Det var mycket som behövde ut,bra att du skriver å frågar tycker jag.

Att åka till vetten för att kolla upp allt så det ej är någont medecinskt tycker jag är steg ett.

Att sen anlita någon/ proffisionell man känner starkt förtroende för är oxå en ide.För att få en som tittat på er utifrån sett och ser vad som ev går/blir fel.Det kan ju vara en ide oxå.

Att man sen spänner sig mer eller mindre omedvetet är inte konstigt alls.Men åter igen behöver man hjälp för att känna sig mer säker i dessa situationer där man spänner sig så man kan VETA HUR MAN SKA GÖRA.På så sätt spänner man sig mindre å det löser sig naturligt.

Jag blir själv väldigt påverkad av väder å vind,och mina hundar blir nog det för jag blir det.Dom e mer slöa å sover mer vid dåligt väder som jag..å e allmänt mer suriga som jag.. :)

Jaa.. det var väl mina tankar.. ev nått konkret tips i alla fall.. men jaa..

kram !

Tack för ditt svar!
hehe ja det känns lite bättre nu när jag skrivit av mig

Jag är lugnare så länge jag känner att jag har kontroll, då känns det som att det är upp till mig om det går bra eller inte, och det är mitt fel om det går dåligt. Men ibland känns det som att man inte kan ha kontroll över Dobby, han lever i sin egen lilla värld och då märker jag att han blir ännu värre av att jag är orolig…

Ja, att anlita någon proffesionell har jag tänkt på, och kommer göra det om jag måste. Men det är ju inte billigt, och nu har jag varken jobb eller studiebidrag Men jag gör vad som helst för dom här hundarna

Säger som 1 kolla upp det medicinska så fort som möjligt.

Jag får känslan att han ger sig på valpen stämmer det?,i så fall ska du se till att han inte kommer åt att göra det,och du får också se till att valpen inte är för jobbig på dobby,allt han vaktar tar du bort så han inte kan göra det…..jag tycker mera att det låter som en osäker hund du har där,hur hade han det hos din bror?.

#3 som sagt så ska vi göra det, men fanns inga veterinärer som hade tid än.

Ja det har hänt  När man inte har riktig koll och han vaktar något tex. (skrev att han morrar och trycker ner valpen, visste inte hur jag skulle beskriva det). Jag vaktar på dom hela tiden nu för att både Dobby och valpen ska känna sig säkra, men det är jobbigt att vara spänd hela dagarna för att min älskade hund inte ska bita min andra älskade hund  Valpen är verkligen på Dobby heeela tiden, typiskt valpig antagligen, men Dobby klarar inte av det.
Det är svårt att hålla isär dem också för vi bor just nu i sommarstuga, med bara två rum. Nu är det bra väder igen och genast går det mycket bättre. Antagligen för att Dobby får mer utrymme nu att komma undan eftersom dom kan vara ute.

Att ta bort allt han vaktar har vi gjort, men det funkar liksom inte när han vaktar sånt som inte är hans. Han vaktade mig igår för att jag hade hundgodis i fickan, vilket jag inte ens visste om själv. Han vaktar när man gör iordning mat, när man har mat/fika på bordet, han vaktar luktfläckar, kottar, pinnar. Han har vaktat min pappa när han ligger på marken fast han annars aldrig bryr sig om honom. *suck*

Vilken av dom menar du är osäker? Att Dobby är osäker vet jag, önskar bara att han kunde visa det på ett bättre sätt. Valpen vet jag inte riktigt… Han hade det bra hos min bror iaf, fast han bodde bara där nån vecka. Det var nog egentligen värre hos uppfödaren, när vi hämtade honom (han va 12/13 veckor) va hundarna själva ute i en inhägnad, och det verkade som dom brukade va det. Vet ju inte om det är dåligt egentligen, men han va jätteskygg, kom inte o hälsa och man fick jaga ifatt honom för att kunna åka hem. Han ryggade tillbaka när man försökte klappa honom… va helt enkelt inte så van vid hantering, men jag vet inte hur vanligt det är.
Hoppsan, nu blev det långt igen, men det är så svårt att förklara annars

puttar lite…

ingen som har erfarenhet, eller tips? eller kan peppa mig lite så jag orkar fortsätta träna? eller ska jag bara ge upp…

Nu har det gått jättebra några dagar, idag har valpen varit iväg med mina föräldrar och det gick jättebra när dom kom hem. Men sen så låg Dobby och vaktade under min stol utan att jag visste om det och flög på valpen när han gick in under stolen  Jag blir tokig, vet inte hur jag ska reagera vid sådana tillfällen…
Det gick bra med valpen, Dobby biter inte eller så, men jag vill inte att han ska bli rädd…

5,det enda tips jag ger är att gå till en vett så fort som möjligt,någon måste det finnas….håll sedan hundarna åtskilda tills ni vet vad som felar, för detta kan förstöra valpen för alltid…

Behöver inte vara fel på hunden, det kan vara svartsjuka med vissa vaktar sin matte/husse och allt som är deras. jag tänker lite på att det vart bra innan men nu i sommarstugan vaktar han allt. Det är hans prylar nytt ställe för valpen o han ska lära sig. Kan vara så enkelt fast ändå är det itne så enkelt. Men kicka du p åvad en vetrinär säger. Går hunden bra o rör sig normalt? för höftfel det brukar man väl se att de lyfter dåligt på bakbenen? jaja bara en ide jag fick :)

#6 vi ska ringa vet imorrn, visst finns det flera veterinärer men alla hade inte röntgen… och så ville vi ha en som va bra på aggressiva hundar eftersom inte alla är villiga att "leta" fel..

Jo, jag vet det, det är det jag är orolig för  jag vet ju hur Dobby har blivit… Uppfödaren hade hans mamma + morfar och dom flög på varandra hela tiden…

#7 jaa vi är inte säkra på att det är nåt fel eftersom han alltid varit smått aggressiv mot andra hundar (och hans släktingar var likadana fast dom bott ihop hela livet)… men som du skrev så blev det mycket värre när vi åkte till våran sommarstuga, innan dess gick det jättebra. Avundsjuk antar jag att han är också, eftersom han alltid varit väldigt vaktig, och det går väl lite hand i hand… men jag vet inte vad jag ska göra åt det
Dessutom går det jättebra när dom är utomhus, då är han som en helt annan hund. så jag antar att det kan ha mycket med utrymme att göra eftersom dom inne måste samsas i samma rum.

ang. höftfel har jag faktiskt ingen aning om hur man ser det :S Vi har alltid retats med honom för att han går roligt, men det är för att han har så korta ben… Men så sa veterinären att det var vanligt hos västgötaspetsar, så det är därför vi kollar upp det (han är 25% västgötaspets)

ojoj, varför blir det så mycket varje gång jag skriver

jag tor lite på att det är nytt ställe för valpens del men för eran vuxna hund är det "hans" det är inte nytt för honom.Går ni ut bara med den äldre hunden ibland för jobba med honom? Det kan vara det han behöver arbeta utan lillen är med :) Håller tummarna iaf att allt ska bli normalt och att det inte är fel på grabben :)

#9 japp, jag går tre rundor med honom utan valpen, tränar en/två ggr om dan utan valpen, + går till våran (dobbys och min) "lillstuga" en gång om dan så att han ska få vara helt ifred… men han verkar inte nöjd  men det funkar bättre med rutin, så att dom bara är ihop under kontrollerade former. Nu klickar jag honom när dom är tillsammans också, tex. om valpen nosar honom i baken. Har ju lyckats klicka bort hans utfall så jag har mycket hopp i klickern

Vi tänker iaf vänta tills vi kommer hem innan vi bestämmer om vi ska ha Viggo kvar, för att se om det har med utrymme att göra (hemma kommer han undan och kan vara ifred mer)

Ett höftfel ser man inte alltid på hunden,allra bäst är att ta en höftröntgen,det behöver inte vara höfteran heller det kan vara nåt annat med….förhoppningsvis är det ingenting

#11 röntga ska vi, för det var det enda veterinären kom på… men sen vet jag inte vad vi ska kolla upp mer :S Har ingen aning om vad det kan vara…

#12 om inte veterinären hittar något så kan du börja fundera på att ta anlita en problemhundsutredare (även kallat hundpsykolog) som får komma hem till er och se med egna ögon vad det är som händer

#13 ja det ska jag absolut göra, har tom kikat ut en  Problemet är att få råd, har precis betalat viggos valpkurs, och så måste jag ju betala Dobbys veterinär besök… Men det är väl bara att börja spara.

Jag funderade på sån där homeopati (heter det så?) det fanns väl en artikel om det här? Vet ingenting om det, men är villig att testa allt, om det skulle kunna fungera på sånt här…

#14 artikel om homeopati

tänkte skriva en snabb uppdareting

var hos vetten igår, var hemskt, kändes som en väldigt onödig upplevelse för både Dobby och mig. Han klämde på honom och sa att han inte hade ont så han tyckte det var onödigt att ta prover eller röntga, så vi gjorde inte det *suck*. Dobby var helt panikslagen, har aldrig sett honom så rädd. Dels så var det en manlig vett, har bara haft kvinnlig förut som dobby tyckt bättre om, dessutom så började vi med att prova ut en munkorg, vilket han aldrig gjort förut, då blev han helt galen. Vetten blev helt chockad vilket jag tyckte va jobbigt då vi valde dom för vi hade hört att dom skulle va bra på den typen av hundar. Men nejdå…

Iaf så konstaterade han att problemet sitter i huvudet…

Har kontaktat en som håller på med homeopati för djur, tänkte att det kan vara värt att testa det också, men har inga förväntningar längre. Vetten hade dock inga höga tankar om sånt.

Så ska jag kontakta en problemhunds utredare (eller psykolog elr vad det heter) såfort jag fått råd.

Just nu känns allt väldigt mycket jobbigare då problemet inte bara är mot valpen längre, sådär som han blev mot vetten har han aldrig blivit förut, vetten var helt chockad vilket inte precis gjorde det bättre för mig…

Usch så tråkigt att det blev så som det blev hos vetrinären. Hoppas att det går bättre för dig och dina hundar och att det börjar fungera i hop

#17 Tack, det hoppas jag också Nu har det faktiskt gått väldigt bra med dom ett tag, det jobbiga är att han kan vända i humöret så plötsligt

#19Hur går det? bättre?

fölåt mig det skulle vara till inlägg 18

hoppas det löser sig snart…att ni knäcker koden så att säga till hans beteeende…håller tummarna..

#21 tack så mycket :) Vi jobbar på det, kan man ju säga xP

#22 vad bra att det går bättre igen.

#19 oj förlåt, missade ditt inlägg!

Just nu har det varit väldigt mycket bättre ett tag Men det är knappt att jag vågar skriva det då Dobby alltid gör tvärs om om man ger honom beröm (det är jättekonstigt, varendaste gång gör han så ).

Dom har t.o.m gjort en rolig utflykt tillsammans *host* inte så rolig för matte då Dom hittade nämligen ett hål i staketet. När jag kom på dom så stod Dobby faktiskt på utsidan och väntade på Viggo som hade lite svårare att ta sig ut. Sedan så stack dom men det gick bra, dom kom tillbaka efter ett tag, fortfarande tillsammans (dock har vi en teori om att Dobby tänkte ta med Viggo till trollen, ).

Däremot har Dobby blivit värre mot människor igen, gissningsvis efter det där veterinär besöket. Så nu har jag fått börja om med hans träning bara för att kunna klappa honom igen *suck*

#24 bra att det går bättre ett tag nu!

Det kan inte va så att dobby känner sig osäker med män och därför beteede sig så mot vetrinären? eftersom ni har haft en kvinnlig vetrinär innan?

#25 jo jag tror faktiskt det Men har inte märkt av det så mycket då han tycker om alla människor, sålänge dom hälsar så som han vill (dvs inte lyfter honom/håller fast honom) men har börjat fundera på det nu och det är nog faktiskt oftare som han är osäker mot män. Men i vilket fall som helst så ska jag försöka träna bort det…

#26 man kan ju nästan hoppas på att det är det så det inte är något i huvudet!

Hoppas det fortsätter att gå bra!

#27 ja och så vet jag att han inte gillar när folk håller fast honom eller kämmer på honom vilket då var vad vetten gjorde. Nu får knappt ens jag röra honom där vetten klämde sån har han inte varit förut… men så blev han panikslagen av munkorgen, försökte ta av sig den och kastade sig åt sidorna det var asjobbigt att se, hade nog varit bättre om vi vant honom vid munkog innan…