Jag såg valparna i en liten hage på gården hos syrrans dåvarande granne… Det som gjorde att jag valde just Velvet var dels att hon inte såg ut som de andra och dels att hon var lite annorlunda i sättet.

För min hund jag har nu så står det om i "Blir inte alltid som man tänkt…"

Valde tuva för hennes färger,hon är trefärgad.och för att hon var det som var lungnast i dom sitationer jag testade henne med innan köpet.hon såg tokigt smart ut när hon satt på sin grästuva mitt i valphangen å kikade lungt ut över dom andra.

Ozzy för hans helt otroliga färger,hand oräddhet och fullkomliga karisma.

Ice för det e ozzys son men han var den som var mest lik sin mamma,hans färger,ögon och hans personlighet.

mini är en ompalcering,hon valde oss kan man säga,men även hon har fina "ovanliga" färger.

Samma som #2.
Skulle kolla på två snälla shih-tzu tikar på foder men där bland alla hennes 6 shih-tzu's hade hon en chinese crested/chih-tzu hane som var till salu och vi föll för honom, så charmig, söt och hans personlighet - så go, så vi tingade honom och hämtade han två dagar senare.

huuuaa så söt!!!!!!!!!!!!!!

Ja jag valde Kali för att hon behövde ett hem lite snabbt, Hon var då 3 år och inte haft det bra. När hon kom hem till mig, gick hon omkring och kollade sen la hon sig under köksbordet och där låg hon. Alltså var det bara och låta henne ligga kvar, vilket var bland det bästa beslut jag tagit.

Leo kom också till mig som omplacering. En liten kille som var stressad och såg lite förvirrad ut. Han tog direkt kontakt med mig och jag fick honom i knät när jag satt på golvet, sen gick han och hälsade på Kali och började vifta på svansen. Han såg så nöjd ut så han blev kvar, vilket också är bland mina bästa beslut…..

Haha..

Den dummaste anledningen som finns! Jag för detta när gäller våran Tzar!

Föll för att det anses (av alla som anser sig vara duktiga på hundar) den svåraste och jobbigaste huden av alla och att den fungerar inte i ett modernt samhälle och den kan aldrig bo i en lägenhet då den av natur måste bo på ryska stäppen och vakta mot varg och björn, sen att det är så aggressiv att den göladeligen tuggar på hussar/mattar för att inte tala om barn, som den biter ihjäl bara för att den kan!

Det är historien om Tzar.. den blodtörstige mördarhunden som ställer pitbull och andra hundar i en blek skugga (enl. dom kunniga).

Men jag är så okunnig och ansvarslös och oförståndig så jag var tvungen att förstöra deras illussioner om att det är en boskapsvaktande ras som inte kan fungera någon annanstans än där.

Fråga alla som träffat honom om vad dom anser om våran blodtörstiga best?!

#7 haha ja pussen jag fick på handen var kanske ett smakprov då?

snodden valde jag för han stack ut i mängden av 7 syskon,det var i övrigt den mest framåt kull uppfödaren någonsin haft…..namnet kom då han for runt i vappislådan och väckte alla sina syskon som lagt sig för att sova,när han fått liv i allihopa så lade han sig och sov själv, hehe men fick då alla sina syskon över sig i en hög,får inte dom sova så får inte han…

Jag fick se valparna när dom var nyfödda och såg genast en brun valp som var dubbelt så stor som de andra.Eftersom vi bodde grannar var vi(Anne o jag) ofta över och kelade och även gav de mat o vatten ibland.Han utmärkte sig för att han var så stor och så cool lugn medan de andra var superbusiga. När Anne bestämde sig för att köpa Velvet var jag inte sen att haka på och köpte Mischa,både för att han var urmysig men oxå för att rädda en hund undan den misär dom levde i. Han är fortfarande stor,brungul och lugn

Jag valde Flisan för att hon behövde ett nytt hem.  Hon var utsatt på blocket och jag tyckte att det var så sorgligt att hennes ägare inte ville ha henne kvar. Jag hade inga speciella önskemål utan det var känslan av hur orättvis världen kan vara, även för hundar. De har rätt att bli älskade för den dom är också. Hon var ganska vresig och undvikande i sitt förra hem, och inte rumsren trots att hon var två år. Som tur är har det försvunnit. Hon är i dag en både vacker, modig och mycket godhjärtad hund, som alla tycker om. Hon är med överallt och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne. Hon är fortfarande lite rädd för nya människor, men jag tror att det också kommer att försvinna eller åtminstone mildras.

Min Avatar är min förra omplaceringshund, Lillan.

I #4 See jag att jag råkat skriva "chih-tzu" men det ska stå "shih-tzu" men man förstår iaf.

#5 Tack ^^ Han är riktigt charmig.

#3 Så du valde dom genom färgerna? Elr missförstår jag?
Förstår ju att man väljer både utséendet och temperamentet men jag uppfattar det som att du tycker färger är mkt viktigt elr? Jag tycker det är ganska oviktigt. Fast du kanske föder upp?

Jag valde Diablo för att han hade en sådan söt personlighet och för hans färg och kön :) Den andra i kullen var svart - vit och Diablo var Trefärgad och fortfarande….

Jag ville också ha en hane

Jag visste att jag ville ha en hane, ljus, och i kullen fanns 2 sådanna hanar och så 1 svart hane. Oliver var den tjockaste och goaste av dom alla! Så charmig och söt och snäll :) Det var liksom inte ens någon idé att tänka sig att inte få med sig en lilla korven hem, för honom skulle jag ha bestämde jag mig för :) Och så blev det!

Jag såg Silvers mamma när jag var och badade och tyckte hon var bland det sötaste jag sett. O tänkte: Ska jag någonsin ha en hund ska den vara så lik den som möjligt. Frågade matten lite om hunden, sa hon ska ha Valpar i augusti. Sen följde jag hela dräktigheten och valparna sen dom var nyfödda.

Det var ju lite lotteri eftersom där är en del olika raser i både pappan och mamman så man visste inte hur valparna skulle se ut. Silver är lik både mamman o pappan men mycket sötare naturligtvis.

jag föll för Roxie för att hon va så härligt galen o full av liv…

Bella för att hon va så underbart söt, jag visste redan när jag såg annons bilden på henne att det va min hund..

*bilden på Bella*

Det var faktiskt min bror som valde just Hugo :) Vi var hos uppfödaren, och den största och ljusaste av valparna var vid min bror den mesta av tiden. Honom ville han ha och för mig spelade det ingen roll. Alla Valpar var underbart söta, jag kunde ta vilken som helst ^^ Och nu är jag glad att vi valde Hugo, världens underbaraste hund ;) (lhasa apso/shih tzu/pudel/bichon frise)

# 12

njaa.. jag e väl svag för färger..måster jag erkänna.. men ej enbart färgerna dårå.. måste vara bra temprament/personlighet oxå.. dom sakerna går hand i hand.. nej jag föder ej upp..har en hane i avel.. så jag har avkommor  omkring mig då å då.. ibland har jag tagit valp som betalning.. den kullen som Ozzy har efter sig nu är superfina..jag ska sätta en valp på foder från den kullen.. :)

ha det gott i solen!

Jag vet inte vad som hände… Jag såg Emil i annonsen och bara visste att det var min hund! (Han var ju vuxen då)
Jag hade tittat på en massa fina hundar under en vecka, men när jag såg honom visste jag att det var min kille   :-D

Idag älskar jag vissa drag särskilt mkt… Hans breda, vackra huvud, lockarna runt öronen & på bringan… m.m.   m.m.

Jag sökte efter en hund att arbeta med, ögnade igenom vovves sida och fastnade i ett par blåbruna ögon! Hunden bodde i Norge och det tog mig en månad innan jag fick träffa hund o matte…under den månaden blev jag grillad om vilken figur jag var, men jag klarade proven och fick köpa Missy, en glad skit på 5 mån… Har inte ångrat en sekund, hon är min pärla!

#20 Vilken snygging, Odeye är riktigt vackert.

Förstår att du fastnade för dom!

Jag föll för Prillan när jag såg den första bilden på henne. Redan då bestämmde jag mig, "dendär hunden ska jag ha!"

Jag snackade med uppfödarna och de var supertrevliga på alla vis och det gjorde mitt beslut bara ännu lättare.

Jag föll aldrig riktigt för Quila när vi var där och kollade, men sambon var helt såld på henne
Hon gick och snosade och struntade fullständigt i sina syskon medans dom andra "höll ihop".

Hade jag fått välja då så hade jag nog tagit hennes bror

Sen när vi bekantat oss lite mer med just Quila så kändes det helt rätt, och jag ångrar inte en sekund att vi tog henne

Jag föll inte alls för Baileys, utan kände mäst att jag va tvungen att ta henne. Hon är en omplasering som mäst levde livet som "väskhund". Hon var hämsk första halvåret och jag ångrade många gr om att jag ens tänkt tanken att köpa henne

Idag ångrar jag inte en sek att hon är min, har lärt mig massa av henne. Så skulle jag träffat den hunden som hon är idag, så hade jag nog fallit för hennes sätt att uppskatta saker på, Hennes charm, och hennes kvickhet.

Har igentligen aldrig valt hund har alltid räddat någon som ingen annan ville ha eller använt som slag påse o från dålig uppfödare.

Lilla Bitchen var anorlunda såg henne ca 1 minut gammal kravla in i en sopsäck som glidit ner i valp lådan när tiken gick för att hälsa på oss.

Döpte henne til Garbitch o var sold.

Vi skulle inte ha valp framför altt inte tik, hadde redan två hanar.

Var o hälsade på ägaren en vän till oss medan det lilla charm trollet växte, skulle fortfarande inte ha en hund till.

Fick min älskade häst o bästa vän sen jag var 14 utdömd av vet o var tvungen att avliva henne. Det var den värsta dagen i mitt liv.

Några dagar innan den hemska dagen hästen skulle tas bort hämtade min sambo Bitchen o hon blev min.

Liten över enirgiska o lätt hystersik valp kom in i mitt liv slickade mina tårar, tvingade mig ur sängen o fick mig att le o så småningom att skratta.

Har aldrig haft en tråkig stund med min lilla dam på 6år, som är på mammans sida golden,labbe,flatte o schäfer o fadern är ren schäfer.

Hon o hennes dotter Tiny Caoch är två livliga o glada terrorister som gör allt för att matte ska le.

Carlos dogo argentinon var det husse som valde något vi inte ångrar.Mysigare hund får man leta efter.

Tiny o Bitchen hjälper matte ge hästarna hö eller är i vägen tolka själva hi hi!

Hubert valde jag för hans personlighet. Så cool, lugn och fin :)
Visst blev man lite manipulerad av färgen då han var aprikos och brorsan va svart. Men det slutliga föll på hans sätt, väldigt framåt, lyhörd, smart, mysig.. Ja, som en valp ska vara :D
Har träffat hans bror nu på senare dar och ångrar mig inte alls :D

(Hubert och brorsan Lakritz, 8 veckor :) )

#21 Ja, visst är hon fin! Nu funderar jag på att skaffa en vovve till men då en renrasig dogo…

Hade varit utan hund i nästan 2år, kände mig deprimerad o inget var kul.

Du behöver en ny hund sa en jobbarkompis som föder upp Labradorer, så jag började så smått leta efter en vinthundskorsning på blocket.

Överskriften på en annons var just vinthundskorsning och det var 3 Valpar av blandningen Afghan/Saluki i Gävle för 3500:-.

Jag har velat haft Saluki sen jag var liten, priset var överkomligt och Gävle ligger inte så långt bort.

Frågade min make om jag fick svara på annonsen o det fick jag,men…. då hade den försvunnit…ALLA VALPARNA VAR SÅLDA!

Satt vid bordet o beklagade mig för min äldsta dotter: -Får jag inte en sån hund, vill jag inte ha nån! sa jag o lät som en tjurig unge.

Kollade ändå på Blocket i hopp om en annan vinthunds blandis… och då dök plötsligt annonsen upp igen, fast bara 2 Valpar kvar, men det gjorde ju inget eftersom Azlan var en av dom och det var ju han jag ville ha.

Tash o Azlan hade blivit sålda till Umeå, men funkade inte med en annan hund köparen hade, så köpet gick tillbaka… Tur för mig, det var bara meningen att jag skulle ha honom känns det som.

När jag pratat med dom vi köpte han av o det var bestämt att vi skulle komma, var jag tvungen att titta i backspegeln när jag skulle på jobbet, på hur fånig jag såg ut för jag var SÅ lycklig o mungiporna bara strävade uppåt.

När vi skulle hämta honom var Azlan med oss hela tiden medan Tash gick o la sig o brydde sig inte alls i oss…. Kärlek direkt!!!