Dubbel kärlek

dubbelt med gos

dubbelt med bus

dubbelt med påhitt

dubbelt med söta tussar hemma

=)

Vi har inte två hundar i vanliga fall, men var hundvakt under en vecka åt kompisarna.
Min erfarenhet av detta var att hundarna hade jättekul tillsammans, fast de är små raser blev det förskräckligt trångt i soffan på kvällarna osv.

Samtidigt som det var svårt att få till tid för var och en. Troligtvis så kommer man nog på sätt att lösa det på om man har två normalt.

Men jag ska inte ha två hundar. :P

Jag har ju 2 hundar nu och har i omgångar haft både 2-3 och fyra samtidigt.

Skillnaden som jag ser det är ju träningen för flera hundar,man vill ju trots allt att dom ska bli 2 individer som är självständiga eftersom alla hundar är olika fast dom är av samma ras,därför är det ju viktigt att ge var och en av den kvalitetstid ensamma,speciellt under första inlärningstiden.

Annars ser jag bara fördelar med 2 st hundar även om det blir dyrare förstås

Så det verkar mest vara positiva saker med två hundar :) Har ju märkt på Aramis när vi varit hundvakt att han verkligen tyckt om att ha en hundkompis här hemma.

Som sagt inte dags för köp ännu, men på söndag ska vi hälsa på en kennel iaf med pyreneerhundar, en av raserna vi är nyfikna på, det ska bli riktigt kul :)

Lycka till..

Det är mycket lättare med två, även om det kostar lite mer!

Dom rastar sig själva på ett helt annat sätt och blir mer sociala så personligen ser jag bara fördelar med två, även om träning kan ställa till det lite ibland men Aramis är väl rätt bra så han får väl bli roadmodell för nästa?

5,Oj vad skoj,berätta hur det gick sedan,jag har själv haft en pyreneer som omplacering,som är så goa

#6 Jag kan tänka mig att de får ut mycket av varandra :) Ja Aramis är ju inte perfekt, men jag tror han skulle bli en bra "lärare" för en liten valp. Och innan dess har vi hunnit jobba mer med honom också :)

#7 Det ska jag göra :) Har själv aldrig träffat en pyreneer i verkliga livet så det här ska bli jättekul :)

Från en till två tyckte jag inte att det var så stor skillnad, däremot från två till tre :P Men har man bra "grundlydnad" på hundarna så går det nog bättre, den största skillnaden är väl att man får lägga dubbelt med tid på träning. Nu blev det ju lite större skillnad för oss, eftersom vi inte kan gå med hundarna ihop. Dobby har endel "problem beteenden", som dom andra har tagit efter, och då blir det väldigt mycket mer tid till träning och promenader osv. Men som sagt, har man inte såna problem så blir det nog inte så stor skillnad :)

9, så är det med alla djur tor jag från 2 till 3 är jätte klivet.

Kul o höra så positivt av skaffa hund nr 2 nakdelar lite mer tid går åt? o dyrare är nästan alla överänns om.

Enlig mig är det enda skillnaden på 2-3 hundar samtidigt,att det krävs mycket mera utevistelse eftersom alla 3 behöver ensam kvalitetstid,vill man ha lite roliga övningar inne så funkar det perfekt med 3st.

När jag har en känns det som det fattas någon, när jag har 3 så fattas det en arm och någon timme till på dygnet hade inte varit fel.

Har nu mor och dotter. Så har i efterhand kan jag säga att det är för stor åldersskillnad för att de ska ha riktigt bra leksällskap. 5,5 år skiljer. Men det var heller inte planerat, en annanhund var tvungen  att flytta några månader innan och denna lilla valp satte klorna i mitt hjärta. Hon är 2 år nu och leker ofta med sin syster som vi hälsar på, dom har super kul tillsammans.

Enda nackdelen är äl att lydnadsträningen kan bli svårare. Vet även i vissa fall där det har varit svårt att få bägge hundarna rumsrena eftersom de triggade varandra.

Och har man hund som pappa - när han jobbade- och hunden följde med överallt blir det kanske också lite svårare/jobbigare att hålla koll på två. Nu är Ceddie mkt lydig och behöver inte hållas koll på, hon fattar tomtgränser även på nya platser m.m. men tror inte at hon hade varit sådan om hon haft en annan hund och inte behövt ty sig till en konsekvent människas regler. Samtidigt behövs detkanske inte så mycket sällskap för hunden om den är med överallt. Däremot om man jobbar deltid elleer är borta en del så är det ju viktigt med sällskap. Eller om man tex abetar hemma och inte alltid har tid för hunden/det inte händer så mycket, så kan ju två hundar busa av sig i trädgården :)

Annars är det väl bara positivt med att de har sällskap.

Jag själv funderar på att skaffa en hundkompis till min hund, så jag är glad att jag snubblade över denna tråd så man får höra lite för-och nackdelar när det gäller två hundar i samma hem.

/ Bella

13,Har faktiskt aldrig hört talas om att det är svårare att få hundar rumsrena för att dom är flera,det har enligt mig ingen betydelse alls,allt hänger på hur snabbt man får ut sin hund när det är dags,och att man lär in rumsrenheten på rätt sätt.

Detta borde jag veta som till största delen haft flera hundar samtidigt vuxen som valp sedan 1991,och dessutom hanar som har en benägenhet att markera om man inte är med i svängarna.

Jag har åxå funderat på det här med att ha fler än en. Spikes, har du erfarenhet av att ha hundar med olika ras, temperament, energinivå? Hur fungerar det? Hur får man flocken att fungera på ett bra sätt då?

16,Ja jag har haft ett hel del olika raser i min ägo genom alla år,jag har ju 2 nu en blandis och en renras,….jag startar en ny tråd så kan du lägga dina frågor där,jag svarar dig gärna i morrn,ska kolla på tv och sova sen,vill du kan du ju pm,a också.

Vår förra hund var solovovve men nu har vi två tikar ihop. Det jag märkte var att det var svårt att konkurrera om uppmärksamheten när vi fick valpen. Det är klart att det är mycket roligare att bita en annan hund i örat och springa omkring än att lära sig att gå i koppel och "sitta fint". Fyra ben är helt enkelt intressantare än två. Men de har haft jättemycket glädje av varandra och leker och busar ihop.

Vår äldsta hund är fortfarande mer "mattebunden" än den lilla, som är mer självständig gentemot den mänskliga delen av flocken. Hon är jättelydig, det är inte det, och hon myser och är social, men det märks skillnad ändå. Nu är det ju svårt med blandraser, och "lillan" är hälften vall så det finns mycket energi och självständighet ändå, sen kommer ju personligheten ovanpå det - så jag kanske tänker helt fel.

Hur som helst tycker jag inte att det är så mycket skillnad i vardagen - man måste ju ändå gå på prommis med dom. Det är nog mer träningen som är svår att hinna med. Den ska ju helst anpassas till de olika temperamenten, och det kan det bli lite si och så med.

Jag ångrar inte att vi skaffade två, även om jag var tveksam innan. Det är som med syskon, de tar hand om varandra och avlastar "föräldrarna".

Då vi aldrig haft färre än tre hundar i hushållet, förrän jag skaffade mina två så kan jag inte säga så mycket.. för skillanden tre till fyra är inte märkbar, haha.

Men jag skaffade först Sam, sen hans halvsyster Riqo.
Det jag märkte var att det var träning på olika nivå.
Sen att låta de vara egna. Sig själv allstå.

I övrigt tycker jag det är positivt.
En hund har alltid en annan hund, men samtidigt måste man lära dem, och de måste lära varandra att vara för sig själva ibland.

Jag gör så att en gång om dagen, d.v.s. under två promenader så tar jag en hund i taget. Då de har olika "hobbys" så tar jag t.ex. Sam ut på en bollrunda där man bara står och langar tennisbollar som han glatt skuttar efter, och med Riqo så är det simning när vädret tillåter sommartid, eller spår.. Bara enkelt spår.

Genom detta får de lite ensamtid med matte, och det tror jag är bra.

Så för att svara på din fråga mer tydligt. Ja, det är skillnad, självklart. Men, ser inget negativt i det.

Tack för alla svar, jätteintressant att se hur det är med fler hundar :)

Jag har ju 3 hundar och eftersom Shaggy som kom sist är så otroligt lugn och följsam, så är skillnaden mellan 2 och 3 inte så stor heller.

När Rippe däremot flyttade in funkade det ju inte så bra med katterna, eftersom han "talade om" för Azlan att -sånna där ska man jaga.

Dumma betéenden verkar dom vara snabba att anamma, speciellt om dom är roliga för det HÄNDER ju nåt busigt, men dom lär ju varandra bra saker också.

Nu har jag bara en katt som är ganska gammal, förståndig och lugn. Han begriper att hundarna springer man inte förbi får då får man dom efter sig.

Det känns härligt med en flock och det var nästan som om Shaggy hade "fattats oss" tidigare. Det känns så bra med 3 hundar!

Visst tar det mer tid och kvalitéts tid, kostar mer, trångt i sofforna + i bilen…. MEN det är det absolut värt!