NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALL ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ;-)…

Hundus-Idiotus= latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!.

Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck. små fällbara tältstolar,hundfilt,hundar,sömniga ungar,samt motsträviga livs partners.Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel…….

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar,intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring.Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband, som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre,uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

Det finns även andra symtom som man kan se här,ex patienten ses springa omkring i skog och mark,med ett långt snöre mellan sig och hunden,om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling: När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig,då dom i regel är ganska glada och nöjda,kan man med gott samvete låta dom hållas,och se dom som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle….

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser