Vill börja med att fråga vad och hur mycket träning hon får, både fysiskt och mentalt?

Det blir mest promenader och apport eftersom hon gillar när hon får hämta. Inne brukar hon få leta efter tex godis.

Glömde att skriva innan om det kan vara någo vallinstinkt som gör att hon är så, för hon sätter sig gärna emellan oss och dom som kommer hit

det första jag tänker på, är om du ska ta en lite längre promenad innan dina gäster kommer så att hon har blivit av med lite energi i kroppen :p

ja kanske det men det stora bekymret är när min sambos dotter är här hela helger då kan det ju vara svårt att ha henne trött hela tiden

Kanske akn mera hjärngympa hjälpa att trötta ut henne, tex att spåra 20 minuter kan trötta ut en hund lika mycket eller mer än 2 timmar rask promenad.

Jo det vet jag att det gör men det jag undrar mest över är om hon mår så dåligt av det här så att jag ska försöka undvika det, i alla fall om det blir i flera dagar. Hon slappnar inte av en enda gång när någon är här och hon står inte ens och tigger när vi gör frukost som hon annars alltid gör när vi är själva.

Men jag kan ju börja med att trötta ut henne vid kortare besök och funkar det så kan vi ju utöka tiden

Jag har med en lättstressad hund som dessutom var väldigt osäker på massor innan. Nu är hon inte stressig vid främande men mycket annat. Jag rek att du tar ordentliga promenader varje dag även som AnneN säger mer hjärnjumpa det kan vara allt från godissök till personsök. Även vardagslydnad och sån träning. Får jag fråga hur klarar din av att bara ta det lugnt om ni sitter vid en parkbänk där folk rör sig? Eller en helt tom lekplats med bänk? Jag fick träna in o bara ta det lugnt o ligga o njuta med våran eftersom hon tyckte det var skit trist samt hade hon inte samma pejjl på alla andra. Nu kan hon det :) Balansträning är inte heller helt fel övningar men det ger inte samma hjärnjumpa som sök :) Hoppas du får mer träningstip jag tor att du får bukt på hennes oro genom träning :)

Hon brukar vara lugn när vi är ute. Vi åker mycket på cruisingar och då lägger hon sig ner när vi står och tittar.

Om vi är ute och går och stannar och pratar med någon så hämtar hon alltid en pinne, kotte eller liknande och slänger framför fötterna på den vi pratar med för hon gillar som sagt att hämta saker och då är hon inte besvärad av andra. Hon är inte intresserad av att vara med andra hundar, för det mesta tycker hon bara att dom är besvärliga om dom är lite livliga.

Får försöka med mer aktivering få se om det hjälper. Hoppas verkligen det

8 kom på en fråga till, deladvårnad hur länge har nu haft det?

snart 4 år så det här började långt senare

Jag som har haft långhårig collie sedan 1991,och även tränat ihop med bearded collie,vet att den blandningen är lite speciell.

Dessa 2 raser är ju vallhundar,och sådana bör bo i ett hem och inte i 2,dom är väldigt trogna sina ägare alltid.

Du skriver att hon sätter sig emellan er osv,det är ett sätt att tala om att hon är inte helt säker på er,och behöver ha koll på vad som händer,alltså är hon inte helt trygg.

Även om detta har gått bra länge så visas det nu att det inte gör det,en vallhund har ofta svårt att tex ha hundvakt en längre tid för att dom är så bundna till en människa.

Långhåren är lugnare i sinnet än bearden som kan bli väldigt stirrig vid olika miljöer och troligtvis är detta en kombination av bägge raserna.

Naturligtvis behöver den mycket aktivering precis som alla andra hundar,men i detta fallet tror jag inte på att gå ut och släppa ut energin innan det kommer folk,för en trygg vallhund,kan ta det lugnt i alla dessa situationer.Förutsatt att den får sin motion och aktivering i normala fall.

Hon är nog lite stressad också,har ni kastat mycket pinne och annat till henne?,eftersom hon hämtar saker när ni står still som hon sedan vill hämta igen,detta är ett stressande moment för en otrygg hund,en hund som är trygg sitter snällt och väntar om den är kopplad,får den gå var den vill så snosar den runt lite och ofta lägger sig på en bekväm plats tills ni går igen…

Vet inte om du missuppfattade mig eller jag dig men hon sätter sig aldrig mellan min sambo och mig utan mellan oss och den som kommer på besök. När vi är ensamma så visar hon aldrig sig otrygg och stressad utan bara när någon är här.

Det är min dotters hund och hon bor hos sin pappa och mig varannan vecka så klarar inte Alice av det så vet inte jag hur vi ska göra

12,Nej jag missupfattade inte,ville bara påvisa att när en vallhund gör så innebär  det att den är otrygg,i detta fallet med andra då,detta kan mycket väl esklaera i stress även om det inte syns nu,det bästa vore om ni fick dottern att förstå att det är hunden och inte hon som far illa av 2 hem,och så får hon välja vilket av hemmen som ska bli permanent.

Vill också poängtera att en hund kan vara stressad utan att man ser det utanpå,det kan vara marginella grejer som man inte alltid hinner uppfatta.

Det låter så enkelt men det är det inte. Vi föräldrar tycker att denna lösning är bra eftersom vi tycker att det är skönt att ha en vecka utan hund så då är ju den enda lösningen att göra sig av med henne om det inte går att göra henne trygg på något annat sätt

Är hon lika orolig i sitt andra hem?

14,Självklart förstår ju jag att det inte är enkelt,varför jag skriver så är för att jag tänker på hunden i första hand,det är ju den som far illa inte ni och inte eran dotter.

Men samtidigt förstår jag inte vitsen med att den inte kan få bo kvar hos någon av er?,ni kan ju ha den uppgörelsen i stället och sedan göra upp om att hunden ska vara hos den andra vid behov av hundvakt,om det nu behövs…

Jag skilde mig ju själv för en del år sedan,och det fanns inte i mina tankar att jag skulle göra mig av med min hund bara för det,nu ville i och för sig inte x-et ha hunden kvar,och det var ju bara bra för mig,för då slapp vi ju tjabblet med den i alla fall.Sånt får man ju ta med lite i beräkning när man skaffar djur….inget illa menat men det är den krassa sanningen.

Vi vill väl inte vara låsta av en hund hela tiden…det är väl den enkla sanningen.

Ja AnneN det är hon

17,Näe alla är vi väl olika,men vad jag kan se så är ju din dotter tillräckligt gammal att ta ansvar för hunden själv….och fortfarande borde ni kanske tänkt på att man blir låst när man skaffar en hund….men men som sagt alla är vi olika.För egen del skulle skulle jag aldrig ens kunna tänka den tanken du skrev där nu,mina djur är mina familjemedlemmar och dom ska ha samma värde som övriga i min familj…

Det är hon för mig med men när vi köpte henne så var vi två vuxna, nu är vi en på varsitt håll. Och vi vill ju ha både dottern och hunden båda två och då var ju det här den bästa lösningen tyckte vi då. Dottern bor mest hos sin kille numera och där finns två katter var av en inte alls tycker om hundar. Och han lika lite som min dotter vill ju vara utan sina djur så jag vet inte alls hur vi ska lösa detta

Jag tycker  koper man ett djur far man ta alla konsekvenser dar efter, och tanka pa att framtiden kan forandras. men som sagt forstar att ni har hamnat i en kneppig situation. Men det kanns nog inte ratt for hunden att fa flytta fram och tillbaks battre att han bor pa ett stalle permanent.  Tycker det ar konstigt att dottern bara kan lamna i vag sin hund bara sadar..

Hon lämnar inte iväg sin hund…hunden följer med henne. När dottern bor här är hunden här, när dottern bor hos sin pappa är hunden där. Men vi är väl dumma människor som skaffar hund och sen separerar, skulle väl ha stannat kvar och mått dåligt själv istället eller låta min dotter alltid vara hos sin pappa och aldrig hos mig eller tvärt om…då mår ju i alla fall hunden bra och vi männsiskor får väl må dåligt. I så fall ska man aldrig skaffa barn heller ifall framtiden förändras……….

Nej det ar inte sa jag menar , tycker att ni gjorde ratt i att separera om ni inte fungerade ihop. Men som sgat  allt forandras , menar bra att ni far tanka efter vad ni skall gora nu, jag hoppas i alla fall att allt loser sig!

Jag ville veta om jag inte ska låta folk komma hit för att hunden inte mår bra av det och kanske får men av det eller om det inte gör något om det bara händer ibland. Istället har det bara varit påhopp för att vi inte ser till hundens bästa utan har 2 hem. Jag älskar våran hund och min dotter också och jag har aldrig hört att det skulle vara skadligt för hunden om man har "delad vårdnat" utan har bara hört gott om det annars hade vi ju löst det på annat sätt redan från början.

Sen vet jag inte om hon är en enmanshund. Jag tycker att hon tycker om oss alla lika mycket…dom enda hon är annorlunda mot är människor som kommer hit och hälsar på. Hon blir lika glad att se sin matte, mig, min sambo och min dotters pappa. Men jag har säkert fel där också

23,Det är ingen som har hoppat på dig,vad jag kan se har vi lagt fram fakta angående dina frågor,och fakta är att man får inte tänka på sig själv i ett läge där man har en hund att ansvara för.

Du har ju en dotter som är tillräckligt gammal att kunna ta hand om sin hund,och om det nu inte går och du älskar hunden som du säger,så förstår jag absolut inte problemet att du tar över hunden själv?,det är inte er det är synd om i ett sånt här läge utan hunden.

Självklart kan du ta hem folk,men jag svarade dig på din fråga angående varför din hund beteede sig på ett konstigt sätt enligt dig,sen har det ju kommit fram att den inte mår bra på andra stället heller….då finns det ju bara 2 alternativ som jag ser det,antingen omplacerar ni hunden eller så tar någon av er över hunden.

Att saker och ting förändras i livet är både tragiskt och jobbigt för många,men det måste man ta med i beräkning när man skaffar en hund,den ska ju leva med ar så många år det går,precis som man skaffar barn,skillnaden är ju att för ett barn kan man förklara varför den måste bo på 2 ställen det kan man inte göra för en hund,och då får man ju lösa det på bästa sätt.

Hurvida det är skadligt eller inte är upp till varje individ,många hundar klarar det och många inte.

Klart hon blir glad när hon ser sina nära och kära men det säger inte att hon trivs med sin livsituation,vilket hon också tydligt visar för er.

Fast jag tror fortfarande inte att det beror på det. Varför ligger hon då tryggt och sover och märker ibland inte att vi går till ett annat rum. Hon blir glad när hon ser min sambos dotter också, viftar på svansen och hoppar men kan ändå inte slappna av när hon är här. Vi ser aldrig något som tyder på otrygghet annars. Hon är alltid glad och positiv, sover bra och äter bra och har så gott som aldrig problem med magen vilket annars kan vara något man märker på att dom inte mår bra.

Skulle gärna vilja veta mer om på vilka sätt man kan se om en hund alltid är otrygg för det måste ju finnas mer tecken än att hon bara blir stressad av besökare

25, Då tycker jag ni börjar akterverar henne hjälper det?! tja, du har du lösningen där :)

Sen vet jag med flera hundar som klarar av 2 olika hem men så har jag även bla grannens enahund som inte alls pallar med det hon vart stressad o nervös liten tjej som börja bita sönder saker skor,stolar mm sånt som inte vart alls problem med nån gång. Det är olika och sen kan det vara som så att man märker detta flera år senar.

Men jag hade någ sett till att börja aktervera mer, även ta längre promenader avsluta med enkel godissök.

Och jag tor inte du behöver ta Lenas tips som påhopp :) hon försöker bara servera dig bra tip och har erfarenhet hon har.

25,Det verkar inte som du vill ta ta till dig det man försöker hjälpa dig med,att en hund blir glad och viftar på svansen säger inte att den trivs med sin situation,du skriver det ju själv!?,din dotters sambo kan hon inte slappna av med när hon är närvarande.

Man måste lära sig att tyda sin hunds signaler,dom har ett väldigt tydligt kropps språk och man bara vill se det.

Att hunden inte ALLTID är otrygg är ju bra,men den ska ju ALLTID kunna känna sig trygg,ser man att hunden reagerar i vissa situationer så får man faktiskt lov att ändra sitt och hundens levnads sätt,det är att ta ansvar för en hund.

26,I detta läge skulle jag inte vilja förorda träning som kan leda till stress,en vallhund är väldigt speciell på det sättet,huvudgympa i lugn och ro helt ok,men allra först måste denna hunden få känna sig trygg i ett av hemmen,annars har man snart en totalt oregerlig hund,det kan ta 1 år eller flera men någon gång kommer det att visa sig,och då är det ju inte hundens fel att den varit otrygg och inte fått hjälp med det då man först märkte det.

Jag vill självklart ha hjälp men jag vill ha mer kött på benen innan jag ändrar en hunds och flera människors livssituation.  Och om hundens signaler är så tydliga så borde jag ha märkt fler beteenden än just detta. Hon är precis samma hund nu som innan separationen förutom det här. Jag tycker det är konstigt om hon bara visar att hon inte vill bo på två ställen genom att bara vara konstig mot besökare som inte händer särskilt ofta heller.

Vill gärna ha svar från flera olika håll innan jag drar någon slutsats

28,Vill tipsa dig om att läsa Anders Hallgrens uppslagsbok i hundpsykologi,där kommer du att få samma svar och säkert flera,om inte det räcker så vet inte jag….

Nej eftersom människan inte är något att bry sig om enligt er så förstår jag att ni inte förstår mig och att jag vill ha det riktigt bekräftat innan jag splittrar en familj. Och att jag vill ha mer ledtrådar på att hon mår illa eftersom jag inte ser några såna tecken alls när vi är själva

När jag läser #0 tycker jag det låter som understimulering. Min hund blir likadan om han inte fått tillräcklig hjärngympa…

Nu utgår jag från hur min egen hund verkar tycka med besökande vid understimulering så det behöver inte alls stämma in/funka på din.

Han blir väldigt flåsig, stirrig och springer mellan fönstret och dörren när jag tar fram stora kaffepannan för då vet han att någon kommer. När man sen sitter och fikar vill han gärna ha uppmärksamhet och reagerar på minsta lilla knäpp/rörelse…

För att avbryta beteendet så brukar jag först sätta in hunden i sovrummet medan jag tar lite torrfoderskulor och lägger runt på olika ställen, sen släpper jag ut hunden och kommenderar "leta"..  Detta är en av hans favoritlekar så han letar glatt upp alla kulor och går sen och lägger sig nöjd och belåten och vi kan fortsätta fika/prata utan en uppstressad hund:)

Det kanske inte funkar för dig men det är absolut inte skadligt att prova iaf

Jag ska börja med lite mer aktivering och längre promenader först innan jag gör någon förändring. Det kanske är svårt att sätta sig in i min situation när man inte är eller har varit där själv. Eftersom vårat sätt att leva inte har märkts innan och jag är inte säker än på att det här med besökare beror just på "delad vårdnad" så kommer jag att försöka med andra saker först. För kan hon inte bo som hon gör idag så är nog enda alternativet att överlåta henne till någon annan för jag har inte ork pga sjukdom att ha henne heltid och ex-et jobbar ju hela dagarna och dotter går i skolan så hos honom blir hon ju ensam jämt istället och det är ju inte bra det heller.

Jag ska också prova ditt knep med godissök

30,Men nu får du nog tänka efter lite,du är på ett hundforum och härinne tänker vi på hunden i första hand,människan ska ha tänkt på detta redan vid köpet av hunden,det är också den krassa sanningen.

Och vad jag såg så skrev jag i ett tidigare inlägg att jag förstod att det inte var enkelt eller?,vet inte om du tycker mest synd om er eller hunden?. 

Lite OT men ändå…varför har du tagit bort det du skrev i din presentation på din sida härinne?.

För jag tänkte gå ur och för mig är alla viktiga hundar som barn som andra familjemedlemmar

Och ska man inte skaffa hund för att man kanske skiljer sig så ska man inte skaffa sig någonting varken djur eller barn för barn kan fara illa dom med med föräldrar som inte håller sams och då barnen får lida och då spelar det ingen roll hur mycket man kan prata med dom.

Men jag vet att hundsläktet är ett folk för sig, det ser man ju på alla renrasutställningar, trodde det var annorlunda här när det gällde blandraser men icke sa nicke

#34  Jo sjalvklart skall man skaffa hund /barn men man far helt enkelt fosoka gora det basta fran situationen och forsoka losa det pa nagot satt sa att bade du och din familj och hunden mar bra.

Ja och det tänker jag göra också, men jag tänker inte börja med att sälja henne innan jag vet helt säkert att det är 2 hem som är orsaken. Jag har en äldre dotter som är mycket mer hundkunnig än vad jag är och hon tror inte att det är orsaken. Hon är också säker på, liksom jag att Alice inte är en enmanshund för hon lyssnar lika mycket på alla och det gör inte såna hundar. Äldsta dottern har enmanshundar och det finns ingen likhet alls mellan dom och Alice. Jag har sett efter dom ibland och det enda dom gör är att sitta nära dörren och vänta på att hon ska komma tillbaka och så har Alice aldrig gjort

Är íngen hundexpert men jag tror ju på Inganns idé om understimulering. Och hennes förslag om godisletning tycker jag kan vara värt att prova. Men prova utan gäster någongång innan….

Att hjärnan får jobba är aldrig fel. Det finns en massa andra klurigheter att låta hunden göra, det är bara din egen fantasi som sätter stopp.

godisletning kör vi med redan när vi är själva så jag ska testa det i helgen när sambons dotter kommer

#38 Min kille fick en gammal uttjänt strumpa med en tom toarulle i som jag la i lite torrisar i och knöt ihop… Efter en stund förstod han att han måste få hål i strumpan för att få gottiset så nu har han fått ell litet hål och tar tag i knuten och slänger runt strumprullen så gottat åker ut;) Det tar lite tid eftersom han lägger ner rullen för varje kula som åker ur, äter upp kulan och tar tag i knuten igen för att skaka fram en till Ganska kul att titta på..