Nu har jag inte barn än, men om jag funderar över hur det kommer se ut i framtiden så är det nog så att det kommer finnas hund i huset när det blir dags för barn, så barnet kommer växa upp med hund i hemmet.
Om barnet sen när det blir äldre vill ha en hund som är mer egen och jag känner att det är något han/hon kan hantera, och så klart om det finns tid och pengar för det, så ser jag inget hinder att skaffa en till hund som barnet får mer ansvar för.

Självklart står jag ju bakom och har inget emot att ta över ansvaret om barnet tröttnar på det.

1,Alla mina 3 söner har växt upp med hundar och en del andra djur,och det är faktiskt jätteintressant att följa vilka anlag dom får efter en själv.

Ingen av hundarna har stått på någon av pojkarna,men en del har stämt bra ihop med någon av dem,så dom har sett hunden som sin egen förutom på pappret.

Idag är jag glad att jag var sträng med det,för alla 3 har olika intresse av hund,men som jag ser det idag så kan jag garantera att min yngsta son kommer att skaffa en hund i framtiden,han är jätteduktig med dem och väldigt intresserad,det har han varit sen liten…den äldsta har intresset men är alldeles för snäll i sitt tänk,alla hundar älskar honom för dom kör över honom tvärt,den mellersta har inget intresse alls,men älskar ju djur ändå

#2 Jag kan tänka mig att det är intressant att se hur ens barn blir så :) Själv märker jag att jag fått mycket från pappa. Både mamma och pappa gillar djur, men för pappa är det mer viktigt att ha hundar i sitt liv än vad det är för mamma och jag har verkligen tagit efter honom där, ett liv utan hund är inget riktigt liv för mig :).

Det är så jag tänkt att det ska bli också, att jag står på pappret till hunden men barnet får känna att det är mer hans/hennes egen hund på andra sätt :).

Jag har en styvdotter som har tagit en stor del av min hunds liv. Jag står på pappret men hon tränar och vill verkligen vara med. Hon kommer i helgen och vill nu lära sig klippa klorna. Jag ska låta henne sköta hunden själv i helgen.

Den då elva åriga dottern i huset tjatade och tjadade om att vi skulle skaffa hund. Jag ville oxå göra det så småningom. Efter mkt prat och vad det innebär att ha hund, allt ansvar osv så loooooovade hon att hon skulle fixa allt som behövdes utan tjat.

Nu har det ju inte riktigt blivit så. Ibland funkar det utan tjat meeen allt för ofta så måste man tjata. Det går lite i vågor.

Hon tycker mkt om hunden det märks, men vill inte lägga ner den tiden det tar att få allt att funka. Vill gärna träna Agility men orkar inte och tycker det är tråkigt att träna inkallning , lydnadsgrejer och förtroende övningar. Förklarar att man måste börja ibörjan inte mitt i …

Dessutom vill hon att vi ska skaffa en till hund !! Hmm. Det blir inget med det..iaf inte för att hon vill ha en hund till.

3,Ja det är jättekul,alla har ju idag en förkärlek för djur fast på olika sätt,och eftersom jag jobbade i många år så dagbarnvårdare så såg jag ju många barn som inte växt upp bland djur överhuvudtaget,även där var det intressant att se vilka av barnen som,hade mått väldigt bra med ett djur omkring sig.

4,Det låter mysigt,jag fick faktiskt ett mail från en kille som jag tog hand om som liten häromdagen,och han blev så glad att han hittade mig genom FB,och fick höra att han hade 2 hundar,men hade aldrig trott att han var kapabel att ta hand om hundar om inte jag sått fröet hos honom,och låtit honom lära sig med min dåvarande hund för 20 år sedan,han fick hålla den och jag talade om att alla kan ta hand om ett djur,bara man vill lära sig.Han är idag hundförare i det militära…sånt gör en glad ända in i själen,han hade aldrig fått ha djur i sin ägo som liten kille.

5,Mitt tips blir till dig då att säga till henne att du tar över det övergripande ansvaret av hunden,och att hon får träna den när hon vill,antingen ger dom järnet då och lägger ner massor av tid på hunden,eller så är det helt enkelt så att hon inte har den rätta känslan för allt ansvar som blir.

Tjatet går då bort,och det kan göra att dom känner lust till det igen,förstår att det inte blir en hund till.

Jag anser att är barnet 16år så varför inte krävs lite kunskap då fårn tånåringen och föräldrarna med. Jag köpte min fölunge då och klara allt själv hade han tills jag fick barn och sonens allergi sa stop då var Albin 6 år (hästen). Jag anser vilket djur man än skaffar måste man tänka till en hund lever förhoppningsvis många år skaffar man nu en mindre hund är det 15år framåt man ska se. Sen vet jag flera som skaffat hundar som tonåring och flyttat hemifrån o går jätte bra intresset kvarstår. Men oxå tvärtom de tjatar hål i huvet på mamma/pappa o får en hund den är rolig tills den blir runt 1 år det är allså föräldrarnas hund.

Sen kan man vända på detta hur många vuxna köper inte hund o inser att det var inte så skoj vi säljer /omplacerar hunden. Många finns det… Jag kan skaffa hund senare om dottern vill men då delar man på hunden det blir inte bara hennes och miniålder kan man sätta själv jag har 16år som miniålder men det är många år kvar och mycket kan ju hända kanske inte hon har ett dugg intresse för djur/hundar då. Ett djur är inget man bara skaffar enligt mig måste man vara lite mer kunning som förälder med litet som stort djur spelar ingen roll.

8,Jovisst finns det många vuxna som inte skulle skaffat hund,men nu gällde det barn och ansvaret där.

Jag har aldrig satt en åldersgräns,utan bara gått efter utvecklingen hos mina barn,Själv var jag blott 9 år när jag fick min första hund,det gick bra, men det säger inte att mina barn blir likadana och är beredda att ta ett så stort ansvar

9 Ja visst ansvar är olika men jag hade aldrig köpt en hund till mitt barn under 15 år sen om de är duktiga och ansvarstagande så finns kan man vara hundvakt visa sitt intresse på många sätt. Kanske lära sig genom en kennel eller hunddagis. Finns ju många områden så man får lära sig att det är inte bara sol alla dagar   Vill man ha hund innan kan hela familjen skaffa hund om barnet har intresse för gå kurser o träna mm för man ställ upp o skjutsa.

Jag vet ju själv att det var inte skit kul o åka buss o sen gå för komma till stallet kallt o blåsigt man var som en isbit redan man nådde stallet. Där tror jag många hade tröttnat.  Så där är jag med barn o djur med spelar ingen roll stor som litet djur det är mitt ansvar att djuret tas väl hand om.

10,Precis

#7 Hunden är inte hennes utan det är familjens gemensamma hund och det är redan vi vuxna som har det övergripande ansvaret. Men vi ställer krav på att hon ska ta hand om henne oxå. Hon har bla vissa dar efter skolan då bara hon och hunden är hemma och då är det hennes ansvar att hunden får det hon behöver.

Trodde inte att hon skulle ta så mkt ansvar heller..men vi skaffade inte hund bara för att dottern ville, jag ville oxå ha en hund, annars hade det inte blivit någon eftersom vi känner henne - går ofta in i saker med stor entusiasm som sedan falnar då det tar emot lite.  (puss på dottern)

Men vi hoppades såklart att hon skulle "växa med uppgiften" och ta mera ansvar, men hon är väl inte tillräckligt mogen eller tillräckligt intresserad.

jag är 16 nu,
fick min första helt egna hund när jag var 15, en clumber hane =)

jag tränar väldigt mycket med den hunden och tycker jag tar mycket hansvar för honom =) 

Tycker inte det är så konstigt att jag fick honom, då jag alltid velat ha en egen hund =P och vi har alltid haft kennel här hemma :P så är uppvuxen på hundutställning runt om i världen och i valplåderna  så självklart skulle mina föräldrar ta över Daddy om jag skulle tröttna, något jag är helst säker på att jag inte kommer göra :P

Eftersom jag egentligen ville ha en blodhund men mina föräldrar tyckte den var för stor så fick det bli en clumber, men har blivit lovad en blodhund såfort jag flyttar hemifrån, om jag kan ta hand om den då vill säga =)

När barnen kommit upp lite i ålder tycker jag det kan kännas helt okej. När dom börjar bli tonåringar och verkligen förstår vad ansvar innebär osv.