JA, jag gick till en mindre privatklinik då var det inte hund utan en katt. Katten hade blivit påkörd mycket illa och skulle avlivas detta var sent på kvällen, iaf katten skulle avlivas o hon satte kanyl i hjärtat man såg allså hur hjärtat slog, katten fick panik fy fy fy. Orkar inte skriva allt  iaf det var inte bra vetrinär för 5 öre visa sig sen hon var häst o ko vetrinär o 2 år efter drog hennes licens in. Katten var inte min jag var ute  o gick med min son o hitta en katt vid vägen, men herre gösses det var den värsta upplevelsen jag har vart med om i vetrinärväg.

Jag har varit med om 2 veterinärer som jag absolut inte tyckt varit bra, en privatpraktiserande som har ställt många feldiagnoser och skrivit ut mediciner till djur uatn att en ha sett djuret utan bara pratat med ägare via telefon, många djur har avlidit pga detta. Och en distriktsveterinär som överdoserade narkosen då min honkatt kastrerades, tack och lov så återhämtade sig katten men det som normalt tar en kväll för katten att återhämta sig tocg för henne ca 1 vecka

Ja för mååånga år sedan när vi fick våran första hund så skulle vi till veterinären eftersom han hade öronskabb (enligt uppfödaren hade han grävt i jord precis innan vi kom för att hämta honom, hmmmpf nyblivna och oerfarna som vi var trodde vi på det) Men när vi kommer till veterinären inser vi att gubben är rädd för hundar och tar helst bara emot katter, vilket han också sa. Men iallafall så tog han vår hund i nackskinnet och körde ner en lång tops rätt ner i örat på honom (lång som sjutton) så han bara ylade rätt ut, vår valp nafsade till veterinären i rockärmen som då puttade omkull valpen på golvet. Mamma tog då upp våran hund i famnen och blev flyförbannad på honom. Själv var jag inte gammal och var i chocktillstånd så jag minns inte vad hon sa till honom men vi sprang ut därifrån och kom aldrig mer tillbaka till gubbsaten.

Sedan har jag ju varit med om några oerfarna distriktsveterinärer som inte ens visste hur en kanin skulle hanteras, så hon stod och läste i böcker om kaniners sjukdomar.

Har hänt några gånger.. Var en gång hos väsbys veterinärmottagning med min råttbebis, Fick fel medicin så jag tror han kvävdes av den. Sen var min mamma där med våran katt en gång och då var det en nybörjare som skulle sätta i en kanyl eller nått men hittade ingen åder så han stack henne flera gånger men sen ville mamma att någon som kunde skulle göra det och då kom en och hittade en åder på en gång. Mamma blev ganska arg och sa att hennes katt inte var något försöksdjur… Min pappa var där också med hunden och då var veterinären tvungen att kolla i hundböcker.. Och sen är dom flesta veterinärerna rädda för djuren.. Var där med min råtta en gång och hon vågade ju knappt hålla i honom.

Så jag skulle inte rekomendera väsbys veterinärmottagning.. Dom är dåliga och dyra.

Ja, väsby veterinärklinink = inge bra.

Min lilla blandras hade fel på knät, han haltade konstant och ville inte alls stödja på benet, åkte ner till väsby veterinären och dom rönkade och fixade, dom hittade absolut ingenting. Dom sa att det inte var nå fel. Tack å hej så fick vi åka hem med våran lilla Oscar (blandrasen) med ett hängande ben..

Två veckor senare hade det ännu inte gått över, han hade inte längre några muskler på det benet.
Vi bestämde oss för att åka till Märsta veterinär denna gång. Dom tog en rönkenbild och såg direkt vad felet var. Han hade en knäsjukdom. En allvarlig sådan.

Oscar opererades och fick simma några ggr i veckan, idag (ca 7 månader efter) går han på benet. Men när han sprungit mycket tar han upp det.

Därför tänker jag aldrig mer gå till väsby veterinären. Dom är usla.

Vanligt vett säger ju att man alltid har med sig sitt eget förnuft och inte litar blint på vad en veterinär säger. Däremot har jag en så bra veterinär att jag skulle kunna lägga mitt eget liv i hans händer om så var en akutsituation och inga läkare fanns. Ändå har jag mina egna tankar….