Tack för informationen, detta är jätte bra att veta

Jo det tyckte jag också fast jag inte har en hund, hund som människa kan ju få denna sjukdom.

#2 Precis är även vanligt hos en del andra husdjur, tex tamråttor.

Jag har sett ep-anfall på både människor, hundar och råttor och det är allt annat än trevligt, kände mig ganska hjälplös för då hade jag inga kunskaper alls och visste inte hur man skulle agera. Nu vet jag lite mer och kan agera utifrån det.

#3  

Jag har inte sett i verkligheten att ett djur eller människor fått epilepsi, men jag vet ju själv hur det är och känns att få epilepsi, eftersom jag själv lider av denna sjukdom.

Jättebra info,tack så mycket

Bra info en bekant till mig hade en liten york tack o lov såg jag inte när hon fick ett anfall men det var otäckt.

#0 Min hund har epilepsi men efter medicinering har han inte haft ett enda anfall på 2 år!

Väldigt otäckt när de första anfallen kom, när vi inte riktigt visste vad det var som hände. Anfallen varade i ca 20 minuter och sen var han väldigt trött i ett helt dygn efteråt och ljus/ljud känslig.

Jag heter Per Nilsson och är Medarbetare på epilepsi, alla är välkomna till oss om att skriva om sitt djurs epilepsi och vi ser gärna dig som medlem hos oss.

Med Vänliga hälsningar

8,Hej Per jag kikar gärna in e på väg nu

 #9

Det låter bra, våra kära djur behöver också uppmärksamhet när det gäller epilepsi.

10,Redan varit där

Min första hund, Pontus som var blandning mellan Norsk buhund, Norrbottens spets och Smålands stövare hade epilepsi.

Den första vetrinärn jag pratade med om det sa att han "fått nå skit i sig", men så dålig med kramper o så blir man inte av det, så jag kontaktade en annan som satte in medicin, när jag ifrågasatte om det inte kunde va Epilepsi, och det hjälpte.

När han fick sina anfall bar inte benen utan dom spretade ut och han vaggade med huvudet av och an, också kräktes han och var lös i magen.

Minns speciellt en gång när jag var ute och hade Shy (en av de andra hundarna jag hade då) med ut och Pontus fick ett anfall.

Det var så hjärtskärande att se hur Shy krafsade och försökte på olika vis att få upp Pontus.

Pontus såg bedjande på mig - hjälp mig.

Jag trodde han skulle dö från mig då.

min vovve har epilepsi och får anfall trots 300mg (höjde till 400 igår) fenemal om dan. är uppe i över 30 anfall sen oktober 08 så det är en del….

#13. Så var det Pontus medicin hette ja… Fenemal!

Epilepsi finns i 2 varianter; ärftlig och icke ärftlig.

Ärfligt är ju som det låter, det kan ärvas vidare till sina avkommer.
Icke ärfligt kan uppkomma av t.ex fästingbett eller av någon annan sjukdom.

En hund med svårt epilepsi tycker jag personligen inte att man ska ge massa mediciner utan bättre att avliva hunden, det är synd om hunden annars,

Men den som har lindrig kan man ju ge medicin så länge hunden inte lider av det vill säga. Blir hunden bra av medicinen så är epilepsinen inte ärftlig. Vissa hundar kan bli bra av medicin vissa inte.

jag antar att min vovves epilepsi räknas som svår med tanke på anfall trots medicin, men han lider verkligen inte som så många felaktigt tror att en ep-hund gör. en hund med epilepsi vet inte om att den får anfall, blir medvetslös och vaknar bara upp och är lite förvirrad, trött och hungrig och efter lite vila är allt som vanligt igen. jag skulle aldrig få för mig att ta bort honom så länge jag ser att han vill leva, däremot har jag sagt att den dan då jag ser att allt inte är som det ska så är det nog.

#16 Va trist att inte medicinen hjälper din hund. Har ni fått hjälp att "ställa in" dosen ordentligt? För oss tog det 1 år att ställa in lagom dos, sen har anfallen uteblivit helt och det är såååå skönt!!

#17 jo det är himla tråkigt, den har självklart hjälpt lite, längre mellanrum mellan anfallen och de går över snabbare. Han har ätit fenemal i över ett år nu och i samråd med veterinär så har vi succesivt ökat dosen och är nu uppe i 200mg gram på morgonen samt 200mg på kvällen. När han får anfallen får han också en spruta stesolid i rumpan för att motverka att anfallen kommer tätt inpå varandra och startar status epilepticus. vi kommer fortsätta såhär tills vi ser att han inte orkar mer men att han vaknar upp ur anfallen säger ju att hans kropp orkar mer och så länge han kämpar så tänker inte jag sluta kämpa. det tär nog mer på mig psykiskt än vad det gör på honom, det är verkligen som att ta hand om ett sjukt barn/en dement gamling och det tär ju såklart på en, speciellt med tanke på att jag faktiskt bara är 17år, men jag tänker inte ge upp.

#18 Vi märkte att vår hund fick anfall lättare om han var stressad eller uppjagad av något. Rutiner i tillvaron har varit viktiga för just honom. Han varvar lätt upp och blir orolig om inte allt är som det brukar.

Håller tummarna att anfallen blir färre även för er hund!!

#16 Min sambos mamma hade en hund som fick epilepsi av troligtvis en fästing enligt veterinären, men han hade så svåra anfall att dem tyckte synd om han så dem tog bort honom.

Han dreglade (fragda), kissade ner sig och var totalt förvirrad ca 10-15 min efter anfallen och kände inte igen oss osv. :(

Har haft en hund med EP medicinerade mot detta med Liskantin barn Ep medicin fungerade super men är nu borta pga av annat

Fick reda på för några veckor sedan att pappan till min Pontus också hade haft epilepsi. Det är väl ca 15-16 år sedan vi fick ta bort honom, så det känns i senaste laget att få reda på det…. så det var nog ärftligt på honom.

Lite oansvarigt av de som hade pappan och mamman att låta det bli en kull till året efter min Pontus föddes…. varav vi tog en valp ur den kullen också, men vi såg inga epilepsi symtom på Pley.