Jag tror att jag måste vara en förebild & fatta besluten åt mina hundar ibland precis som jag gör åt mina döttrar.Jag är inte ensam ledare i min flock,vi är ledare tsm,men ibland måste jag vara den ledaren.

Hmm..snurrigt jag uttrycker mig.. Förstår ni?

Jag bär huvudansvaret här hemma för mitt hem,ekonomi,barnen osv,men jag BESTÄMMER inte allt här hemma,vi bestämmer tsm,MEN IBLAND måste bara jag bestämma här hemma.Samma sak med hundarna.

Näää…ni kanske förstår?…

När jag säger ledare menar jag att mina hundar är tyrgga hos mej och det är jag som tar alla beslut.
Och dom trivs med att jag tar alla beslut och dom slipper bry sej om någon lös springande hund kommer springande. Det ändå dom gör då är att ställa sej bakom och inte bry sej.

Dom är ändå familje medlemar och är lika värda med samma respekt.

1,Ja jag förstår dig,men jag antar att du som mamma och hundägare precis som jag tillåter att saker och ting kan gå snett,men att en del saker måste dom prova först innan dom förstår vad man menat från början(inom rimliga gränser).

2,Jag förstår hur du menar,men vad är det som säger att en hund inte är trygg utan en ledare?,det hela handlar om hur mycket självförtroende man ger sin hund,den ska som barnen inte bara vara trygga med familjen utan också ha en stor portion självförtroende och kunna fatta sina beslut själva många ggr,vad jag syftar på här är att hundens egenskaper och villkor ska respekteras och man måste omvärdera sitt liv många ggr för att allt ska funka mellan hund/människa,själv ser jag mig inte som en ledare utan en livskamrat eftersom mina hundar är trygga i sig själva.

Det är så vargarna lever i sin familj,alfa paret är ute ur leken nu,det finns det bevis för om man läser på om vargarna,alltså är det en skröna med att vara ledare för sin hund,när allt egentligen handlar om att acceptera varandr på olika och lika villkor.

Ett par i en vargfamilj har ett övergripande ansvar,precis som en mamma och pappa i en familj,men dom fattar alla beslut gemensamt med resten av flocken,jakt,vakt,valp passning osv osv

3# Mina hundar har otroligt mycket självförtroende också.
Men eftersom jag bor mitt i stockholm kan jag säga dej att inte alla hundmänniskor har något vett i huvudet. Därför har det blivit att jag en ledare för mina hundar. Och dom litar otroligt mycket på mej men kan även ta egna beslut.

Vi är bästa kompisar jag och min hund. Jag litar på honom och han på mig.

 jag måste hårlle med om föregående detta med vara en bra ledare är lite att man fattar bra beslut som gynnar hunden och mig. Vi är ett bra team man måste lita på varandra nu har hennes självförtrående vart dåligt men det är bättre och hon trivs bra. Hon är snäll och anser inte att det är mycket o säga till om det handlar mer om när vi ska gå ut vart vi ska.

Sen är det väl lite så att alla hundar funkar inte med alla ska jag läsa enligt chanel så för att passa henne måste man vara en lung hund en äldre hund eller en liten hund ej nån skälling o för påsig. En hane gillar hon skarpt o han är 9år och han får vara påsig antar det är lite gnistor mellan dom två han brukar verkligen leva-apa när han ser chanel. Sen hundar säger väl till när det är något  alla behöver inte funka 100 ihop men de ska respektera varandra och ha skapligt gemenskap o trivas ihop med alla.

Är lite svårt o förklara vad man menar  :S

Min hund är min hund och inte mitt barn eller min söta, ulliga lilla bebis, det är min hund, ett sällskap jag uppskattar hemskt mycket och skulle inte byta något mot det.

Det är med ledare, njae.
Beror på hur man tolkar. Jag vill att de lyder när de ska, och sköter sig i olika situationer.
Vilket de också gör, p.g.a. mig.
Det är inte heller rädsla utan en ömsesidig respekt..
Vi lever sida vid sida och måste ibland respektera varandras olikheter.
Jag tvingar aldrig mina hundar till något de inte vill, om de då självklart inte hör tillvardagslydnad och allmän vett. Hoppas ni förstår.

Sen om det kan kallas ledare - Både ja och nej. Har inget direkt bra svar, bara en förklaring.

# 5 Kan bara hålla med dig. Han är min bästa kompis och vi litar på varandra.

Jag ser mig nog mer som Dobbys mamma än som hans ledare Vet att många har problem med att man ser och behandlar sin hund som sitt barn, men för mig betyder inte det att jag daltar med honom, sätter på honom kläder och pratar babyspråk (vilket iofs händer, men jag försöker bättra mig ) För mig betyder det att jag älskar honom över allt annat, att jag gör allt för honom, ger honom allt han behöver, träning, "uppfostran", kärlek. När det gäller vilka metoder jag använder så har jag ofta hört om lärare el. liknande som använder liknande "metoder" på barn, min mamma som jobbat mkt med barn, och jag brukar disskutera det, och jag ser inget fel i att använda samma metoder på hundar (positiv förstärkning).
Jag känner inget behov att att fatta alla beslut åt honom (när det ska gosas, när man ska ut osv) men vill väl att när jag fattar ett beslut ska han följa mig, för att han litar på mig.
Ursch, känner mig jättevirrig, men hoppas att någon förstår vd jag menar, och att ni inte misstolkar mig Är alldeles för trött för att tänka klart

Vi är en familj och som äldst i familjen så har jag mer livserfarenhet och är förebild för de yngre, precis som med föräldrar & barn.

4,Men det spelar ingen roll vad man bor,jag har också haft hund mitt i stockholm och i andra stora städer,alltid finns folk som har hund som egentligen inte borde ha det…

Jag ä Prillans polare. Vi hänger ihop i vått och torrt och förstår varandra bra. Det var den relationen jag ville ha med henne och den har jag fått genom att sträva mot ömsesidig lyhördhet och kontakt. Glädje och tillit, inte maktkamp och dominans.

Jag brukar säga att vi är ett team :) Vi jobbar tillsammans och sammarbetar. Han får bestämma vissa grejer (japp) och jag bestämmer andra saker.

Ledare eller ej?!

Nja ledare i den bemärkelsen att Tzar får följa dit jag ska och när jag vill att vi ska, men inte i bemärkelsen alfa. Då han tillhör min familj, men för den skull innebär det inte jämlikhet, se det mer som på samma plats i familjen som barnen är, dom finns och får göra nästan allt med frihet under ansvar.

Klarar dom inte det ansvaret som getts så tas det tillbaks "och vi börjar om på ett trappsteg längre ner" och jobbar oss så sakterliga uppåt.

Men respekten finns för varann och för alla andra.