Finns inte mycket som är bra med varken det ena eller det andra,jag har själv aldrig kastrerat någon av mina hanhundar,enda gången jag skulle göra det vore om det fanns en medicinsk anledning,aldrig annars,det går att jobba med.

Kastrater som jag har tagit hand om eller nära vänners kastrater då….Dom får problem med mötande andra hundar eftersom dom inte luktar som en vanlig hund,sen får dom ökad matlust,och många av dessa blir jobbiga på löptikar/lukten trots kastrering,alltså anser många att det var bortkastade pengar,för dom får ändå jobba med hunden som om den vore okastrerad.Det går aldrig att ta bort det eftersom den ligger alldeles för djupt i generna på hunden.

Och många ggr får dom ökad jaktlust och annat eftersom dom lägger sitt krut på något annat,och då får man ju jobba ännu värre med sin hund osv osv.

Kemisk kastrering har jag hört kan ge urinsten i många fall,men det är hörsägen.

Jag har haft 2 hanar som fått kemisk kastrering, men då var det av medecinska skäl eftersom de båda fick förstorad prostata och det var en engångs behandling.

På schäferhanen märkte jag absolut ingen som helst skillnad förutom att han blev frisk. Har för mig att han var runt 6-7 år då.

Labbehanen blev det skillnad på då han var tiktokig och alltid om det fanns löptik i bostadsområdet så matvägrade han totalt (inte ens godis gick ner) och låg bara vid dörren och pep i flera veckor. Men efter han fått denna kemiska kastrering så slutade han bry sig om tikar helt och hållet, även efter att den slutat verka. Han var 9 eller 10 år då har jag för mig.

Men det man bör tänka på är att det finns negativa bieffekter vid långvarig behandling! Vilka kommer jag inte ihåg just nu.

Ja jag har läst en del om det och känner mig så villrådig. Alfons är ju väldigt revirfixerad och tokig i löptikar. Den nya är ju inte helt könsmogen än. Dagis förespråkar kastrering. Vet varken ut eller in om jag ska vara ärlig. De har kommit i luven på varandra en gång men vad jag förstår så hör det väl lite till. Det var faktiskt på dagis när jag skulle hämta som det hände. De tog isär hundarna men de var nog inte klara för när jag tog ut dem ur bilen hemma så flög de ihop igen. Gick en långpromenad och sedan har det gått problemfritt.

#3 Det är nog mer ovanligt att de får ändrat beteende pga kastrering än vad folk tror. Så att kastrera pga sådant är inget jag förespråkar utan då rekomenderar jag istället vanlig hederlig träning.

#4 Ja det verkar som de flesta tycker så. Pratade just med min hundtränare som inte heller förespråkar kastrering. Har du bra tips på träning? Det som jag tycker är svårt så här i början är att avgöra om det går överstyr. Har ej gett dem ben t ex men tror att Prince behöver det för sina tänder.  Bollar går bra. Alfons bryr sig inte i dem. Tar gärna emot tips o ideer.

Ja det hör till att hanar gruffar ibland,man ska alltid komma ihåg att 2 hanar som är helt sunda och har rätt i huvudet ALDRIG slåss på liv och död,vilket 2 tikar kan göra.

Det är bara du som kan se om dom små blänger och stör sig på varandra,och gör dom det så avbryt direkt och säg till dom att gå och lägga sig,vill du ge dem ben så ge dem mycket utrymme i början,har du tomt är det perfekt,annars kan du avgränsa så dom får tugga i varsitt rum under första perioden,samma sak gäller med leksaker,träna sedan i var för sig att det är du som bestämmer vem som ska leka med vad osv….Håll uppsikt och låt dem inte ta varandras saker.

När du är ute,träna mycket att den ena ska sitta kvar medan du gör någon aktivitet,och när du är klar med den första tar du den andra,.

Inomhus är kontakt övningar bra,sätt en gotta mellan läpparna och be bägge samtidigt att sätta sig,det är du som avgör vems tur det är att få…..alternativt lägg godisen på knäet och be dem vänta,men det är fortfarande du som avgör vem som får ta först,använd ljud handsignaler och se till att det är lugn och ro omkring dig.

Att det hände på dagiset förvånar mig inte,dina nya hund har mycket att lära ännu i sin nya miljö,och är därför mera på sin vakt.