puuutttt skulle vara kul att kunna diskutera detta i den här tråden

Ett barn som misshandlar ett djur har en störning detta kan leda till mer senare i livet. Ofta är mördare vart djurplågare som barn o njutit tillfullo av detta då de tycker om att ha makten i sina händer. Sen har jag vart med om en pojk som misshandlade en kattunge jag hade, nu var denna pojk lite ja vad ska man säga "jobbig" men hade inte heller så bra föräldrar o de sket mer lr mindre i barnet. Så upplevde jag dom iaf. Men katten ja han dunka en sten i katten flera gg bruten svans o bakben samt ont i ryggen o blodig nos. Jag viste att det var han och vittnen fanns av barn. Jag ringde vetrinären och fick tid dirr åkte dit tog räkning upp till dom o de fick betala. De sa at vad konstigt han har ett marsvin själv som är så snäll mot jaså lever marsvinet frågade jag ursh var arg som ett bi. Sen hade dom skaffat en valp jag står på balkongen o röker de går framför å valpen bakom och sist barnet, han tar sats o sparkar valpen rakt bakifrån han skricker i (valpen) o de undrar vad HÄNDE?! Jag sa varför hunden skrek till, dagen efter hade dom inte kvar valpen.  Så att visst är det fel av barn som plågar djur men ofta leder det vidare till personer lr mindre barn ju äldre dom blir.

2,hemska händelser minst sagt….men ett barn som misshandlar djur behöver inte ha en diagnostiserad störning,det kan räcka med att föräldrarna eller närstående "uppfostrar" sina djur så,så gör barnet detsamma för det har de vuxna gjort,barn gör som de dom ser upp till.

Jag vänder mig starkt emot att skaffa tex en hund till ett av mina barn,däremot så är det ju roligt om barnet har intresse av djuret och kanske vill träna och tävla eller rent av ställa ut,men man måste alltid vara beredd på som förälder att detta går i vågor och ett djur är ett på tok för stort ansvar för ett barn att ta.

Jag kan dock ärligt säga att om jag ser en vuxen person som plågar eller misshandlar sitt djur,så drar jag mig inte för att vara verbal om det behövs,dock har mina ord alltid fått folk att bli som förstenade,och tagit ut ilskan har jag gjort på mindre ömtåliga saker om jag behövt

Ja oja sånt har jag oxå sett att vuxna personer gör fel o deras barn lär sig att så här är okej att göra. Mycket trist att dolk inte fattar bättre. Jag kan säga att min kattunge var en innekatt men då var min sån 5 år o kattungen sprang ut en flicka kom med kattungen o grät. Sen kan det vara så att barn får stryck hemma tror jag lr utsatta barn att de sen plågar för avreagera sig. Jag blir galen om någon skadar barn o djur, oskyldiga som inte kan försvara sig ne fy….

Kan bara hålla med..

Barn lär sig genom att se vad andra gör, och inte vad man säger..
Om någon skriker och gapar gör även barnet så..

Om någon slår, sparkar eller på annat sätt lever rövare -gör barnet likadant..

Så när det gäller barn och djur.. - Så är fördelen att tänka lite längre och tänka på konsekvenser av ens agerande och handlingar då dessa speglar sig i barnets agerande.

Redan från extremt tidig ålder lär barn sig, av hur vuxna gör. Mycket tidigare än vad vi är medvetna om inlärningsförmågan hos barn.

Ja under mina år med alla barn som jag jobbat med som barnskötare har jag lärt mig så otroligt mycket om hur barn tar efter vuxna.Och jag är väldigt stolt över min egen livserfarenhet som inte alltid varit bra,men som allt annat går det att omvända till något bra ändå,bara man tar erfarenheterna till sig,och det gör mig lite illa att man kastar ur sig att man skulle sparka ner ett barn som misshandlar djur osv osv….man vinner inte ett smack på det.

MMM… här har vi en familj som har X antal hundar.Mamman i familjen är på något sätt störd i huvet finns inga andra ord.Hon gapar å skiker så högt så allt å alla stannar upp när hon är ute med sina hundar.Hundarna är extremt skälliga,osociala och nervösa.Hon har 3 barn,två av barnen äldre dock ej över 13-14 år.Dom får ju ochså ta ut hundanra.Och gissa om dom barnen gör samma sak som mamma sin?Jaaa,det gör dom med råge.Undrar så när dessa hundar ska hinna kissa då dom gapar å skiker så på hundarna hela tiden.I övrigt behandlar dom varandra likadant,gap å skrik å väldigt otrevliga,,huuuaa,,

I min familj finns 4 hundar+andra djur.Två barn.Jag + ena barnet har sk diagnos.Men det är inget som helst hinder,tvärtom i vårt fall.Så allt tycker jag faller på hurvida man förstår på sig själv om man har diagnos eller sitt barn och ser kritiskt på sig själv/barnet.

Det kommer kompisar hit utan diagnoser som är helt utan vett när det gäller djuren.Men det kommer dom inte en milimeter med här hemma.

Sen har vi många många barn som är så dumma mot djuren här i vårt område.Något som är väldigt jobbigt.Ochså något alla lärt sig hemmifrån.Att kasta stor sten på en katt är helt okej,för katten är äcklig,det säger min pappa.Osv osv.

Att stå vid mitt staket å voffa åt hundarna,kasta in pinnar eller kasta sten får man ochså göra för hundarna är farliga,smutsiga och äckliga.Nu är inte min hundar på tomten själva pga detta,men daligen får jag säga till barnen,samt ta hem dom till deras föräldrar och förklara.I vissa fall säger jag att det blir till slut en polisanmälan.Du/ni ska lära ert barn respekt för alla levande ting.

I dag är mina barn större 16 & 12,5 år,I dag säger dom till direkt när dom ser någon göra nått djur eller människa illa på något sätt.Dom har lärt sig av mig som reagerar instinktivt när nått sådant händer.

Men långt i från alla vuxna säger till eller lär sitt barn detta.

En mamma kom med två barn.Ett var cirka 1,5 år å satt i vagn.Den andra gick brevid var cirka 3,5 år.Han som gick såg en katt och ville klappa.Nej skrek mamman dom är så smutsiga.Får jag fråga om jag får klappa hunden då?Nej,dom luktar så illa!!Kan vi mata ankor vid ån?NEJ..djur är smutiga säger jag ju!!!

Stackars unge…