Var mycket trist att höra att Sotis vart sämmre  Jag skickar många tröst o styrkekramar till Anne med.

R.I.P Sotis

Vila i frid Sotis :(

Tack för erat stöd, ni är underbara allihop!

Igåg åt Sotis lite mat igen efter att ha fått medicin mot illamåendet, men tyvärr så hade han under kvällen och idag på morgonen kräkts upp allt igen, han var slöare än när jag lämnade in han i måndags och fortfarande gul i huden = gulsot. Han svarade inte som de hoppats på medicinerna och då de ringde idag på morgonen så var veterinären väldigt ärlig och sa att det fanns 2 alternativ:

1. Operera in en sond och mata + medicinera han genom den och sätta in intensivmedicinering. Men oddsen för att han skulle bli frisk var ändå låga, en vild gissning (vilket hon noga påpekade att det var en gissning) var att han skulle ha max 50-60% chans att klara sig trots allt detta.
2. Låta Sotis somna in.

Beslutet om att avliva om han skulle bli sämre eller om oddsen skulle tala emot oss tog jag redan i måndags då jag fick veta hur illa det var med honom, men ville då iallafall ge honom en ärlig chans att bli frisk igen.

Många säger att det svåraste är att ta beslutet, det håller jag inte med om, det svåraste tycker jag är att gå vidare i livet utan sitt älskade husdjur.

Tack och lov så har jag ju fler djur här hemma, vilket jag tror gör det mycket lättare för mig då det inte blir helt tomt iallafall, men jag kommer sakna honom resten av mitt liv.

I 6 års tid har han sovit på sin plats vid mina fötter, som han själv valt, varje natt. Bara det att han inte kommer och lägger sig där då vi ska sova och att han inte ligger där då jag vaknar känns tomt.

3, Du låter som en mycket klok djurägare och jag håller med dig att ta beslutet är inte det svåraste utan det är sen hemma att man saknar sin vän. Styrke kramar ännu mer!

#4 Tack för de värmande orden.

Då vi kom till djursjukhuset idag och fick vara ensama med Sotis en stund innan det var dags för den sista sprutan så såg jag på han direkt att han mådde inte alls bra, det syntes tydligt att han mådde ännu sämre än då jag lämnade han där i måndags, han hade magrat ännu mer, var ännu gulare i huden och ögonvitorna, han var svagare i benen och hade svårt att hålla balansen.

Sedan då han fick sin sista spruta så låg han i min famn och kurrade ända till sista andetaget, helt utan att ens försöka kämpa emot, då i det ögonblicket kände jag att det var det enda rätta att låta han somna för han orkade inte kämpa mer.

Beklagar sorgen Anne!

Själva beslutet är oftast inte så svårt, det svåra är precis som du säjer att gå vidare utan sin älkade vän.

Jag saknar fortfarande min perser på 11 år som fick somna in efter en stor hjärnblödning för snart 7 år sedan. Trots att jag inte bor kvar i samma lägenhet eller ens i samma stad så händer det att jag ropar även på honom vid matdags…

Ha det bäst på de evigt gröna ängarna Sotis!

Gud, det var riktigt tråkigt. Men du är en bra djurägare, Anne. Och istället för hårt hållna tummar, tassar och tår så får du massvis med tröstande styrkekramar.
Ta ordentligt med tid, och sedan ser nog vovvarna och dom andra till att du sköter dig som du ska.

Sotis trivs nog med dom andra katterna på gröna ängar, där dom kan jaga färgglada fjärilar och mysa i 'puffar'.

beklagar sorgen, aldrig kul att forlora sin van, men  i bland far man ta svara beslut som man vet blir bra i slutandan. Ta  den tid du behover for att sorj aldrig bra att ga vidare  for snabbt.  Nu slipper han i alal fall all smarta. 

Nu far han springa  pa grona ang

Trostkramar

Nej vad jobbigt, beklagar verkligen! Vi får hoppas att grabben har det finfint nu iallfall, Vila i frid Sotis och många kramar till dig Anne

Urs vad trist. Vi som hoppades på det bästa.

Beklagar sorgen…..

Ta hand om dig nu Anne, och pussa på alla dina djur från oss.

#3 det var bättre att låta honom somna in då :(
r.i.p. <3

vi beklagar verkligen sorgen.
jag tror verkligen att sotis springer och leker lite med andra djur och spökar lite hemma hos dig ;)

Beklagar  :-(

Beklagar sorgen :(

Anne, det är en styrka att sätta djuret först så som du gjort. Sitt eget lidande får man ta hand om efter. Det blir alltid ett oerhört tomrum när en familjemedlem inte finns längre. Tur att det är tillåtet att sörja och vara ledsen.

Många kramar