Usch ja. Jag bor i en ganskla "lugn" by.
Så tillvida at det inte märks mycket från den.

Dock är det mycket fartdårar och dödsfall p.g.a. det.
Många ungdomar som förstör på stationen till tåget och bussen.
Affären ligger heller inte säker.

Det bryts in på badet, av 25-(!!!)åringar som ska ta sig ett gratisbad..

Jag är lervös för att gå för långt från hemmet (gatan) när det är mörkt, så det blir en tripp runt kvarteret på kvällarna.
På helgerna ogillar jag det ännu mer!

Förstår dig, du har ju en hel del att oroa dig för.

Jag förstår dig, jag är mörkrädd nog som det är, tack och lov så är det rätt lugnt här där jag bor.

Känner man sig otrygg så finns det överfallslarm och pepparspray (eller liknande) att köpa och ha i fickan då man går ut i mörkret.

http://www.bodyguard.nu/

Ett tag i våras så hände det jättemycket konstiga saker här. Någon knarkrazzia i trapphuset, upprepade inbrott och inbrottsförsök bla. hos mig och pizzerian precis utanför brann ner. Då var jag nära att flytta faktiskt.

#2 Kanske ska skaffa ett larm. Risken är ju att man blir ännu mer paranoid av att skaffa larm, säkerhetslås och annat men det kan faktiskt behövas ett larm när man bor där jag gör. Prillan är ju inte direkt ett beskydd även om hon skulle vilja vara det. :)

Först vill jag gratta till bullen i magen :) Sen så bor jag i en liten håla, och ganska trygg är vi här. Nu är det en del fyllon som går o gapar o så ute fredagar o lördagar. Detta gör att jag dessa dagar går runt huset det är grönt o ganska stor gräsplätt med kulle bakom den duger då. varken jag eller Chanel är trygga när folk går o gapar o bråkar. Vi har ficklampa med oss dels syns vi bättre sen kan man lysa lite extra för kolla med om man vill. Men jag har det för 2 saker synas o kolla efter bajs då det kan vara svårt o se annars.

Sen vill jag att du säger till din kommun att göra lite ljusare i parken bort med buskar o sånt där folk kan gömma sig. Det bör dom tänka på tryggheten för alla efter det som hänt innan med hund o dess husse.

#3 Förstår dig till 300%. I vårat område har 3 st blottare sett till att mina nerver klättrar utanpå kroppen, som pricken över i:et en fönstertittare som tittat i 3 olika fönster, där alla är ensamma mammor med barn och jag som vittne.

Vågar inte rasta Zappa ens, som är en fd tjänstehund. Sen ska man försöka förklara för barnen att mörker är ofarligt, men lita aldrig på vuxna ni inte känner

förstår dej!!

jag går inte långt utan mina hundar när det blivit mörkt… det är väl enda fördelen med att ha hundar folk är rädda för..

åh så hemskt =/
dock kan jag känna mig trygg när jag går med hundarna och man möter någon konstig filur, spec. våran svarta flatte, då många som ej är hundvana inbillar sig att svarta hundar är farligast:P

Jag känner mig sällan otrygg sen jag fick Trams. Sen är det väl till viss del placeboeffekt för helt trygg fast man har hund kan man ju inte vara. Dessutom har jag otroligt svårt att tro att han skulle göra något annat än dränka personen med pussar, men jag hoppas på folks försomar. :)

Jobbigt att känna sig otrygg,jag har aldrig varit en sådan människa blir alltid rädd efteråt liksom,skäller som en bannhund,eller pratar lugnt med skarp ton beroende på situation.

Men fullt beredd att försvara mig i alla situationer,och visst går folk undan när man som jag alltid kommer med 2-3 hundar samtidigt,mina har ju alltid varit vaktiga på kvällskvisten även om inte alla ser det på dem.

Däremot har jag alltid haft en oro för mina pojkar sen dom kom upp i tonåren,fick min äldsta 27 år idag oprovocerat nedslagen av ett ungdomsgäng som härjade när han var 15 och det där förföljer mig lite.

Nu sedan ett halvår tillbaka bor jag på landet i en liten by,men jag känner mig lika trygg här som förut så för mig är det ingen skillnad,men förstår absolut om det känns otryggt att bo i ett område där det händer saker.

Lider med er som är/blir rädda för er omgivning!

Jag är lite som Lena(fast kanske lite mer) Har och kommer aldrig att bli rädd för min omgivning, förvissa brukar jag alltid ha Tzar med mig och då är förhållandena omvända, dom små ligister vi har här i omgviningen är livrädda för honom, sen är väl inte jag världens snällaste mot dom heller?

Men det måste var jätte jobbigt att vara rädd där man bor?!

Men visst kan man reagera på vissa saker, fast jag brukar bli mest förbannad när folk inte kan uppföra sig.

Och har man Tzar med sig så behöver man inte direkt reagera på något/någon, han säger till innan och hans storlek skrämmer dom flesta, öppnar han sen munnen och morrar lite vill ingen stå framför honom? fast han bara är en liten pälsboll..

#10 Ja, det är fet jobbigt att vara rädd där man bor. Är sambon med är jag mer avslappnad, men undviker att gå ut ensam med hundarna på kvällen.

 Zappa säger oxå till, men han känner nog av att jag är spänd som en fiolsträng, för han går slickad brevid mig & stannar, lyssnar och tittar på mig hela tiden.

Jag är också rädd på kvällarna när jag går ut. Har bara bott i mitt område i 2 år, men det första jag fick höra av alla mina grannar var att "om du ser människor på kvällen som är fler än 2 - byt håll! passera dom inte!" Och de som bott här i 10-20 år som ger mig de råden, de ska man lyssna på!

Här är det inbrott, skottlossningar och alla möjliga saker som händer titt som sätt. Jag ser polisbilar och poliser var och varannan dag som springer runt här efter folk eller som stormar trapphuset (bla mitt eget..). Polishelikoptrar cirkulerar här ibland för att hitta folk som gjort något och sen sprungit in i skogen (det är väldigt mycket skog precis där jag bor, trots att det är i stockholm).

Så när vi går ut på kvällarna brukar det bli så kort som bara möjligt. Ser vi folk går vi direkt åt andra hållet för säkerhetsskull. Oliver är också jätterädd på kvällarna, främst för att jag är det antagligen!

12,fy sjutton vad jobbigt,och självklart blir ju oliver osäker också då.

Jag skulle nog fundera på att flytta.

#13: Jag håller faktiskt på att flytta, hoppas det går vägen! Inte det lättaste att få lägenhet här i Stockholm, men förhoppningsvis är jag ute inom 4 månader! :) Vill inte bo här längre faktiskt …

Här i Munkfors är det oftast lugnt, på de 3 år jag bott här nu har jag bara varit med om obehaglig händelse en gång som jag skrev om här på blandrashundar. Men hör jag att det är livat ute vid folkets hus, så går jag inte utanför grusvägen som går utanför vårt hus, håller mig borta från den lite större asfaltsvägen då och väntar på att sambon kommer hem så tar vi en lite längre kvällspromenad tillsammans.

Nu tror jag inte att Aramis skulle låta någon komma i närheten av mig om han märkte att personen inte var okej, men jag tar ändå det säkra före det osäkra och väntar hellre till sambon är hemma innan jag tar en längre kvällspromenad.

14,Fullt förståeligt och jag vet hur svårt det är,har en son som bor  där…hoppas du hittar något snart

Det är ju synd att jag inte kan ha stor-vovven hos mig. Bor för trångt just nu. Om jag hade Jelisej vid min sida så skulle jag inte vara det minsta orolig. Jag vet att han skulle försvara mig med sitt liv om någon skulle överfalla mig. Ska ha honom hemma nu i några dagar och det ser jag fram emot, mitt fina stora monster.

Mannen som blev överfallen förra veckan hade hund och jag tror att jag vet vem det var. Han är i så fall äldre (kanske 65-70) och har en B frisé (inte några skräcködlor precis). Men jag fattar inte hur de kan! Dessutom har man väl sällan plånbok och hela köret med sig om man går kvällsprommis med hunden? Jag har aldrig det. Möjligen min gamla mobiltelefon.

#17 klistra på en skylt på din lilla vovve, "MÖRDARHUND"

jag vet ju att dobby skulle skydda mig med sitt liv, men det hjälper ju inte så mycket, han är ju en liten plutt  Känner mig tryggare när Malou är med, fast hon är typ största fegisen.
som tur är är det inte så stökigt här där jag bor som det verkar vara hoss er, det låter ju jättehemskt! Men ja är lite nervös över när vi ska flytta, vet ju inte hur det är där. Så finns det inte gatlampor där och jag är mörkrädd

#18 haha Det är föga troligt att någon skulle tro mig :P

Det finns överfallslarm att ha med sig i fickan som inte kostar så mycket, runt 100:- det kan vara en bra lösning om man känner sig osäker.

Jag bor i ett mindre samhälle där det oftas är lugnt och man känner de flesta. Jag är inte själv mörkrädd, men lider med dem som är det. Min granne tar alltid med stora ficklampan när hon går kvällsrunda med hunden, just för att hon tycker det är obehagligt när det är mörkt.

Ja, ska skaffa ett larm i allafall. Jag är så skraj att jag kan börja jaga upp mig och nästan tappa besinningen. Inte så bra för hundens självsäkerhet heller.

Ja, jag är väl lagom skrajsen både där jag bor och där pojken bor. I mitt område är det i princip skog överallt, mellan kvarteren och längs gångvägarna. Dom flesta lamporna är satta såpass att träden har växt in under, så att dom inte ger rätt ljus.

Hos pojken är det väldigt dåliga lyktor, och speciellt när det är buskar eller träd på båda sidorna av gångvägen.

Hos oss båda bor det en del skumma människor också, så helst går jag inte ut själv i mörkret. Måste jag, så blir det kortaste möjliga promenad.

Usch va jobbigt ni har det som bor på det viset….tänk att det skall behöva vara så…..inte var det på det viset för bara 20-30 år sen….då var man ju o gick på de mest skumma mörka vägar utan att bli överfallen….

Jag bor på landet i en liten by, och här händer det inge farligt alls, det är så lungt…..men det jag är rädd för, är vilda djur istället….urk…ja, skulle det bara dyka upp en älg så skulle allt jag få hjärtkrupp….är ju livrädd för älgar…hualigen….brrrrr…en form av barndomsfobi….och sen så vet jag att det har setts en björn bara ca 300m hemifrån…..det är läskigt…så jag håller mig till de små vägarna med gatubelysning på kvällspromenaden så man ser…

#24 Jag kan förstå dig när det gäller björn (livrädd för dom, även om dom är fina), grävling och vårtsvin. Men älg? Har dom gått på människor?

#25…Ja, nog har man läst o även hört att det finns dom som har varit aggresiva och gått emot människor, och även sådanan som har blivit uppjagade i träd av älg……urk!….

Kan berätta om en episod, som jag har skrattat åt många gånger efteråt må du tro……

Jag o en väninna var ute o skulle plocka lingon….med varsina två hinkar i händerna så bana vi iväg in i skogen….med självklart en älg i bakuvudet…..hon gick först, vi gick på en tät skogsstig…när hon plötsligt tvärstannar så jag nästan går på henne….

Hon tvärvänder och ur munnen hörs bara ett…ääääääääääääää!!!!!!!!…..jag vänder mig o tittar efter henne, ser hur hon springer mellan träden, med hinkarna stående rakt ut bakåt….

Samtidigt hör jag ett ljud och vänder mig…..OHHHHHH!!!!! där reser sig en älg upp mitt på stigen….då kommer min reaktion….men allt i ultrarapid…..vändningen går mycket långsamt och mina ben är som gelé……..sen kommer det som brukar när jag blir riktigt rädd……asgarv…..ja, asgarv…..jag skrattar o skrattar, medans jag går som en seg gubbe efter min väninna som har försvunnit ur min synblick helt o hållet….hon var säkert redan vid bilen vid de här laget…

Det går inte att beskriva denna känsla….som tur är så var det en snäll älg, för han springer åt andra hållet…säkert lika chockad som en annan, fast med mycket bättre spring i benen än mig……

Ja detta var ett av mina möten med en älg…..

25 ovanligt med älg men fullt möjligt,en älgko med kalv sparkas ordentligt om den känner sig hotad.

Just nu har vi en varg häromkring rivit får någon km härifrån,så nu går Spike kopplad,Snodden håller sig intill mig,synd bara att media ska blåsa upp allt,denna fårägare hade kunnat fixa ordentliga får stängsel dom får ju bidrag för det,eller ännu hellre ta in dom i ladan som låg precis intill,han visste att det fanns varg redan för flera dagar sedan

#26 Hahahahaha! Dråplig historia, men tur att den slutade så bra ändå. Jag skulle nog bara stanna upp och kolla, dom är så otroligt mäktiga och vackra!

#27 Är det såpass? Dumma älgar.
Men vad sur jag blir, det är ju klart att vargen tar får om den får chansen. Som boskapsägare så får man ju tänka sig lite för när det gäller vissa saker. Speciellt om man vet att det kan finnas rovdjur i närheten, och därmed ta in får under nätterna.

28,Ja man blir så less….älgar passerad oss på ca 6 meters avstånd sist vi var i skogen,Snodden tokskällde och varnade oss,och Spike var kopplad eftersom han spårade hela tiden och det är ju som sagt jakt säsong,lite skönt dock att veta att den ena aldrig sticker,fast jag håller honom ännu närmare nu även om han är lös för säkerhets skull

#29 Vad härligt! Här får vi se harar och rådjur. Idelma hoppar jämfota 10-20 meter ifrån oss som max, och "jagar" (skäller) på rådjur tills dom springer iväg, då kommer hon tillbaka och är överlycklig över att hon räddade oss..

Ganska kusligt här med. Har en gång stött på en full man som börja gorrma åt mig och jag är ganska feg av mig oavsett tid på dygnet och den mannen skrämde mig rejält vilket min hund märkte. Som tur är så är vovven min skyddstränad så han röt tillbaka på mannen som la bena på ryggen och sprang.

Hehe, kollat på skräckisar hela kvällen och vad nyss ute på kvällskiss med Prillan. Det var nästan så att jag sprang in :)

Jag bor i ett väldigt lugnt område. Men är väldigt mörkrädd så går sällan ut själv när det är mörkt.

Jag bor i ett väldigt lugnt område (Sverige minsta stad sägs det) så jag har inga problem med att gå ut kl 22.00 vilket brukar vara den senaste rundan.
Dock går jag sällan själv, tar med min syrran.
Bor du ensam? Annars kan du alltid ta med dig någon i familjen :)

Jag undviker gärna mörka små stigar i skogen där det inte finns bilar, folk elr lampor och tar en längre väg istället för genvägen… lite kusligt kan det ju vara :P

Min sambo jobbar kvällar och nätter så kan kan sällan följa med mig ut sent när det är mörkt. *suck* Prillan klarar sig med att kissa på innergården men det är ju inte så roligt. Annat är det väl när Jelisej är hemma. han vill ju röra på sig lite…men vem rånar en person som har en 89 cm hög vovve med sig? Kanske kan pusta ut lite när jag har honom med mig.

Själv bor jag på landet och har inga problem med att gå ut på kvällarna. Träffar nästan aldrig på en människa. Det är bara bilarna jag möter innan vi kommer från stora vägen.

Men jag har väninnor som bor i stan och då måste jag gå ut på kvällen om jag stannar över. Men jag har aldrig varit mörkrädd.

Är nog lite som Spikes, händer det något så tacklar jag situationen men blir rädd efteråt när jag tänker på vad som kunde ha hänt.

Men jag har också full förståelse för att man är rädd om man bor på platser där det händer mycket.