Beror lite på hur hanen är och hur tiken är… Om hanen är sådan som lyssnar direkt om tiken säger ifrån och tiken är sådan som säger ifrån så gör jag inget åt det, då klarar dem det där själva.

Men om jag har en hane som blir så uppe i varv att han inte lyssnar alls så får han ine hälsa föränn han är lugn.

Vacker bild, spikes!

Jag har bara haft en hanhund. Nästa gång blir det en tik, eftersom jag fått för mej att dom är lugnare…kanske olika inom olika raser. Min kille var så skällig och vaktig…uppmärksammade allt som hände omkring honom.

Kanske var det mitt fel…kanske var jag för otydlig att säga ifrån ? Hade aldrig haft hund tidigare, då är det lätt att det blir fel…Men kanske är det lättare att "fostra" en tik…

#1 Här tror jag det är superviktigt att låta valpen träffa många olika hundar när den är lite. Just för att lära den hur man ska bete sig. Sen säger jag som Anne. Säger tiken ifrån, och hanen lyssnar lägger jag mig inte i. Säger inte tiken ifrån eller hanen inte lyssnar, lägger jag mig i när jag anser det vara lämpligt. Sen hur jag agerar, beror från fall till fall.

#2 Både tikar och hanar är/kan vara svåra, men på olika sätt. Vad man själv anser vara enklast beror på hur man själv är som person. Ofta kan man få en fingervisning om hanarna är värre än tikarna genom att titta på rasstndarden. Står det där att det ska vara en tydlig könsprägel mellan hane och tik, resulterar det (ofta men inte alltid) till att hanarna är testostoronfyllda "monster" (om man tycker att den typen av hund är jobbig).

Sen i andra raser (tex greyhound) är det ingen skillnad i om hanar är värre än tikar. Där handlar det mest om personlighet. En bra uppfödare ska ha en fingervisning om vilka Valpar som passar till vilka köpare. Detta genom att se vem som är mest framåt/tuffast, och likadant åt andra hållet. Jag vet att tex Vera som har Kiriums (bullmastiff), inte tillåter valpköparna att välja valp själv. Hon parar ihop rätt valp med rätt köpare, och det är sällan hon får tillbaka en hund för att ägarna inte har klarat av den.

# 3

Jättebra svar Tack! 

Viggo har bara träffat en tik (förutom våran, och hon är kastrerad), senast han träffade henne så löpte hon tom. Men han är inge på, inte mer än han är på nån annan hund iaf Dom är väldigt lika i sättet dom två och har väldigt kul, trots att hon löpte. (dock är han ju kastrerad). han verkade inte märka det alls.

Vilka bra svar ni gett,jag har läst dem allihopa.

Sant är att man måste träna dem mycket i sin uppväxt,men det finns hanar som ändå trots att dom är tränade leker rätt så burdust dom är helt enkelt klumpiga och stora,släpper ni då fram eran hane till en tik,som inte säger ifrån osv???,jag menar tar ni kontakt och frågar efter fakta med den tikägaren ni träffar i så fall?.

Mina hanar har alltid varit tränade att kunna uppföra sig och lyssna på kommando trots att dom går lösa och det kommer en löptik,tror ni det går med alla hanar.

Jag ser ju skillnaden på Spike och Snodden nu,Spike har inte blivit tränad till detta eftersom han var 10 år när jag träffade honom och blev hans matte,han kan uppföra sig i kopplet,men jag skulle aldrig våga släppa honomvid löptik,men Snodden har det och det sitter i varje gång jag möter en löptik,hur gör ni…..

Åskar ska alltid på och nosa alla tikar i baken oavsett om de löper eller inte. Än har vi inte träffat en tik som inte sagt ifrån så jag brukar låta dem sköta det själva då Åskar lyssnar på tillsägelsen från tiken.. Han är inte ens intresserad av löptikar om det inte är av stor ras som grannens rottis eller en rottis/doberman i huset brevid Kompisens tik som är liten struntar han totalt i trots höglöp..

Han träffar nästan uteslutande tikar eftersom de flesta hundägare jag känner har det:) 2 hanar leker han med också men de är kastrerade.

Jag släpper aldrig fram honom till hundar vi möter heller då jag inte tycker det finns någon mening med det. Han har sina kompisar och det räcker:) Om han träffar nya hundar så är de sådana som flyttar till området som han kommer träffa ofta när vi är ute…

#6 Jag släpper aldrig fram någon av mina hundar till främmande hundar utan att ha pratat med ägaren först, det tycker jag hör till normalt folkvett!

Jag tror absolut att alla hanar kan lära sig att lyssna på föraren även om det är löptikar med, men då bör man nog ha haft hunden sedan valp/unghundsstadiet och tränat rätt från början.

Visst det kanske går även om man börjar med hunden som vuxen, men det blir betydligt svårare.

Micha skulle jag inte våga släppa fram till en löptik då jag inte vet exakt hur han reagerar på att de löper och jag har inte haft han som valp.

7,Då är han inte som Snodden,för avsett så väntar alltid han tills tiken ger lov till det,löper den så får han inte lov från mig och då är det kört med luktandet i alla fall.

8,Helt rätt tycker jag,för många ggr träffar man ägare som egentligen inte kan tyda sin hunds språk,och därför kan vad som helst ske.

Ja inte bryr jag mig om att lära Spike nu när han är 12 år,vi har endast tränat att gå fint i koppel trots löptik och lukter,för när jag fick händerna på honom blev han totalt hörselskadad och drog som sjutton i kopplet,och det accepterar jag inte med någon hund,samtidigt är det ju skönt att kunna ha den ena lös om det nu är löptik,för dom är duktiga på att stressa upp varandra om dom går bägge i kopplet bredvid varandra

Jag kan ju tillägga eftersom jag bara skrev om viggo och jag har ju faktiskt en till hane. Dobby hälsar inte så ofta på andra hundar, han vill helt enkelt inte. Men något jag märkt är att han verkar direkt ogilla löptikar. Dom löptikar jag mött med honom har han blivit galen på. Alltså inte att han vill fram-"galen", utan han gör utfall, morrar, visar tänder osv. Nu var det länge sen det hände så jag vet inte hur han skulle reagera nu.

Silver har umgåtts med tikar sedan han var valp. både som löpt och inte löpt.

Han vill ju gärna hoppa på o jucka så fort han träffar en tik även om dom inte löper. I början hjälpte det inte att säga till honoom utan så fort han inte lyssna koppla jag honom och han fick sitta sidan om mig. Så gjorde jag om o om igen. Nu är han ganska duktig när jag säger ifrån.

Möter vi tikar som han inte känner i skogen sätter jag honom sidan om mig utan koppel tills dom passerat. Sen fortsätter vi promenaden och han fortsätter med mig utan att försöka springa efter tiken.

Där har varit löptikar på agilitykursen men han har inte reagerat.

Putt tråden är lite intressant just nu