Jag har varit fodervärd till 2 olika schäferhanar och då menar jag verkligen olika!

Den ena var rätt nöjd med livet om han fick sin dagliga motion + mentala träning och det var som minst 1 timme per dag oftast mer.

Den andra var för det första inte van att bo inne i hemmet utan hade fått leva i en flygbur(!) som stod ute i ett hundhus.

Han Gick det åt många timmar varje dag för att träna med alla möjliga saker, mest passivitets/avslappningsövningar och en del miljöträning + att han mådde som bäst om han fick minst 2 timmars promenad varje dag utöver den andra träningen.

Dessa var båda avlade på brukslinjer, så mycket beror nog även på individen… Har sett andra schäfrar med brukslinjer där en del har varit riktiga arbetsnarkomaner och andra helst velat ligga och mysa i soffan.

Bara en tanke. Jag vet inte hur länge du hade han som hade bott i flygbur tidigare. Men hur mycket av hans stora behov (jämfört med den andra du hade) tror du hade att göra med dålig passivitetsträning? Att helt enkelt inte kunna ta det lugnt.

#2 Jag hade han tyvärr bara några månader då min dåvarande sambo inte stod ut med hans vandrande längre (han hade svårt att ligga kvar på samma ställe mer än korta stunder och enligt exet så skulle hundar helst inte märkas att de fanns).

Jag tror ju att mycket av hans aktiveringsbehov kom av att han suttit i bur större delen av sitt liv.

Han hamnade efter ett tag hos ett par där mannen jobbade som väktare och hundförare så då utbildade de hunden till bevakningshund (eller vad det kallas) så fick den följa med husse och jobba. Efter det så blev han tydligen mycket lugnare och tryggare även i hemmet och på sin fritid var han familjehund och lekte gärna med familjens barn.

#3 Jag ser vad du skriver, jag säger inte att du har fel, men jag förstår det inte. Hur kan en hund få ökat aktivitetsbehov om den har varit utan aktiviteter från början? Jag har inga problem att se skillnaden mellan olika individer och deras aktivitetsbehov. Men förstår inte varför just hans start i livet skulle ha påverkat (och ökat) hans behov av aktivitet. Eller jag missförstår dig?

#4 Haha, du har rätt, det är jag som är lite tjorvig i huvudet just nu Jag menade givetvis inte att hans aktiveringsbov blev större pga det.

Är lite trött just nu så jag skriver en del fel och tänker fel ibland.

Det jag menar egentligen är att han var en hund som tyckte om att jobba och pga understimulering så blev han stressig, men då han fick jobba ordentligt så blev han en "normal" hund att ha hemma.

Vet inte om det där låter nått vettigare, ska nog ta och vila hjärnan en stund

#5 Då är vi helt överens :) Men samtidigt stödjer det lite vad jag tänkte på innan, att han antagligen hade kunnat lugna ner sitt aktiveringsbehov en del genom att man jobbade bort stressen på honom genom passivitetsträning och lugna aktiveringar så som spår och liknande. Sen inte sagt att han inte hade haft ett större behov än den andra hanen ändå.

Det som skulle vara mest intressant att veta, är vad han hade krävt om du hade kunnat behålla honom och fått tiden att jobba fram den individ han var i grund och botten.

Är det någon större skillnad på tikars/hanars aktivitetsbehov? Skulle inte tro det, men lika bra att fråga :)

#6 Ja det hade vart intressant att veta hur han hade blivit om jag behållt han, men jag vet att han iallafall fick det riktigt bra där han hamnade.

Min syster har haft både schäfertikar och hanar + att vi hade en tik då jag bodde hemma hos mamma och jag har då inte märkt att det ska vara någon aktivitetsskillnad mellan könen, snarare mellan individer.

#7 Jo, jag håller med dig om att han fick ett toppen hem :)

Svårt att säga hur många timmar du behöver lägga ner för motion på hunden, det är ju olika för varje individ. Har inte läst hela tråden bara så du vet.

Men jag har två schäfertikar och dom kräver olika tid för att bli trötta och nöjda. Basicsen för dom är iallafall motionsträning i princip varje dag, kör 1,5 mil med cross och dom får springa lösa. Spår/sök/uppeletande kör vi ganska ofta, 3-4 gånger i veckan. Lydnad ungefär 6 dagar i veckan(aldrig samma moment och tid, varierar dvs), skydds och IPO 3 gånger i veckan.

Ett träningpass för "huvudets skull" brukar vara på ungefär 1,5 timme per hund och då 10-15 minuter. Pauser på kanske 5-10 minuter.

Vintertid kör vi släde, åker skidor och dom får springa efter skotern.

Rätt rörligt, men klockan är mycket.

Hej

Jag förstår inte riktigt. Håller med dig om att det är ganska rörigt :) Skulle du kunna försöka förtydliga det du har skrivit ovan?

Men jag har två schäfertikar och dom kräver olika tid för att bli trötta och nöjda.(Olika mycket tid och olika övningar) Basicsen för dom är iallafall motionsträning i princip varje dag, kör 1,5 mil med cross och dom får springa lösa.(Det dom får dagligen, dvs dom springer 1,5 mil på ett ungefär varje dag) Spår/sök/uppeletande kör vi ganska ofta, 3-4 gånger i veckan.(Nos och huvudträning för att bli trötta mentalt) Lydnad ungefär 6 dagar i veckan(aldrig samma moment och tid, varierar dvs)(tränar lydnadsmoment inför lydnadsklasserna samt vardagslydnad), skydds och IPO 3 gånger i veckan.(Tränar skydds och IPOträning för att det är roligt och att vi kanske tävlar i det i framtiden)

Ett träningpass för "huvudets skull" brukar vara på ungefär 1,5 timme per hund och då 10-15 minuter. Pauser på kanske 5-10 minuter.(När jag tränar så får hundarna träna kanske 10-15 minuter åt gången och sedan vila 5-10 minuter. Och så håller "vi" på i ungefär 1,5 timme)

Vintertid kör vi släde, åker skidor och dom får springa efter skotern.(På vintern så springer dom med i hundspann, jag åker skidor med dem, dvs dom drar mig. Och dom springer lösa när vi kör skoter)

ok. Tack så mycket. Nu hänger jag med lite bättre :)

Hehe, blir lätt rörigt när klockan är mycket :)

Japp :) Efter att ha snackat med pojkvännen om det igen, lutar det åt att jag ska skicka in en ansökan. Men har inte helt bestämt mig än. Han vet vad jag kan, och säger han att jag skulle klara av det utan problem, känns det som att jag kan lita på det. Han skulle aldrig säga att jag skulle göra det, om han inte trodde det. Då skulle han säga rakt ut "absolut inte". Har en förmåga att tro att jag kan mindre än jag egentligen kan

Men som sagt. Jag har inte funderat klart än på om schäfer är en ras jag vill ha.

#14 Okey vad kul, du får gärna hojta till om det blir något och vad det blir för något :)

Vad har du för tidigare erfarenheter av schäfer, eller ja hund överhuvudtaget? :)

Jag har ingen direkt tidigare erfarenhet av schäfer, men jag har folk runt omkring mig som har desto mer :) Pojkvännen har haft några stycken bruksschäfrar innan vi träffades som han var väldigt aktiv med. Jag vet inte vad det heter, men han sysslande med som jag förknippar att väktarna håller på med (om de patrulerar med hund). De skickar in hunden i en byggnad, den söker själv av byggnaden och ska markera och hålla kvar figurant/inkräktare tills föraren kommer dit. Kommer jag inte ihåg fel har han även tränat någon form av IPO eller liknande.

En annan kompis som hjälpte mig mycket med min gamla hund, har haft flertalet bruksschäfrar tills hon fick upp ögonen för greyhounds.

Finns en hel del fler personer i min närhet som jag kan få hjälp av.

Jag har sedan jag var barn älskat djur, och passat på att lära mig så mycket jag bara har kunnat. Min greyhound var det en hel del jobb med att skola om till familjehund, då hon som 2-åring kom till mig direkt från banan. Hon hade i stort sett bara bott i kennel då.

Hon lärde mig otroligt mycket. Dels vad jag själv ville, men även i form av träning av hund. En greyhound kan du inte träna som alla andra hundar. De saknar intresset att försöka. Med andra ord lärde hon mig otroligt mycket om att tänka i andra banor. Kunna läsa ett förslag till inlärning av ett visst moment, prova det, misslyckas, och sedan fundera vidare (och nästan alltid komma på rätt väg till slut).

Jag är envis som bara den, och har jag bestämt mig för något, SKA det gå. Sen är det upp till mig att komma på rätt sätt att lära min hund det.

Molly var min första egna hund, och jag skulle gärna vilja ha greyhound igen. När jag bara vill ha en sällskapshund. Men jag upptäckte (att hur mycket jag än älskade henne, och saknar henne än idag), ville vi inte samma sak. Jag ville träna, det ville inte hon. Jag försökte lära henne att apportera (helt ointressant), köra personspår (helt ointressant), blodspår var kul (med det hade jag inte möjlighet att hålla på med).

Så frågan jag fortfarande funderar på, är om schäfern är det jag vill ha.