Enligt mig låter det inte som en problemhund, många hundar beter sig sådär.

Skulle han få den motion han behöver skulle han antagligen både gå lugnare i kopplet och inte leka lika våldsamt. Beskrivningen stämmer in på min hund som han var när jag tog hem honom, fast han har alltid gått ihop med andra hundar men iallafall, nu, nästan 3 månader senare är han en helt annan hund. Visst drar han fortfarande ibland men inte alls som förr, och lekandet har verkligen lugnat sig, förr kunde det ta nästan 30 min innan han lugnade sig.

Det gäller att träna träna träna, sätta gränser och vara konsekvent. Men också att ha roligt med sin hund.

Klarar hon inte av honom är de ju bäst för hunden om han får komma till någon med tiden och kunskapen :)

Får man fråga varför inte du tar honom isåfall? Av ren nyfikenhet :)

Är hunden understimulerad så behöver mest troligt mer mentalstimulans, inte bara mer fysisk motion.

#2 Ja självklart, jag skrev också att det var viktigt med träning :)

#3 Oj ditt svar i #1 hade jag missat, mitt svar var riktat till TS

Kanske även kontaktövningar kan vara bra.

1# Jag är Stört kär i den hunden och jag skulle Verkligen vela ta han men vi går på en Naturbruks skola (bor alltså på internat) Jag går inrikting häst vilket betyder att jag inte får ha hund här medans hon då går inrikting hund och har han här. Hemma går de tyvärr inte heller att ha han eftersom han inte kommer överens med katter och p.g.a att han busar hårt och jag har Små småsyskon…:/

Vi har börjat vara riktigt noga med att sätta gräner när det gäller att gå i koppel, jag tycker det är jätte viktigt medans mina kompisar som jag ofta är ute och går med (är extremt mörkrädd därav kan jag inte gå själv) tycker att det är riktigt jobbigt när jag tillrättar visar honom när han har "gått över gränsen". Med matte så går det somsagt mycket bättre än med mig då han fortfarande testar mig ;p

#2 jag har förstått det men vet inte hur jag ska lyckas med det då jag bara har domhär få timmarna och inte tillgång till så mycket.

#5 Dom tränar mycket kontaktövningar, jag har även börjat med det men de går inte så jätte bra för han är en hund som bara lyssnar på "mamma" ;)

6 men då tycker jag att hon bör be om lite hjälp från lärarna på skolan. Och ge upp en prombelmhund o gå den linjen är i mina ögon en person som inte tål arbeta för nå rätt resultat.

Tycker också det låter lite underligt att gå den linjen men ge upp om sin egen hund. Där om någonstans måste det ju finnas hjälp att få.

#7 Hon får mycket hjälp, hon har fått en extra lärare bara till henne just p.g.a deras problem, hon får även tips på kurser runt om kring som hon går på ibland. och det Har hjälpt henne men jag vet inte va som har hänt på senaste tiden, han har blivit helt förändrad och hon orkar inte med att han är så understimulerad som han är just nu…

8 ja visst gör det. Visst måste man får massor med hjälp där och bra råd funkar inte ena så funkar kanske nästa osv Att ge upp hoppet o slunga vidare gör latmaskar. kan du hälsa från mig ;)

#10 haha njaa då dödar hon nog både mig och dej ;) Nää jag skoja bara ^^ Men jag funderar på att säga till henne att jag kan ta han med hem till mig vissa helger för att "avlasta" henne så kanske hon orkar fortsätta jobba med han och jag får någonting att göra på helgerna eftersom jag älskar att hålla på med just sånna här hundar :)  sen känner jag många runt i kring mig som skulle kunna hjälpa mig med tips om jag kör fast ^^

11, Ja visst det kan du erbjuda henne, fast jag skulle någ säga inte för ofta heller har man skaffat sig en hund är det varje dag hela året utan de gånger som man måste skaffa hundvakt :) Men kanske en helg på mån?

Har den tjejen verkligen valt rätt inriktning?

Har en vän som jobbade på ett naturbruksgymnasium där vissa hästägare glömde att de hade egen häst, de har  inte valt rätt linje om de glömer sin egen häst.

Att gå hundinriktning o fundera på att göra av med sin egen hund för den att den är jobbig tja då är man min mening ute på fel spår.

om den här tjejen funderar på att göra sig av med hunden o du vill ha den går det inte att prata med rektorn för skolan så att du får ha hunden hos dig?

Vad har lärarna på skolan för tidigare erfarenheter av rasen?

När jag tränade min gamle blandis på bruks hade vissa tränare en dålig förut fattad mening om min hund pga raserna i honom, vilket gjorde att de inte kunde hjälpa mig på rätt sätt när vi tränade, de utgick från fel saker o orsaker så allt blev bara pankaka, tills vi fick en tränare som kollade in hunden o mig tillsamans o sen utgick från hunden.

Fick den hunden tre månader gamal var tredje hemet o den var groft misshandlad.

Raserna var dobberman, rizen o kuvazs.

Med andra ord han behövde mycket arbte men blev en toppen hund.

Inte en tids inställd bomb som vissa tränare trodde han skulle bli.

Har man problem är rätt tränare A o O en tränare behöver inte ha en massa meriter mm det räcker med att tränare, hund o ägare funkar.

#12 Ja det är sant, jag får tänka på det då :)

#13 Jag vet inte vad tränarna har för erfarenheter men jag tror att eftersom dom tog in en ny just för hennes skull så borde de vara en som kan lite om rasen. Jag vet att denhär hunden oxå kan bli en underbar hund för han är så sjukt mysig och snäll. Men jag förstår henne faktist eftersom han är i en trotsålder så blir han ju nästan ännu lite jobbigare.

Men de är fel att ge upp han bara för de tyvärr…

Jag har faktist pratat med rektorn angående en annan hund jag ville ha här (de var en hund jag hittade som polisen inte ville ta) tills vi hittade ägaren men det gick inte eftersom det är Många här som vill ha sin hund men inte får det så kommer det bli mycket "tjaffs" och avensjuka om en får ha hund och inte den andra om du förstår vad jag menar..

dundeer, visst är det på Grans ni går?

I så fall kan jag rekomendera att din vän tar kontakt med Yvonne på Hundvis i Öjebyn, har gått en kurs för henne och hon är verkligen jätte bra, hon gör även problemutredningar, har privatträningar och öppen träning där alla är välkomna på lördagar.

Kika in på http://www.hundvis.se/

Tala om för henne att det finns inga problemhundar om man gör rätt från början vill säga,men det finns massor av problem hundägare

#15 jo vi går på grans, Ska tipsa henne om det! :)

#16 Haha de är den jag brukar köra med oxå ;D men hon är ganska dålig på att ta kretik >.<'

17,Säg till henne att man mår bara bra av att kunna ta kritik oavsett vad det gäller,det är det man lär sig på

Ödmjukhet för andras kunnade  o att kunna ta kretik är det viktigaste om man verkligen vill utväklas o lära sig något o bli riktigt riktigt ducktig.

Ni borde börja i någon sport med honom. Eftersom han är en amstaff som man har avlat fram för hundkamper? så är det lätt att han ger sej på en annans hund. Gå spår med honom eller något ;) Det tkr dom e roligt! :D

#20 Dåligt resonemang måste jag säga.

Men TS, säg åt ägaren att göra saker med hunden, som både hund och ägare tycker är kul. Då stärker man bandet och det blir roligare att jobba ihop.

#21 Jag tycker bara att har man en sån hund så ska man aktivera den på något sätt. Har man en amstaff som är aggresiv så är det som att gå omkring med ett vapen. Det är lätt att det blir väldigt fel med sånna hundar och hur rädd jag är för att gå ut med min hund eftersom jag vet hur mycket dåliga hundägare det finns med fel ras.

Skaffar man en hund och inte planerar att arbeta med den så kan man skaffa en hund som klarar av det.

22,Finns ingen hundras som inte kan bli farlig,ALLA är dom olika individer,har det hänt något fruktansvärt kan man inte bara säga att "jag inte vågar gå ut med hunden längre",utan ägaren måste då ta tag i problemet och lösa det för hundens del,hänger man kvar i det så för du över rädslan på hunden som i det fallet kan bli potentiellt farlig.

# 23 Alla hundar kan bli farliga med fel hundägare. Jag tycker det e jätte viktigt att man inte gör sin hund orolig eller skäller på andra hundar. Men när en stor mastiff kommer o attackerar en hund som inte ens hade kållat åt hundens håll och ägaren säger att hunden aldrig hade visat någon aggresivitet mot andra hundar innan så börjar man ju undra lite.

Visst, jag vågar klart gå ut med min hund och jag går ju inte o darrar men om det kommer en shäfer som skäller och drar i kopplet så går jag inte förbi den utan att vara berädd på vad som kan hända. Jag går inte o e nervös för jag vet att min hund känner av det.. är bara berädd o känner att jag måste vakta henne?

24,Och i och med att du går och är beredd och måste vakta henne så känner din hund det och blir osäker,visste du inte att du sänder ut signaler/vibbar som en hund uppfattar utan att du vet om det?.

Samtidigt är det väl bra att gå åt ett annat håll om man möter en hund som är oregerlig i kopplet,det underlättar både för en själv och för den andra hunden.

Bara för att människan tror att hunden kollat åt ett annat håll säger ingenting om att någon av hundarna inte gett varandra signaler om osäkerhet eggressivitet,det kan aldrig den tröga människan hinna uppfatta i alla situationer.

25, Jo justde. Jag  går ju runnt o darrar hela tiden. Jag går ut med min hund som vem som helst. Jag är inte berädd på att hunden ska rycka ur kopplet men jag går inte o pratar i mobilen när jag möter en hund som verkar aggresiv eller skäller. Eller föresten glöm detdär med att jag darrar. Jag går ju omkring o darrar plus att jag har hyrt en tre vakter och hon får aldrig gå fri. Jag bara bär runnt på henne och hon är sååååå nervös heeela tiden! Du kom på mej

26,Ojdå vilken sarkasm,ska du svara kan du vara trevlig eller så kan du låta bli