Måste bara berätta hur stolt jag är över min lille pojke Silver. 9 mån. I pingst gjorde vi vår första långresa med honom. Åkte 64 mil fram o tillbaka. Han gnällde nästan ingenting varken dit eller hem. Vi stanna några ggr. på vägen för att fika o så fick Silver gå en liten sväng.

Sambon har tre barnbarn där vi var. En flicka som är 5 år. Dom har haft väldigt lite umgänge med djur, och är nästan lite rädda. Flickan fråga om hon fick gå med Silver i koppel. Vi var ute o gick en långpromenad. Hon var så duktig med honom. Så från vi kom på dit på lördagen till vi åkte hem på söndags eftertermiddagen gick hon med Silver till sina kompisar på gatan o visa honom, ja överallt hon gick var han med. Silver följde henne överallat i kopplet. Stanna hon satte han sig ner och väntade snällt tills hon gick igen. Annars satt hon hos Silver och klappade honom så mjukt o fint. När vi grillade på kvällen låg han snällt vid min sida trots att grannnen hade en stor hund som sprang bara några meter ifrån honom. 

Så jag var bara tvungen att dela med mig av glädjen och stoltheten över min lille Silver boy. Det är inte jobbigt alls att åka bort om hunden är lugn o snäll.