Jag har haft flera andra djur än hundar. Jag fick stora problem med en katt och en häst. Kan skriva om dessa. Ena katten vart aktut sjuk redan när han var 4 år och jag for in till sjukuset med honom. Hans luga kolapsa så det vart avlivning. Men eftersig lämna han sin vän som vart så deprimerad att hon vägra äta eller änds hitta på något annat. Hon låg ner o man såg verkligen hur mycker hon sakna Sixten. Jag rådfråga med min vetrinär samt massor andra vad man kan göra för få henne på benen igen. Jag inhandlade ny klösmöbel o gjorde om hela rummet (bode i en 1.5 rok=litet) till kattvänligt även egen köksluka med ingång där hon hade en bra koja. Lite hjälpte dessa även fick hon börja vara med mig lite överallt, till stallet till mamma och andra syskon utan djur. Tror detta gjorde hennes liv lite bättre för hon vart gladare igen. Jag hade det lite knapert då jag levde på studebidrag o vanliga räningar så jag valde att inte skaffa ny katt.

Jag kan inte ge så jätte många tips på hur man får sitt djur att förstå att den andra inte kommer finnas mer eller vara borta viss tid?!

Jag vill verkligen ha tips ang hund eftersom jag kanske kommer ut på pratik och jag tror någ att hundarna här kan sakna mig då (husse hemma då).

1,Jag menade mera att dom är ifrån varandra veckovis,startade en ny tråd åt dig om tips på hur man ska agera om man börjar jobba.

2, Aha sorry fatta jag fel

3,Ingen fara alls.

Nu ska jag berätta om en av mina hundar som avviker från alla andra djur jag haft,och det är naturligtvis Snodden.

Ville bara först berätta att jag haft både katter och hundar tillsammans under många år,och när någon blev gammal och gick ifrån jorde livet så kunde man verkligen se saknaden dom bar på,så det gällde att snabbt börja hitta på saker som rolig träning och annorlunda saker man vanligtvis inte gjorde.

Nu till denna "egoistiska" hund Snodden.

När jag hade kvar 2 hundar i min flock,så var Snodden väldigt påfrestande med sin hjärnvilja och sitt sätt att pocka på uppmärksamhet,så man fick verkligen ge gammelhunden med sitt oändliga tålamod,mycket egen tid med bara matte.

Han gick bort nästan exakt 13 år gammal,och Snodden tog från den dagen verkligen ut sin rätt och det han hade "i hans värld" han hade missat.

Han blev ännu gladare än vad han varit tidigare,började använda sitt eget huvud mycket,hämtade telefonen utan att man lärt han det när den ringde,klurade ut hur man öppnade leklådan själv,betedde sig som en valp utomhus,lade sig till med ofog som han inte hade innan osv osv….

Jag hade även svårt att få en lugn och harmonisk träning med honom för han ville så mycket mera,sjä'lv ansåg jag att man slutar när det är som roligast,vilket inte den herrn var nöjd med alls.

Idag känns det som ett under att jag hann sörja min gamla hund,har ingen aning hur jag gjorde,för det fanns ingen tid till det.