag skrev med rasskillnader. Det är alltså interaktioner mellan hundar som har blivit dysfunktionella. Interaktioner som är viktiga för att upprätthålla ordning i flocken och därför finns tendenser att sociala konflikter eskalerar istället. Pudel, några terriers och labrador var sådana raser.

(Communication in wolves and dogs av Feddersen & Petersen 2004)

Trött blir jag minst sagt,varför kan inte folk förstå att det inte har någon som helt betydelse om dom är större eller mindre,Javisst dom är olika individer men man behöver inte vara hård i den bemärkelsen att man drar och sliter alfarullar osv osv med hunden.

Vill man lägga ner jobb på sin hund så finns det effektivare sätt att göra det,i en vargflock slåss dom i stort sett aldrig var och en har en egen syssla och dom sköter den bra,dom lever i en familj helt enkelt där alla bestämmer tillsammans och Valpar unghundar får lära sig av de äldre,men i stort sett aldrig med bråk utan med lätta tillrättavisningar.

#4

Jag hoppas ändå att de där äldre mer fysiska metoderna börjar försvinna mer och mer. Jag tycker ändå att det är lite "lustigt" (om man nu kan använda det ordet) att det finns så tydliga tendenser bland folk. Jag har aldrig hört någon chihuahuaägare förespråka att man ska bita i öron, alfarulla och använda sig av hårda dominansmetoder, däremot många ägare till större hundar och gärna av blandraser som anses skarpa eller tuffa.

5,Precis men det är ju också mycket för att dom inte klarar av sina egna "stora" hundar,en liten är ju lättare att hantera anses det

Jag hör även domenant snacket bland mindre hundägare. Att deras lilla hund är domenant. Och även alfarullning o fasthållning vid alfarullning. Att även de kan ha strul med rangorningen mellan ägare o hunden att de får nästan fajtas med hunden  Jag blir mörkrädd när jag hör det. Att man har en hund med lite skinn på nosen är inte fel om man då skapar o gör något riktigt vettigt av det det är ofta hundar som går fram överallt o vågar saker. Nä då är det strul o mer rangen isl. Eller att de tror att de gärna vill att deras hund ska vara domenant mot andra hundar men i själva verket är det en väldigt osäker hund som dessutom har ett tråkigt liv. Men men det vill de inte höra något av. Jag fick höra att kiss på hane har de stark stråle o kissar på saker är det en domenant hund mendans en med mindre stråle är lägre status=inte domenant.  Eller att man går på promenad med andra hundar och deras kissar på mina hundars kiss då är det för att de visar att de är mer domenanta än mina hundar.  Eller ännu värre att sina hundar kissar på varnadras kiss betyder att ena vill vara den domenata inte så att de hjälps åt att sprida sin lukt o markera att de finns :P Har köpt bok till några i julklapp det är A.hallgrens bok om domenans (pass på när det var bokrea 3 st o ge bort)

en grej jag reagerar på är denna mening

"Ledarhunden är i allmänhet välvillig, tillgiven, och icke-mobbande mot sina underlydande, men det finns aldrig någon tvekan i hans sinne eller i deras att alfa är chef och bestämmer reglerna."

sorry, vet inte varör texten blev så stor…

Jo alltså, går det enligt detta tänk att vara "ledare" och samtidigt välvillig, tillgiven, osvosv.?… Jag blir så förvirrad

Fast själv är jag väldigt säker på vad jag själv tror… men när jag läser på om dessa raser som jag blivit intresserad av så blir man ju lite avskräckt när man läser sånt här av människor som ska vara kunniga inom rasen…

jag tror på alfha och ledarskap när det gäller hundar. jag lät min tik göra vad hon ville… vid 2½ mån fick jag veta av min dagmatte att hon var dominant

och då pratar jag inte lite. hon lyssnade inte ett dugg! hon stack ifrån mej och allt det där och det är inte trots jag pratar om

det har varit en lång väg för mej att bli ledare för min hund. innan var hon ostabil och kissade/bajsade inne. det som blev min stora räddning var en sk alfarullning. det låter kanske hemskt att göra det på en sån liten valp, men hade jag inte gjort det hade jag inte vetat  vad jag skulle ha gjort. flera gånger har jag haft tankarna att sälja henne vidare, men jag är inte den som ger upp :) idag är hon en lugn och harmonisk tik :) det har varit ett hårt arbete, men jag klarade det :D

jag vet även att jag påverkade hennes beteende då, omedvetet var jag orolig och … vet ej vad man ska säga… rädd? min dåvarande sambo ska vi inte ens prata om! han smittade mej med sitt dåliga självförtroende och skadade min valp (kunde dräma in henne i väggen :´( ) och lyfta henne i nacken.

som tur är har det inte påverkat henne jättemycket. hon gillar dock inte män som är hårda emot henne (dock gäller detta inte min pappa av någon anledning). hon tog lång tid på sig innan hon accepterade min kille och hon verkligen ogillar min kompis pappa (inte ens jag gillar honom)

nu när jag tittar på henne här bredvid mej i soffan, inser jag att jag har fostrat en underbar hund. min första hund och min läromästare :D

så länge att jag visar att jag är ledaren, är min tik lugn och fin :)

*för dock 4 veckor sen försökte hon ta övertaget. min moster sa att det kunde bero på att hon blivit parad. i en vargflock är det bara alfatiken som paras. Jag fick utstå usla försök till att bli riden och sönderrivna armar!! dock har det nu försvunnit*

kram

#9 Fast det där har ju med uppfostring att göra, hur tror du ett barn blir som får göra vad det vill? Ändå är aga förbjudet i Sverige. Det handlar om att lära sig de sociala reglerna inte att bli nedtryckt i skorna och därmed passiv.

9,Tips…läs alfasyndromet med Anders Hallgren utvecklingen kring varg har liksom gått vidare,hur tror du det skulle sett ut om vargarna i hägnet på kolmården skulle bli behandlade så?,och jag kan tala om för dig att du kan aldrig ta en annans hund position genom att trycka ner och "alfa rulla" osv osv eftersom du är en människa, det enda du gör är att du föder ännu mera osäkerhet och du skriver det ju själv,hunden ogillar vissa människor,det kommer du aldrig att få bort,hade det inte varit skönare att få en hund som kan släppa otäcka saker eller människor?.