Ja om hunden är frisk och man av någon anledning inte kan ha kvar den (saker kan hända) så tycker jag att det är okej att omplacera även äldre hundar.

Jag med tycker det och skulle inte tveka heller att ta en äldre hund fast skulle vet.bes den hos vetrinär jag litar på. Finns många äldre hundar som söker nya hem vissa tycker jag är lite för gammla 12 år då tycker jag någ att man får fundera på varför man vill utsätta sin hund för omplaceras, kan det vara så att man vet att den dagen närmar sig? Sen arbete,flytt osv det kan man ta med sig sin hund ( ordna bra hundvakt mm)  med vilken ålder spelar ingen roll för tror man lite att en hund inte ska funka från hus-lägenhet men en helt nytt hem neee det tror jag inte på. Nu tor jag inte man säger hejsvejjs till sin vän efter 8-9år utan man har någ bra grunder till det med. Skulle du Anne ta en äldre goding?

#2 Att hunden är veterinärbesiktad innan man köper den tycker jag bör vara självklart oavsett hundens ålder.

Nej jag själv skulle inte vilja ta in en gammal hund, jag föredrar att ta hunden som valp eller unghund för att själv kunna träna den som jag vill och till det jag vill. Men hade det inte varit för just det att jag föredrar att ha dem från livets början så hade jag nog kunnat tänka mig att ta hand om en äldre hund.

Jag hade gladeligen tagit en äldre hund,fick privilegiet att göra det en gång i mitt liv,hunden var 11 år då bägge ägarna omkom i en tåg olycka,den hunden levde hos mig till den var 13 år,och jag mår jättebra än idag av att veta att den fick en fin tid hos mig,det kändes bra att göra det för de bortgångna ägarnas skull också

Kul att du tagit över en go gammling :) Jag fick frågan att ta över en äldre hund 8 år pga bortgång av en bakant och hunden känner jag mer än väl. Men en släckting tog över han var skönt att det ordna sig.

#3 Jo, klart den ska vara vet.bes men en vetrinär jag litar på det innebär våran vetrinär :) många hundar säljs vet.bes men det kan vara en vetrinär som inte är så någa var mer så jag tänker.

För min del hade det inte spelat någon roll oavsett vetbesiktning,det hade jag tagit en själv i så fall,kan jag ställa upp så gör jag det oavsett vad.

Jag vet besiktade även denna gamling men mest för att veta hur han mådde eftersom jag inte visste så mycket om ägarna….vara på den säkra sidan liksom

Ja det tycker jag är ok!

Min hund var 8 när han flyttade hem till oss för snart 2 år sedan. Då visste jag att han hade epilepsi och att det kommer att kosta en del i veterinär kostnader av den anledningen.

Men det har det varit värt och jag skulle gjort om det utan att blinka.

Som jag har skrivit här förut, så har jag tagit hand om en hund som var 9 år, men han avled året efter…tyvärr….men han hade både ögonsjukdom och hjärtbesvär som jag visste om…..men sen tillstötte njursten som han inte klara av…..men jag är så jätteglad att jag tog honom…..det sorgliga var ju att jag hade velat haft han kvar några år till här i livet…..

Han berörde mig väldigt mycket och jag gråter ännu idag då o då över honom…..men som sagt var, jag var glad att jag tog mig an honom……

Men nu idag vet jag inte om jag skulle orka göra det igen, eftersom jag har hundar förut……men om jag inte hade haft någon hund så kanske…..för det är ett visst jobb, för det tar sin tid för dom att anpassa sig och att man lär sig av varandra….

En valp växer man ihop med och känner dens egenskaper utan o innantill, men en vuxen hund får man lära sig allt eftersom…..och det kan ta sin lilla tid……

Oj!…glömde att berätta hur jag skulle känna för att omplacera någon av mina hundar……ja, det är verkligen en svår fråga….då skulle jag vara väldigt noga med vem som tog över….helst någon som redan kände dom….för som jag skrev förut, så har dom ju sina egenheter som är bra att veta….typ hur dom kommunicerar på vad dom vill säga……

Jag skulle må väldigt dåligt om jag inte heller fick ha kontakt med dom som tar över…..och att jag skulle kräva att få hälsa på då o då….om det funkar…..för det är inte bra om dom blir väldigt ledsna efter besöket…..ja, detta är mycket att fundera över……jag har iallafall väldigt svårt för att slita mig från mina älsklingar…..och önskar av hela mitt hjärta att jag skall slippa det med…..

usch! hemska tanke…….nä, en får hoppas att man får vara frisk så länge dom lever…………

Det beror ju självklart på varför man omplacerar den. Är det för att ungarna tycker att en äldre hund är tråkig, eller är det för att man kanske fått nytt jobb eller tvingas flytta, och hunden då inte kan passa in i vardagen?
Själv skulle jag hålla kvar Idelma så länge jag kan, och om det till slut inte går så har jag några i åtanken som jag vet att hon skulle trivas super hos, och som känner henne.

Själv skulle jag mycket väl kunna ta hand om en äldre omplaceringshund. Dock inte nu med Idelma (om det inte är riktigt akut, då får man se till att det funkar på ett eller annat sätt), men rent generellt. Så länge hunden klarar mina krav att kunna vara nära barn (bor vid två dagis, och passerar ytterliggare några på väg ut i skogen) och inte jagar, vare sig husdjur eller vilt, så ska det nog inte vara några problem.

Kul o höra att fler tagit äldre hundar och att man kan tänka sig en äldre hund med nån gång iaf. :) Jag ville som sakt var se hur ni ser på detta o det låter lovande :)

Förutsatt att hunden verkar kunna klara av en omplacering och det finns ett vettig skäl ser jag inget fel i att omplacera äldra hundar. Skulle inte heller ha något emot att "adoptera" en äldre hund, vi tog över en 7 årig tik när jag bodde med familjen. Det gick alldeles utmärkt och vi fick 6 härliga år med henne.