Jag ser mig inte som en ledare för mina djur, jag brukar definiera min relation till hunden som att vi är en familj.

För mig innebär det att det blir ungefär som relationen mellan förälder och barn. Då jag är den som har mest livserfarenhet och bättre koll på vad som är rätt/fel, bra/dåligt, nyttigt/farligt, osv så är det jag som är familjens "överhuvud", men hunden har viss frihet under ansvar.

Det är mitt ansvar att lära hunden vad som är rätt och fel och annat som den behöver kunna för att fungera i samhället, detta gör vi tillsammans jag och hunden.

Svårt att beskriva exakt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar, annars är det bara att fråga.

#1 Jag tycker du formulerade det så bra så jag håller med dig, det är så jag ser det här hemma också.

#1 Tycker du formulerade det bra. Jag gjorde mig missförstådd i en annan tråd så nu är risken att man får agg mot sig. Jag ser min hund som en sorts dotter.
Jag uppfostrar henne, men hon får fortfarande vara ''valp''. Jag tränar henne under lek och det tycker hon om. Hon älskar att lära sig nya saker.  Jag har respekt till henne på samma sätt som hon har respekt för mig(dock tappad lite nu sen tonåren) Och det är att vi inte trampar över varandras gränser.

#3 Missförstånd blir det lätt speciellt då man bara förmedlar sig med skrift, men missförstånd går alltid att rätta till. Inte behöver du oroa dig för att få agg mot dig pga det

Tycker att AnneN formulerade det väldigt bra och håller med. På ett sätt tycker jag det är "ledarskap", eller nja, mer "föräldraskap" på något sätt…

Det känns som om att de värderar oss högt och lyssnar på oss. Så länge han lyssnar på mig och repekterar mig, precis som jag lyssnar på (läser av) och respekterar honom, och jag värderar också min älskade grabb väldigt mycket.

Det ska vara roligt att vara tillsammans med hundan, och min hund ska ha roligt tillsammans med mig!

Som i så många andra definitionsfrågor, så handlar det väl mycket om tolkning och värdering av ord. I mina ögon betyder ledarskap precis det du skriver #1 . För mig är en bra ledare, en som respekterar andra,  som lär ut på ett respektfullt sätt, en trygghet, en vis person helt enkelt.

Många sätter likhetstecken mellan ledare och diktator, därav (tror jag) att ordet ledarskap fått så negativ klang.

#5 Jag väljer att inte kalla det för ledarskap för att ledarskap tolkar jag som de gamla sättet där ägaren bestämmer allt hela tiden och hunden ska lyda minsta lilla kommando och vara undergiven mot ägaren som då ska vara den dominanta ledaren.

Jag anser att man istället ska samarbeta precis som tex vargarna gör i sina familjer/flockar, alla i familjen är bra på olika saker, tex någon är bättre på att spåra, en annan är skicklig på att finna vatten, osv och då följer resten av flocken den som är bäst på den uppgift som ska utföras vid tillfället, sedan är det upp till de äldsta i flocken att fostra/lära de yngre vad de behöver kunna för att överleva och fungera i familjen/flocken.

Jag är inte helt säker på det. Det finns så många olika betydelser på just ordet "ledarskap". Och jag anser mig inte ha tillräckligt med kunskap för att egentligen kunna ha en vettig åsikt på det området.

Men för att beskriva min och min hunds relation så skulle jag vilja säga att vi i mångt och mycket är ett team. Men där jag ändå har ledarrollen. Alltså tusan vad svårt det är att beskriva och få det att låta rätt.
Vi sammarbetar, läser av och försöker lita på varandra. Men de stora besluten och ansvaren står jag för.

#7, precis det jag menar med att vi lägger olika innebörd i ordet.

Det du beskriver som det gamla sättet där ägaren bestämmer allt hela tiden och hunden ska lyda minsta lilla kommando och vara undergivet - det kallar jag diktator och inte ledare.

Enligt mig så är en bra ledare någon som bryr sig om att ta reda på hur hundar kommunicerar, hur de lär sig, hur de fungerar i flocken. En bra ledare kan man alltid lita på, en bra ledare fattar bra beslut för flocken, en bra ledare är respektfull och lugn. Jag kan nog dra vissa likheter med att vara en bra chef. Hur är en bra chef? JO, chefen bestämmer förvisso, men kör aldrig över en, utan lyssnar och förstår.

:)

Det är jag som bestämmer och hon ska följa mig och inte tvärt om. Jag respekterar henne lika mycket som hon respekterar mig, så det är väl nån sortst familj/ledare.Håller med #9 om det med ledare :)

Jag är alfaledaren över min hund vilket han är väl medveten om, sen kommer husse och sist hunden.

#11 Skulle du vilja berätta lite mer om vad det innebär att du är alfaledaren?

#12 Vet inte riktigt i vilken ände du vill att jag skall börja (urdålig på omfattande frågor) men att vara alfaledare är den samma som att vara flockledare vilket innebär att hunden skall lyda dig till fullo och göra precis som du säger utan att protestera. Den skall veta att den inte skall gå in eller ut först genom dörren, den skall visa underlägsenhet när den vet att den gjort fel.

Att vara alfaledare innebär att du har befälet, du leder hunden och hunden leder inte dig. Du bestämmer och hunden skall lyssna. Hunden måste lita på dig och känna sig stabil med dig. Ni ska ha god kemi, god fysisk som psykisk kontakt och kunna fungera som ett team med dig som ledare. Du skall veta hundens signaler och dess språk samt kunna tillrättavisa den utan att behöva använda kommandon. Du skall veta hur hunden tänker i situationer och hinna reagera innan hunden själv.

Kort och gott brukar jag säga att "man ska känna sin hund lika väl som man känner sig själv".

#13 Hur menar du med att tillrättvisa den utan att använda kommandon?

#14 Inte använda verbala kommandon utan använda mer av kroppsspråket och ögonkontakt.

#15 Så du använder ögonkontakt för att visa din hund att den har gjort fel?

#16 Inte till fullo. För mig räcker det att jag tittar hunden i ögonen med ett visst uttryck så vet han att han har gjort fel. Mycket handlar om vilka signaler man sänder till hunden därav är det viktigt att kemin mellan hunden och dig är stabil och att kontakten/förståelsen mellan er är god.

Håller med Anne i det hon och en del andra skriver,en hund för mig är en familje medlem,vi jobbar ihop i ett team,jag kan lära mig massor av mina hundar liksom dom lär sig massor av mig,jag trampar aldrig över deras norm,precis som dom inte trampar över min.

Dom har exakt samma status härhemma som min övriga familj,jag själv inkluderat.

För mig är orden alfa och ledare förlegat sedan länge,jag strävar efter att få en hund som är glad och villig att samarbeta,och det blir den inte om den får känna att den inte har samma värde som andra.Att tro att man är ledare för att man bland annat inte tillåter hunden gå ut genom dörren först och så vidare här helt fel,dom ser inte en människa som ledare för det.

Mina barn styr jag in på "för dom" bra vägar i livet,likadant gör jag med hunden ur dess perspektiv,sen är det jag och sambon som sitter med den längsta liverfarenheten hemma och det gäller att dela med sig av den,har jag klampat över min hunds tröskel och den säger ifrån,då är det helt och hållet mitt fel,och jag kräver inte då att hunden ska vara kuvad under mig,utan tar reda på orsaken och jobbar vidare på annat sätt,en hund har lika stor rätt att tala om vad den vill som oss andra.

Sen vill jag tipsa er som fortfarande tror på detta med alfa par inom vargar,läs alfasyndromet av Anders Hallgren.

Jag lärde mig så mycket av att hälsa på vargarna i Kolmården och det skulle jag önska alla fick,och under alla år har jag ju läst och tagit till mig allt om vargen,man lär sig otroligt mycket på att följa med där och även följa med i utvecklingen om tamhunden.

Jag brukar inte använda ordet ledare, för då tänker jag (och säkert många andra) på dominans och rangordning osv.
Vi är väl lite som en familj kan man väl säga. Vet att många tycker det är fel att man behandlar sina hundar som barn, men det är nog lite så jag ser det. Jag lär dom rätt och fel, vad jag vill att dom ska göra och vad jag inte vill att dom ska göra. Eller egentligen lär jag dom bara vad som är rätt (vad jag vill att dom ska göra) för då behöver man ju inte lära dom vad som är fel…
Men där emellan känner jag inte att jag behöver styra allt dom gör med regler "bara för att". Jag sätter regler där det behövs regler.
Vi gör roliga saker ihop och jag ger dom allt dom behöver.
Jag bestämmer inte över dom utan vi samarbetar. ¨
SVårt att förklara, men nåt sånt

#18 jag är inte säker på att jag förstår vad du menar när du säger att hunden har exakt samma status som resten av familjen. Det är ju ändå Du som måste se till att hunden får mat, stimulans, motion, vet. vård, mm mm mm .Jag tror inte alls att en hund, som ju faktiskt är ett djur och inte en människa, hur gärna än många vill tro det, far illa av att ha en ledare, jag tror att det behövs.  Som jag sagt tidigare kan det vara en definitionsfråga vad en ledare är dock.

"Att tro att man är ledare för att man bland annat inte tillåter hunden gå ut genom dörren först och så vidare här helt fel,dom ser inte en männsika som ledare för det." - nä, det håller jag med om. Ledarskap är något annat. Det innebär INTE att hunden ska känna sig kuvad. Det innebär att den har någon att lita på, som skyddar den, som ger den mat, som tar hand om den och ser till att den får HUNDENS, DJURETS behov tillgodosedda.

20,Tror nog du missförstår mig lite,allt det du räknar upp innefattar mitt ord status,och med det menar jag precis det du skriver.Ingen här har sagt att inte en hund är ett djur och inte en människa,jag behandlar ju naturligtvis hunden utifrån den varelse den är och min familj utifrån hur den är,men fortfarande har dom samma status alltså är lika viktiga att leva tillsammans med allihopa. Alltså inte inom någon som helst sk"rangordning".

Nä "21 jag skrev ju åxå inledningsvis att jag nog inte förstod riktigt vad du menade när du skrev att alla, inklusive hunden, har exakt samma status.

Jag tror att många, många, många MENAR samma sak, men har olika benämningar på det.

22,Ja det är sant,men helst skulle jag vilja få bort de gamla förlegade utrycken för MÅNGA lever synd nog kvar i den föråldriga uppfostran av hund.

Men nog om det tråden handlade om ledarskap,inte om hur man väljer att tolka ord

#23,

men jag tror att det är tolkning det handlar om många gånger, så jag tycker att det är relevant. Tråden handlar om ifall man är ledare för sin hund, eller ser man sig som en familj, eller kanske ett lag. Vad består skillnaden i`?

24,Också sant,men jag besvarade ju inte det,utan jag skrev helt plant ner hur jag ser på mitt sätt att förhålla mig till mina hundar jag haft genom åren,och gav tips på vad man kan göra för att följa med i utvecklingen inom hunderiet och lite till…

Om man funderar ett par varv på det hela….  vad är skillnaden mellan ledare, familj och lag?

26,För mig är ledare ett ord på något man styr över,en familj värnar man om och alla hjälps utefter allas förmåga,lag är något någon annan bestämt och man måste följa det oavsett vad….Så jag håller på familjen,nu ska jag logga ut besvarar eventuella frågor i morrn igen.

Man kan även se det såhär: En familj har ju oftast de vuxna som ledare…. ett lag , vilken lagsport du än tar, har en lagledare. Dess uppgift är oftast att ta de kontakter som behövs ta utåt, mot domare osv. Så…. en ledare behöver absolut inte vara något negativt. Som lagledare värnar man om sitt lag, som familjeöverhuvud värnar man om sin familj, som flockledare värnar man om sin flock. Så ser jag på det

Tycker det är jätte bra att få reda ut vilka värden folk lägger i olika benämningar, för som någon skrev så kan vi nog ofta mena samma sak i grunden men uttrycka det på olika sätt och då blir det lätt missförstånd.

Det är av den anledningen jag startade denna tråd, för att vi ska kunna reda ut vad vi egentligen menar med de olika uttrycken.

Mycket bra initiativ AnneN :)

#29 Ja exakt! För i en annan tråd blev jag fullkomligt missförstådd.

Men som sagt så ser jag min hund som en dotter. Och hon betyder allt för mig. Men jag har mycket att jobba med på henne då hon är omplacerings hund och tidigare ägare inte alls haft hund tidigare, och då det är två tunga raser i henne.

Men jag vill vara ledare samtidigt som jag verkligen vill vara mamma. Jag har bara inte förstått hela grejen ännu med vilket man ska vara mest? För ibland känns det som hon tar över och då tillrättavisar jag henne att jag fortfarande bestämmer. Kan det ha med tonåren att göra? Att hon är trotsig?

Svara gärna i PM då kanske jag bröt röda tråden nu.

Jag tycker 1, Anne svara bra och även 18, Lena du fick med ännu mer som jag ser på en familj med hund, jag har faktist fått ändrar mycket för att inte ha en kuvad hund fått hitta många lösningar för få allt bra. Stöttat o se till att våran inte är så osäker o blyg utan våga visa sin chanel som jag kallar det. Gör hon det faller alla pladask hon är så trevlig och ovanlig.  Många ser någ lite fel på saker o ting, även på det jag gör men jag känner våran hund bättre trycka ner henne hade jag förstört allt jag byggt upp. 

Och detta med springa ut genom en dörr handlar inte om ledarskap, men jag har valt att gå före för se vad som finns bakom den öppna dörren för trygghetens skull.

Våra hundar är medlemmar i vår familj precis som vi. Matte och Husse är de ansvariga "lagledarna" som bestämmer mångt och mycket men vi har ett samarbete som lilknar ett lag i mycket av det vi gör hela familjen.

Tror nog man kan vara olika ledare vid olika situationer men som sagt beror det ju helt på vad folk anser att ordet ledare står för. För mig är det inget negativt.

Här är det ingen som är ledare..:P

Det är jag och min hund vi är på samma nivå, han är inte över mig. För det funkar inte  efter som han då skulle bli för kaxig.

Men det är jag som bestämmer och vi gör saker ihop. Promenaderna varierar hela tiden. Ibland får han göra som han vill, ibland e han lös å ibland går han fot.

Och för mig är det viktigt att han lysnar på alla, och det gör han väldigt bra.

Men AnneN sa bra saker å även vissa av er andra så ja ahr inte så mkt att komma med.

Vi är ett lag vi 2..

Ledarskap är nog ett av de svåraste (och mest missuppfattade…) ord som finns. Vi lägger alla våra personliga känslor och erfarenheter i detta lilla ord som sedan färgar hur vi ser på saken.

Man kan ju vara ett team med sin hund och samarbeta osv osv, men det viktiga är inte egentligen vilka ord vi använder för att beskriva detta, utan hur HUNDEN uppfattar saken!

Så länge som man bor själv med sin hund (eller tillsammans med en sambo…) så brukar det heller inte ställa sig på sin spets, utan samarbetet brukar kunna fungera tillräckligt bra. Det är när barnen och deras kompisar kommer med in i bilden som det blir så mycket tydligare hur hunden ser på det hela. Det är min fasta övertygelse att hundar önskar ett klargörande vem det är som ska bestämma hur saker och ting ska göras! Får de vägledning i detta så blir de också trygga. Jag har mest erfarenhet av collie, och det är en hund som inte kräver några stora bokstäver eller yviga rörelser, utan oftare är av uppfattningen att "förmodligen är det nog du som bestämmer här"… De vill liksom vara till lags och man kan ibland få uppfattningen att de inte behöver fostras alls… (vilket naturligtvis inte är sant ).

Att vara den som bestämmer ramarna för vad som är tillåtet. Att vara den som tar initiativ till saker. Att vara den som har tolkningsföreträde är någon som jag skulle beteckna som ledare. Att vara den som behåller lugnet är också en ledaregenskap .

Exempel på ramar: Jag tycker inte det är trevligt med hundar som hoppar upp på mig och bestämmer därför att det får inte mina hundar göra. De får gärna hälsa på ett sansat sätt men jag sätter ramen för hur hunden får hälsa.

Exempel på initiativ: Jag säger till min hund "ska vi gå ut" eller ngt liknande, och hunden blir på så sätt förberedd på vad som kommer ske alldeles strax. Ett exempel till: Vi är ute och går i skogen och stigen delar sig. Jag väljer att gå den ena vägen och gör hunden uppmärksam på mitt val. Ytterligare ett exempel: Jag och min familj hälsar alltid först på "främmande" och våra hundar får vänta till sin tur.

Exempel på tolkningsföreträde: Jag är ute och går med min hund och vi möter en annan hundägare med hund. Det ska vara upp till mig att avgöra om mötet ska uppfattas som ett hot eller inte, och jag avgör ifall vi ska inta försvarsställning/fly/eller kanske rent av bara strunta i den andre. Jag kan ju bara inflika att i dessa sk. sociala sammanhang är våra hundar otroligt uppmärksamma på våra reaktioner och tolkar detta blixtsnabbt. Några kommandon är överflödiga mao!

Som sagt så blir det väldigt tydligt med barn i familjen hur pass beroende hundar är av att få klart för sig "vem som bestämmer". Om hunden tillåts ta initiativ och ha tolkningsföreträde så kan det gå riktigt snett. Ofta ser man det kanske inte mot flockens egna barn, utan när kompisarna kommer på besök… Hundar är väldigt olika sins emellan. En del hundar tar för givet att andra "ska bestämma" medans andra hundar är mer intresserade av att ha ett ord med i spelet.

Det är superintressant att få leva med hundar och jag lär mig fortfarande vansinnigt mycket. Och jag skriver gärna under på den "gamla sanningen" om att Ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man egentligen kan.

Hundägare sedan 1984

Jag ser nog min och Trojas relation som familj eller ett team :)

35, bra skrivet och syn på det hela.

Ska hämta min första valp till helgen (haft omplacering tidigare)

Gillar "packleader" Flockledare bäst i att förklara hur jag ser på saken… Flockledaren har regler, rutiner och ser till att flockens ordning upprätthålls. Som hjälp används kroppsspråk och energi.

Med risk att bli kritiserad så är jag efter 3 års hundlöshet och under denna tid studerat Cesar Millan samt Fredrik Steen program samt läst Cesars böcker så har jag börjat förstå hur viktig vår energi är… den vi sänder ut och tar in…Även med hur vi fungerar bland människor.

hunden ska vara en "följare" och människan en "ledare" men hunden följer inte vilken energi som helst…

Detta för mig skapar ett samarbete som i en vild vargflock…

"Gamla skolan" hur hundar ska lyda sin ägare baserad på kommandon och att visa undergivenhet har jag nu släppt…

jämför ofta hunduppfostran med barnuppfostran, finns många likheter…

38,Du kan aldrig få ett samarbete som ens liknar en vild flock med en tamhund,som ett viktigt tips till dig från mig,läs Alfa syndromet av" Anders Hallgren"