Jag förstår din saknad, jag saknar än idag djur vi hade då jag var yngre och än mer djur jag haft nyligare som av olika anledningar inte finns kvar i mitt liv nu

Känner så med dig, vet hur det är….jag gråter en skvätt då o då över min lilla Gizmo som gick bort första mars i år….

Och här om kvällen rann tårarna när jag kika på min föredetta hunds foton, som dog för 4 år sen av cancer…hon blev 10 år

:*/ Det är synd att man behöver säga farväl till sina älskade vänner men man får inte glömma minnas de fina stunderna men fick med dom.

Jag förstår precis hur du känner. Idag är det 1 vecka sen vi fick ta bort våran lilla Sara. Hon hade juvertumörer, men det var inga problem med dom, däremot hade hon blivit så flåsig. Men det har ju varit varmt också, så då blir det ju flåsigt. Men i fredags så blev hon så orolig och sprang ut och in hela tiden. Plötsligt började hon att hosta och då spydde hon rent blod så det blev akut till veterinären. Och det var troligen en tumör i lungan eller halsen som brast sa veterinären. Så det var med mycket tunga steg jag gick till veterinären med henne. Och tårarna rann, och veterinären försökte trösta och sa att jag gjorde helt rätt.

Sara var en korsning av labrador och border collier och hon blev 13,5 år, så hon fick en fin tid hos oss och alla sina kattvänner här. Vi köpte henne när hon var 8 veckor. Så hon har varit med oss länge, vilken saknad det är. Tycker att jag hör henne här när hon går och städar efter katterna när dom spillt mat på golvet. Här är en bild på henne från nu i sommar, man ser att hon är gammal hon har blivit alldeles grå i ansiktet.

Du saknas hos oss Älskade Sara.

Ann-Louise.

Ja, det är så sant att man får minnas alla härliga stunder vi hade tillsammans.

Shy blev 14½ år och var en Schabrador/Greyhound och han kallades för Blyger när jag fick honom.

Det var en helt otroligt suveränt bra och trevlig + lättlärd hund!

Han lyckades tom. att få folk som var hundrädda att övervinna sin rädsla.

På hundkurserna vi gick tyckte folk att man skulle avla fram sånna hundar för alla blev så förtjusta i honom.

Kan inte förstå att folk som läste tidningen Land tyckte att det var anstötande att sätta in dödsannons till minne av ett älskat och saknat djur.

Tydligen var dom "oförstående" i majoritet för det togs bort sedan.

Det spelar väl ingen roll vilken sorts saknad varelse man mist, för sorgen finns där och man vill ju hedra dens minne.

Det bra är att hunden mår bra nu och det dåliga är att man kommer sakna den så oehört. En vacker dag kanske man möts igen ovan regnbågen:)

Ja, regnbågsbron är en otroligt fin dikt! Klart vi möts nånstans nån gång, tror jag….men tills dess får man leva på härliga minnen och saknaden + trösta sig med och glädjas åt att man faktiskt har 2 underbara hundar just här och nu.