Hinner inte skriva just nu, men gör det senare… (flyttar inlägget till Övrigt istället för OT)

Finns så många att välja mellan som är lika bra,men det är nog i alla fall när jag fått alla mina hundar genom åren som slår högst.

Åh vad svårt finns ju många jätte bra minnen. Man jag tor jag väljer det bästa ändå till Chanel lite eftersom hon var förstahunden för oss och att hon var så mycket sötare på riktigt än de bilder vi hade sätt. Det var någ inte så roligt för henne då men vi visa vår kärlek för henne så förståg hon att vi inte är farliga. Andra bästa minnet är ju Enja som var en liten fjutt första gången vi såg henne o hon kröp upp i dotterns knä hon av alla 5 Valpar ändå var hon redan utvald av uppfödaren-fodervalp. Och synen av att visa Enja för demane Chanel som tyckte att det var en klistermärke till valp vi tog hem till henne

Jättesvårt…  Men väljer nog när jag tävlade U-DM lydnadsklass 1 med min cocker, Max, när jag var 14 år.. Vid hoppet var han så snabb att ingen såg att han slank runt hindret istället för över och på så sätt lyckades få maxpoäng på det

4,Hahahahaha den var bra

4 hahaha ja den var bra :D

#4 haha :D

Mitt var nog när mamma ringde till mig när jag var hos en kompis och hon hade kontaktat Tyras uppfödare och att vi skulle hämta henne några dagar senare :D

#4  haha  ibland har man tur =)

Mitt basta minne maste jag nog saga var nar jag blev Best in show forsta gangen jag stallde ut min forra detta foderhund som var en Risen schnauzer. Den kanslan nar jag och Tova stod i ringen gar inte att beskriva. Det fanns bara hon och jag vid det momentet.

Jag tror mitt absolut bästa hundminne var då jag var 13år och kom hem från skolan, går rakt in i valprummet (mamma har labbekennel) jag visste att jag skulle få en valp från den kullen som min första egna hund.

Då jag kom hem den dagen så hörde jag Valpar pipa i valprumet så jag gick dit, tittade ner i valplådan och fick en så underbar magkänsla för en av de svarta små labbevalparna som låg där. Pekade på valpen och sa att DEN ska jag ha!

Det blev min absolut första egna hund som sagt, hon hette Begin´s the last from Victoria - kallades Penny och var min ögonsten i nästan 12 år.

På bilden är vi på kennelträff och det var Pennys sista sommar, även den är ett underbart minne, hon var överviktig (bodde hos min mamma inte med mig), helt döv, stel i lederna, senil men lika glad ändå (det är jag med blått linne, hund nr 3)

Oj vad svårt…Har många.

Ett tillexempel när mamma hämtade mig efter en helg med pappa, såg att det låg en fårfäll i baksätet, frågade varför den var där, hon kom med någon dålig förklaring och jag bara visste att det var något på gång. Hon sa att vi skulle åka och hälsa på några vänner innan vi skulle åka hem, jag trodde henne inte för fem öre. Och jag hade rätt! Vi åkte till några vi inte kände och hämtade en liten blandrasvalp, min egen varg kallade jag henne sen, Mischa . Jag var så lycklig när jag satt med henne i famnen på väg hem sedan, hade velat ha en hund så länge.

Så jag tror de gånger jag fått vara med och hämta hem hundar är bland de bästa hundminnen jag har, Aramis också tillexempel, den lycka jag känt då är svårslagen

På bilden är det Mischa och Tascha. Min varg och min varulv, de var mina solstrålar under en riktigt jobbig tid