Se till att alltid vara mellan henne och det läskiga. Visa henne att hon kan lita på att du inte låter något farligt ta henne. Prillan var rädd för åde soptunnor, skyltar och barnvagnar ett tag. Jag började med att gå mellan henne och föremålen och tillslut så blev hon nyfiken i stället. Gör inen stor grej av det. Försök att inte bli nervös själv.

Jag har gjort lilka dant som trollhassel säger, det våran hund var rädd för var alla hundar och mörkklädda personer framförallt om de har lång jacka/kappa + huva på sig. Detta är lite fortfarande men himmla mycket bättre. Jag tror att man änven kan träna med ha en kompis med barnvang gå med ut lite även låta henne kolla in barnvang när den står stilla.

Kom på en sak som var läskig en dag :)

Chanel o jag var ute o gick på ett staket hängde en stickad skydd av något slag. Denna var jätte läskig, hon ville inte allså gå där. (obs mycket liten stickad sak som typ sadelskydd till snowragser) jag tog då ner denna från staketet och gjorde den mindre. Visade genom ta på den att den inte var farlig och vips så vart hon nyfiken och lukta igenom den. Det var djurhår på den tippar på att det var från en kanin. Ända sen den dagen har hon viljat lukta på denna när vi går där nu är den borta ändå stannar hon för lukta o hon undrar vart den tagit vägen. Lite så kanske man kan göra med en barnvang. :)

Börjar med att säga att du ska absolut aldrig använda ett halti eller annat som tillfogar din hund obehag,för det triggar hunden att bli ännu räddare.

Passera bara det hunden reagerar mot från början precis som vanligt,säg inget nonchalera att hunden visar oro,för ju mera du säger något,kommando eller ej så signalerar du bara att det är fara på färde eftersom hunden redan är rädd.

När ni sedan kommit så långt som att kunna passera lugnt och stilla,så kan du stanna upp och gå fram och klappa på saken och i lugn och ro visa att den är inte farlig,alltså håll avstånd från början och närma dig sakta med säkert,det tar sin tid men det är värt det till slut.

Glöm inte berömma för varje framsteg…

#1 Jo vi har börjat testa att göra så, vissa gånger går det bra, vissa gånger mindre bra. Speciellt när man har idioter (ursäkta ordvalet) som går rakt emot henne..

#2 Ja jag får väl leta upp en vän med barnvagn, kanske att min moster kan ställa upp.. låta henne lukta på saker brukar hon få göra, speciellt nya saker som kommer in i lägenehten och som ska vara här, för annars är hon rädd för det.

Vet inte hur lång tid det tog innan hon slutade hoppa undan för skohornet bara =/

#3 Fast där kan jag nog inte hålla med riktigt om haltin, för de gånger som hon har haft det  har hon gått och viftat på svansen, när vi går med sele eller halsband så går hon med svansen mellan benen och försöker göra sig så liten som möjligt.. men jag förstår din tanke, haltin ska inte behövas.

Beröm får hon alltid så fort hon varit "duktig", även om det bara är i form av klappar och ett glatt bra..

4,Att vifta på svansen behöver vara att hon är glad,många gör det för att dom är osäkra/rädda,vilket dom också blir om dom vet att gör jag något fel nu så får jag obehag av det jag har på mig,jag skulle aldrig använda ett sådant verktyg någonsin,och absolut inte på en redan rädd hund.

Hoppas du hittar någon som kan hjälpa dig…

Jag håller med Spikes här, om du tillfogar smärta vilket en halti kan göra så kommer hon uppfatta det hon blev rädd för med smärta.. inte en bra kombination. Svansviftningar är inte bara positiva, det kan vara nervöst precis som gäspningar och slickande om nosen..speciellt om svansen  är i en lågställning och hunden rör sig som en rädd hund.

Hur gammal är hunden? Är det en spökålder eller har hon haft dessa tendenser hela livet? Finns det ögonsjukdomar eller hörselproblem i rasen? Hade en groenendael som var rädd pga av att han hade starr,han såg inte saker klart.

Hur ofta har du miljötränat henne under uppväxten?

Jag skulle göra som många andra föreslår här, bli inte nervös själv, spänn dig inte, släpp efter på kopplet när du anar att det kommer något hon kan bli rädd för istället för att ta ett stadigare tag, om du håller hårdare i henne så ökar bara spänningen. Sen promenerar du förbi som inget har hänt om låt oss säga att det är en soptunna, hon får ju välja lite mellan sin rädsla och följa dig.  När hon passerar gå förbi igen och lite närmare, BERÖM massor när hon passerar. Är det människor eller barnvagnar stanna och vänta på avstånd beröm att hon sitter kvar (lydnadssak som funkar på andra hundar också, hälsningförbud på vanliga promenader och träna in att andra hundar får man titta på men inte gå fram till).

Finns möjligheten gå fram och rör vid saker, ta på dem, och prata lugnande eller förvånat! Inte tröstande, det är INTE synd om hunden.. och blir inte frustrerad eller arg när du tränar, ha gått om tid och tålamod.. Skaffa er en kontinuerlig morgonrunda som ni går varje morgon så du inte behöver träna henne på nya saker varje morgon när du är trött och har bråttom.

Sen kommer det ta tid om detta inte är en spökålder, hon behöver byggas upp på alla sätt och vis. Träna henne mer allmänt också, att klättra upp på saker, tricks osv, ni behöver bygga upp en säkerhet och trygghet mellan varandra.

Hej. Är ny här på sidan men kan säga att min "lilla" hund blandning mellan Rottis Pyreneer på 65kg är en riktig fegis.

Han har reagerat på massor av olika saker.Backar morrar skäller och vågar absolut inte gå framåt.Vet inte hur mycket olika saker stegar, dockvagnar,skottkärror,dragkärror,stockar , ved , vägkoner m.m. som jag har stått och klappat och kramat om för att visa honom att det är absolut inte farligt.

När vi köpte ny bil så satt min sambo och min dotters sambo inne i bilen med korv och andra godsaker i händerna . Medan jag sprang som en galning runt bilen fram och tillbaks för han VÄGRADE närma sig bagage luckan. Idag är bilen hans favorit. Säger vi åka bilen så är han först till dörren.

Hände sig nu i vinter att vi låvade honom åka bilen men tyvärr var bil batteriet kasst så bilen startade inte. Ca 1 timma stod han inne och skällde gnällde och skrek var skitsur för att han inte fick åka bil.

Senare på kvällen när vi fixat nytt batteri och laddat detta så fick vi ut o åka med den sure,

Vi vet ju om att han inte tycker om mörker och när det kommer människor mot honom , speciellt inte nu under vintern när de har mössor och halsdukar nerdragna så de situationerna undviker vi helst. Hoppas att det ordnar sig för dig och din hund.Kram Zaga

När en hund blir rädd för något är det jätteviktigt att de får avreagera tillräckligt. Är en soptunne läskig, gå sakta fram, nonchalera den, och försök få din hund att själv vågra gå fram. Ju mer de klarar själva, detso mer bygger det självförtroende på dem.
Går det inte utan hjälp, hjälp till så att hunden vågra gå fram och nosa. Fortsätt sedan förbi till hunden är lugn, vänd och gå förbi saken, gå förbi platsen hunden blev rdd på med någon meter, vänd och passera saken igen. Upprepa detta passerande (viktigt att man går förbi platsen hunden blev rädd på oxå) fram och tillbaka ända till det inte blir någon reaktion längre. Att hunden vägrar titta på föremålet är en reaktion det med, så se till att det verkligen är så att rädslan försvunnit.

Detta lärde jag mig av Kurt Blixt, och det är toppen. Hundarna hinner avreagera och det är jätteviktigt.