Haha, vet inte om det är det du är ute efter, men alltid när Aramis hör att jag tar fram pastakartongen kommer han för han vet att när pastan är slut sätter jag godis i kartongen så han får riva sönder den och hitta godiset.

Velvet vet att då jag plockar fram springern så ska hon få sträcka ut i valfri hastighet bredvid cykeln.

Håller jag klickern i handen vet hon att det är träning på G.

Om jag packar en väska så vet hon vad som är på G, beroende på vad jag packar. (packar jag bara hundsaker så är det utflykt och/eller träning, packar jag även kläder så vet hon att vi ska åka och hälsa på någon)

Prillan har inte snappat upp så mycket på det dygn hon bott här men min älskade lilla Bimbim vet precis vad en bilnyckel är till för. Då blir han helt tokig, springer och fnattar runt. Han älskar att åka bil! Han känner också till klotången. När man har den i handen så lägger han sig på rygg med tassarna i vädret. Han vet ändå att det är dit det kommer leda så han är smart och gör övningen kort.

Så fort vi sätter oss i köket och förberder träningsväskan och ska till träningen så börjar dem och hoppa och svansa.

När gubben kommer med bilen så springer dem rakt in i sin del på buren, utan att man hinner och blinkar.

Ska jag iväg och spåra med Boy, så packar jag ner selet.
Selet sätter jag inte på förrän vid spår-start, inte ens där vi har slagit läger för fika.
Men när han får syn på selen så viftar svansen och blir toppen glad.

Det konstigaste som Dobby fått för sig är att varje gång när jag pratar i telefon med min granne så ska vi gå ut o gå med grannhunden. Han börjar krafsa på mig, gny och springa till dörren. Och det är bara när jag pratar med grannen Har ingen aning hur han hör skillnad.

#5 Hundar har väldigt bra hörsel så han hör säkert grannens röst i telefonen

Nu när jag läste om telefon, Aramis känner igen husses ringsignal på min mobil så han vet att när den signalen hörs så är det husse och då är han på väg hem och då brukar det bli en promenad på en gång han kommit så då blir Aramis glad när han hör den :P

jacka + skor = vi ska ut….hahahah…

#6 ja så kan det ju va Har inte tänkt på att dom uppfattar allt så annorlunda än vad vi gör Men jag tycker det är lite kul att det är den enda han reagerar på

#9 lite OT men då jag bodde hos mamma och hennes sambo så hade de en kakadua, sen då jag flyttat hemifrån så alltid några minuter innan jag ringde hem så började hon ropa mitt namn, så då visste de att jag snart skulle ringa. Men det var bara då jag skulle ringa eller om jag skulle komma och hälsa på som hon gjorde så inte annars.

Jag tycker det är så intressant att höra alla djur som förknippar samvaro av något slag med människan,allting kan ju bli på så många olika sätt

Om jag tar på mig jeans på morgonen istället för träningsoverallsbyxor vet Silver att jag ska iväg någonstans. Då är han efter mig överallt för han vet inte om han får följa med eller ej.

Om jag tänker gå ut i skogen med honom får jag bokstavera för sambon om jag inte ska åka med detsamma annars står han vid dörren när han hört mig säga skogen.

Vi går på vår första lydnadskurs med vår lilla Tyson, snart 2 år. Då jag och min dotter klär på oss i hallen, stoppar hundpåsar, godis och hans favoritleksak i fickan vet han att det är dags för att åka bil till brukshundsklubben. Han blir dubbelt så glad än vid bara vanlig promenad. Ha stretar i kopplet ända fram till bilen och flyger in i bagaget när vi öppnar bakluckan. När vi sedan närmar oss hundklubben börjar han gnälla som efter ett tag övergår till tjut.

Han gillar verkligen att träna. Sen vet jag inte om han blivit så mycket lydigare men det beror väl inte på hunden utan på ägaren….eller vad är det "mannen som talar med hundar" säger

#10 Oj va häftigt

Jaoo.. Missy vet skillnaden, om klövjeväskorna kommer fram står hon stilla o gungar lite med svansen (hon måste stå stilla när jag klövjar henne), tar jag fram selen början hon stretcha kroppen o skutta lite (då ska vi cykla), tar jag bara halsbandet o kopplet småskuttar hon runtomkring mig o sätter sig sen vid dörren.

Efter morgonpromenaden så rusar 2 hundar direkt fram till städskåpet och riktigt försöker bränna hål i dörren med blickarna……det finns nämligen mat där inne, men aldrig det beteendet efter dom andra promenaderna eftersom det aldrig har serverats mat då…..

När jag går til hans koppel korg och börjar fippla kommer han springandes och piper och spriger runt en. När han har lungnat ner sig sättar han sig ner och väntar… För då ska vi gå ut.

Om jag tar fram spår linan då vet han att han ska få jobba då hoppar han nästan jämfota.

Om jag går ner mot tvättstugan då vet han att vi ska mata kaninerna och det är ju det bästa som finns enligt Otto för då får man ju faktiskt gå fram till buren och titta på dom.

Lilla Prillan, 9 veckor har redan snappat upp att filt, tidning, boll och koppel betyder bus på gräsmattan. Hon blir tokglad!

ojojojo… vilket charmtroll…

min vet att ridbyxor betyder att vi ska till stallet, in i köket med skålen betyder MAAAT, att jag sätter mig på huk betyder kooooom i full fart och när kylen öppnas betyder det smakbit hahha

Min hund Loke märker direkt när jag börjar packa hundsaker. Godis, lina, flexikoppel, vatten och allt vad det kan vara. Då vet han att det är långpromenad och/eller träning pågång.

Han blir också helt tokig när jag tar en tom toarulle och börjar trycka ihop ändarna. Jag försöker ofta dölja det så han inte ser eftersom han blir så tokig, men det är nästan omöjligt att dölja. Han känner väl igen ljudet av toarullen som trycks ihop. Då vet han att det snart är dags att öppna paket!

De få gånger vi ger Loke rester så märker han också att vi börjar skrapa ihop resterna på en tallrik till honom. Det händer väldigt sällan, så jag förstår inte hur han kopplar ihop det riktigt. Han blir tokig och börjar gnälla, så visst fattar han vad som väntar.

#10 det är inte alls ovanligt att fåglar gör så :) de teloporterar lr vad fanken det nu heter såg ett himmla bra prog om just detta :) De skvallra innan  det hade inträffat så jag antar att du Anne var lite favvo för fågeln?

Min hund Frisco, vet av någon anledning innan jag ens visar på något vis att jag skall iväg, så börjar han och svassa efter mig…han vill ha bekräftat att det är så och om han får följa med….man börjar ibland fundera på om han kan läsa ens tankar tamej sjuttsingen…

När jag säger till honom att han får det, då hoppar han upp och ger mig en puss, om jag säger att han får vänta hemma då går han iväg in i rummet och sätter sig vid fönstret för att kika ut istället…

Sen älskar han min dotter, och när jag bara nämner hennes namn, så blir han galen…och det roliga är att om jag säger att vi skall åka till henne då springer han och  kikar upp på kopplet, men säger jag att hon kommer…då springer han direkt till fönstret o kollar…

Så han vet vad jag menar….han är absolut den smartaste hund jag någonsin haft….han vet vad alla hans saker heter, för vi har ju ett namn på dom olika grejerna…så det är bara o säga åt han att hämta den eller den och han har aldrig fel sak med sig….

Dom är så kloka så det är inte sant….

Snodden har ju som en del vet en förmåga att kasta sina sakr i luften,man kan hitta kepsar i bokhyllan tex….men han brukar gärna lägga sina märgben på bordet i vardagsrummet,och det vet han att man inte får…så han lägger upp den fint utan att kasta,backar 2 steg ser jag honom inte då så skäller han till,när jag sedan vänder mig om så är han på väg att utstuderat väääldigt sakta dra ner benet från bordet hahaha,är han riktigt kontaktsökande kan det hända att jag behöver säga"ta ner" innan han gör det-)))