Bli rädd! Försöka att snabbt se om ägaren ser ut att hantera situationen eller inte. Hoppas att jag inte har mina hundar med mig ifall att ägaren inte orkar hålla hunden. Skulle den mot förmodan komma emot mig och mina hundar (skulle barnen vara med skulle jag säga till dem att hålla sig undan) och komma för närma, skulle jag släppa kopplena till mina hundar, hoppas jag inte har parkoppel då. Sen får hundarna lösa det själva utan min inblandning. Jag skulle vara livrädd eftersom jag redan nu är hundrädd. Naturligtvis inte det bästa scenariot men jag vågar inget annat. Ibland undrar jag om jag ska ha hund eftersom jag vet att jag kan hantera mina hundar men litar inte fullt ut på att andra klarar sina hundar. Något jag fått bevis för på hundklubben.
Framförallt så är inte mina hundar benägna att slåss, aggressivitet är ovanligt att de påvisar. Findus är i vissa sammanhang lite vaktig vilket jag faktiskt innerst inne tycker är ok. Inte så jag uppmuntrar det men han har varit det i lägen då jag varit rädd samt när barnen varit ensamma hemma.

Om det är någon som jag möter sällan eller för första gången så håller jag in min hund och passerar och försöker göra det på ett sätt som kanske kan underlätta eller iallafall inte göra situationen värre för den hunden och ägaren.

Om det är någon jag möter ofta på promenaderna så har det faktiskt hänt att jag stannat (utom räckhåll för hunden) och erbjudit att försöka hjälpa ägaren att träna bort problemet.

En del ägare har uppskattat att jag erbjuder mig att försöka hjälpa, en del har antagit erbjudandet och en del har mer eller mindre bett mig dra dit pepparn växer.

De som antagit erbjudandet har till slut lyckats få en hund som klarat hundmöten på ett mer avslappnat sätt, hur avslappnat har berott mycket på hur mycket energi ägaren lagt ner på träningen.

_Hur har vi då tränat? _Med en hel del träning både tillsammans med mig som har kunnat stå bredvid och se vart det felar och därmed kunnat ge tips på hur de kan träna och visat lite övningar, tränat möten med min egen hund (som inte haft problem med hundmöten) och dels genom att de fått träna mycket under tiden mellan våra träningsmöten.

Vad de olika övningarna har varit har berott på hundens och ägarens personligheter och orsaken till problemet.

Jag skulle vilja fråga ägaren om det finns någon speciell anledningen till utfallen. Men jag har inte gjort när de hännt.

Jag tänker på att de kan va en ägare som inte har social tränat sin hund, eller en ägare som vars hund blivitt utsatt för angrepp av andra hundar. 

Man borde kanske fråga, men jag tänker oftast att ägaren skulle bli sur om denna vet att de är så att hon/han inte uppfostrat sin hund ordentligt.

Fast om man tänker i omvännt läge att jag är personen med hunden som gör utfall skulle jag nog inte ha imot att nån fråga hur de kom sig än att ge ett surt ansiktsutryck och se besvärad ut.

#2  Väldigt bra insats av dig tycker jag:). Att vissa inte tar hjälpen kan kanske vara lite skämsel.

#4 Jag har vänner och bekanta med hundar som haft/har dessa problem och har varit ute och gått nån gån med deras hundar och vet därför hur det känns då folk bara ser sura ut och ibland även ropar något om att hunden borde avlivas då den är farlig (eller liknande), så därför väljer jag hellre att erbjuda min hjälp och vill de inte ta emot den så är det helt upp till dem då har jag iallafall försökt.

Asch! Sånt där dyker vi på var o varannan dag! Små ilskna och ouppfostrade småhundar som kastar sig fram o gapar! Jag säger till Missy att inte bry sig, och ser till att hon går fint o tryggt på min vänstra sida så den arga är på andra sidan med mig emellan. Vissa hundägare skäms då o försöker då lite lamt att tillrättavisa sin lille argbigga, funkar väl så där..

Sen finns de den kategorin som faktiskt vet om att de har ett problem, o dessa hundmänniskor kan jag emellanåt stå o prata med, med Missy sittandes vid min sida i väntan på att den andra hunden ska lugna ner sig! Funkar fint för det mesta! För vår del är inte hundmöten ett problem, Missy vet att hon inte ska hälsa på alla främmande hundar, o det håller hon nog med om själv oxå!

Jag har en hund som ibland gör ut fall mot andra hundar( verkar vara värre vid möten med små hundar) jobbar frenetiskt med att detta ska arbetas bort. men med en omplasering vet man inte alltid vad som hänt i tidigare familj, dessa vill inte ge någon som helst info.Har anmält mej till en kurs så att vi ska få hjälp. Vill inte ha stämpeln på min hund att den är agresiv och bör avlivas. Hon är jätte go mot mäniskor å barn och har även ett par stycken hund kompisar å där funkar det jätte bra. Tar järna imot tips å ider som man kan använda sig av vid hund möte.

#2, #6 Jag har tyvärr en sån hund som gör utfall mot vissa andra hundar. Önskar att jag träffat någon av er när vi är ute!!

Vi tog hand om hunden när han var 8, vad som hänt tidigare i hans liv kan man ju bara spekulera om, men jag vet att han blivit biten flera gånger och att han är jätterädd. Vi försöker stärka hans självförtroende, men det tar ju lite tid. Nu litar han på husse och det händer mycket sällan att han gör något när de är ute. Nu sitter det säkert mer i "mitt huvud" än hos hunden, så jag hade varit jättetacksam om någon man mötte ute hade velat hjälpa till och träna med oss eller bara stå kvar en stund tills min hund lugnat ner sig lite.

Vi har fått massor med tips här på forumet hur vi ska träna och jag inser ju att 90% är upp till mig, att jag inte spänner mig och överför min osäkerhet till min hund. Men det är lättare i teorin än i praktiken… Men vi är på god väg i alla fall.

Nu kommer det låta besserwissigt:

Men i första skedet om det är en hund som jag inte träffat tidigare:
Så skulle jag bara gå vidare,(Titta ja givet och undra) men då jag inte vet vad som ligger bakom och om det är en hund som gör utfall mot min så skulle inte jag bry mig mer än om min egen..

Vilket de flesta i 1:a skedet bör göra, eftersom om en hund gör utfall är det av en anledning då är det inte allt för snällt, listigt och ställa sig med en annan hund framför och erbjuda hjälp..

Möjligen? Binda upp min eller lämna hem den och gå ut igen och prata med ägaren när inte min är med.

Andra skedet: Samtala med ägaren och höra om denne vill ha hjälp för att överbygga problemen och ge de råd man har och ta sig den tiden som man har och få hundarna att interagera ihop..

Då jag själv har en hund som defenitivt inte gillar alla andra, för att inte tala om rädslor.. Han gillar inte rädda personer och han är snabbare att reagera än en kula ibland.
Senariot som AnneN beskriver råkade jag ut för igår på en tunnelbaneperrong. Osäker Hund mot Världens mest Självsäkra!

En dam kommer med en AmStaff som höjer ögonbrynet och ger till ett skall mot Tzar som sitter? Och innan man hinner blinka står han på stramt koppel och är villig att ta en tugga ur AmStaffen! Upplyser damen om att, -Snälla gå vidare.. jag kan hålla min även om han är stor… Men damen står där och bara stirrar, förstår att hon blev rädd.. Men det är ingen ursäkt att bara stå men hennes lilla ettriga terrier tokskäller och hon är livrädd, för Tzar ser absolut inget snäll ut i det här läget.

Ber damen än engång, gå vidare då min trots allt väger dryga 60kg, så snälla gå vidare istället för att så och stressa upp båda hundarna.. - då säger människan - men jag är lite rädd!.. Svarade - jag ser det men snälla gå vidare ändå, annars kan det vara så att jag får din i benet och då kommer jag att tappa min.. och då blir din skadad.. Så snälla GÅ NU!… efter mycket om och men så går hon iallf.. tåget kommer vi kliver på och en som såg allt undrade om Tzar är aggressiv? svarade att ibland, mot osäkra hundar och ägare och att han tar inte en utskällning utan anledning.. Inne på tåget fanns en liten Tax och herren som frågade tittade och väntade sig en slakt, efter ha sätt uppvisningen på perrongen..

Men vad händer? -Jo Tzar lägger sig ner för att hälsa på Taxen i samma höjd fast Taxen hade en Matte som inte var hundrädd..

Så ibland är det bättre att bara gå vidare oavsett vad som händer, skydda egen hund och skit i andras. Hjälp andra fast i första läget på ett lugnt stadie, jag skulle vilja träffa den damen med AmStaffen utan Tzar så då kan hon få lite hjälp och tips om hur hon ska agera inför möten, när hennes hund blir osäker.

#9 Tack Freke! Precis så önskade jag att alla gjorde. Varför utmana ödet när det är dåliga vibbar i luften? Varför kan folk inte lyssna? Allt som kan vara minsta misstanke om att det kan leda till en dålig situation försöker jag avleda genom att tvärt vända och gå mot ett annat håll. Få mina hundar att fokusera på mig istället. Mina hundar är normalt inte hundaggressiva men Findus har blivit mer avvaktande mot hundar som tydligt markerar att de vill äta honom till frukost (de må vara små som stora). Man behöver ju inte skapa problem i onödan utan bäst är nog att bara gå förbi/ åt ett annat håll etc.

Intressant ämne tycker jag som var på kurs i helgen som handlade just om hundmöten. Fick veta att det handlar ju mycket om hundarnas signaler och språk som vi människor inte alltid förstår eller hinner uppfatta. Vissa hundar är också bättre och sämre på signaler och kroppsspråk.  Vissa raser är lättare än andra att se det på. Bästa tipset jag kan ge är att försöka ha sin egen hund så fokuserad på en själv som det bara går. Inte göra någon stor affär av mötet. Utstråla lugnande effekter t ex att gäspa. Har man en lugn hund själv och möter en mer osäker hund kan man vända upp sin hund och t ex be den sitta med rumpan emot. Då påvisar den att den inte har onda avsikter. Finns utrymme kan man göra en bågsväng för att inte komma för nära varandra eller byta riktning. Jag brukar vika av vägen emellanåt för att få min hund uppmärksam på mig och följsam. Han ska aldrig riktigt veta vart vi är påväg. För honom skulle det då inte vara konstigt att hoppa ut på ängen vid ett möte. Han tillhör ju de osäkra efter att ha råkat ut för överfall. Väldigt mycket sitter hos mig som fundförare. Han märker att jag blir rädd. Tålamod, konsekvens och evigt tränande är vad som krävs. Jag vet att det fungerar efter lördagens kurs då han som sista övning gick fot på slakt koppel helt fokuserad på mig fast vi mötte både stora och små hundar på nära håll.

Jag skulle nog inte stanna och prata lite beroende på hur hundföraren verkar. Vill nog bara gå vidare med fokus på mitt mycket beroende på att jag blivit hundrädd. Fast det är ju alltid bra med folk som är villig att ta emot råd och gärna träna ihop. Jag föreslog våra grannar det efter att deras flugit på våran men de är tyvärr ej intresserade. Eftersom vi har samma tider för promenader blir det väldigt uppblåst eftersom de alltid ropar och frågar vem som ska gå först, vilken väg man tänkt att gå.

Skulle jag däremot bli erbjuden hjälp, tips och råd från mötande skulle jag uppskatta det mycket (om det var en vettig person)

Någonting som är väldigt bra träning också är om man möter en annan hundägare man kan samtala med, och helt enkelt stannar och samtalar i lugn ton utan att hundarna får hälsa alls…det ger också fokus på föraren och vad den vill,dessutom lär man hunden att alla kan man inte hälsa på

Jag kan tala ur min synvinkel som har en hund som gör utfall.

Jag har en omplacering som har haft svårt med hundar mer eller mindre hela tiden. Jag vet inte så mycket om vad som hänt men det vi har kommit fram till är att han inte blivit socialeserad ordentligt och antagligen blivit påhoppad. Jag som hundägare till en sådan hund gör allt som står i min makt att inget skall inträffa (tycker jag). Om jag ser en hund som kommer på för nära håll så vänder jag och undviker så gått JAG kan att utsätta min och den andra hunden för obehag. Jag lägger upp mina promenader där det är mindre chans att stötta ihop med hundar (dvs tidiga mornar och kvällar/nätter). Jag har även kontakt med en ruskigt bra instruktör som hjälper mig att försöka hitta lösningar då den ena hunden inte är den andra lik.

Men det jag har mött när det gäller folk är ursäkta att jag säger det men det är total nada hjälpsamhet dom flesta gångerna. DET FINNS undantag men det är inte ofta jag stött på dom under mina år som hundägare men dom som hjälpt till tackar jag självklart. Det går så långt att människor som inte har det minsta pli på sin hund och som har den lös får ta tag i svansen på sin hund efter att den gått fram mot oss en gång och jag har fått bort den och den skall fram igen. Det finns en tant här som så fort hon ser mig förföljer mig bara för att visa hur duktig hennes feta hund är (den är så fet att den knappt orkar gå eller skälla). Och det finns folk som bara släpper sin hund med koppel och allt och inte har någon bråska med att plocka upp den ingen. Tyvärr så kan jag inte stanna upp och förklara varför han har detta beteendet då det bara skulle stressa upp honom ännu mera, men om det är folk som sett något utfall och frågar svarar jag gärna och blir inte sur då jag tycker det är viktigt att folk får reda på att det finns hundar med speciella behov.

Min hund har inte skadat en annan hund! Han har aldrig fått chansen då JAG kan hålla honom, men det känns inte roligt då jag inte litar på någon hundägare. Jag har redan fått flytta en gång då det öppnade ett hunddagis precis där vi bodde och jag har ingen möjlighet att flytta just nu men hade jag det så skulle jag ha gjort det. Jag jobbar aktivt med honom på vårat problem men också så aktiverar jag honom då han har sådana raser i sig som måste jobba, och jag skulle inte vilja vara med om dom utfallen han skulle fått om han inte fått jobba.

Sorry att jag gled ur ämnet lite men det hör ju nästan till .

#12 Så brukar jag göra. Folk brukar kolla lite konstigt på mej när jag stannar och frågar om vi kan stanna och prata i rent träningssyfte, men har inte träffat ngn än som sagt nej. haha. Min hund sitter vid sidan och bara sitter. Mkt bra träning

Hej.

Jag kan även säga att jag har en kille här som gör utfall. Men pga av att han blivit anfallen av två hundar. Ena gången blev han biten ca 0,5 mm från ögat. Sen blivit anfallen eller angripen av våran granne och min vän samt hans far. Så min pojke litar inte på människor eller hundar beroende på hur dom har sina energier eller om dom kommer och blossar upp sig, eller gör utfall tillbaka om min är tyst så börjar han. Men jag har märkt att är jag så lugn jag kan bli så går det väldigt bra då går han bara förbi eller skiter i hunden. Men om vi möter hunden på en liten väg så kan han göra utfall av rädsla. Jag försöker hela tiden men det går bättre och jag kan ju inte mer än att träna bort problemen men har inte så mycket "hundvänner" här i Väsby eller någonstans så han får sällan träffa hundar och leka med dom, eller träffa nya människor. Det kan hända att han träffar nån kompis i stallet eller människor där.

Jag kan säga att jag känner mig helt dum när jag ibland har en hund som gör utfall och den andra har inte det. Jag tänker såhär att dom måste se oss som ett dumt ekipage. =(

Men som utfallshunds ägare så blir man sällan erbjuden hjälp från andra. Har hänt nån gång med en kompis till min syster men inte så ofta man träffar henne så ofta kanske 2 gånger per år. Men vissa hundar går verkligen inte Albin ihop med. Och det är bara för mig att träna där så gott det går.

Gud vilket rörligt inlägg detta blev men jag är seg. Hoppas ni förstår.

Skulle nog säga till ägaren, eller erbjuda att hjälpa h*n med evt. träning av sin hund, för att få bort beteendet…. om jag ser hundar som bråkar skulle jag försöka att få isär dem så snabbt som möjligt även om man blir rädd, då varje sekund räknas i sånna händelser! Att bli biten av hundar är jag inte rädd för, och skulle kunna så att säga "ofra mig" för att rädda andras liv…även om det "bara" är en hund för vissa människor…

Såg ni Uppdrag Granskning igår?

Förstå vad jag håller i kopplet då! min Tzar får inte och kommer inte att få, även om det ibland händer att han gör utfall! Och det viktigaste som inte togs upp överhuvudtaget i detta program är varför dessa hundar gör som dom gör.. För att inse det måste man vara lite mer kompetent och kunnig i vad och varför saker händer!

99% av alla utfall beror på att ägare spänner och reagerar på hundens reaktion vilket resulterar i ett morr, skall eller utfall..

Min Tzar: han reagerar på rädslor hos hundägare, han är lite som en Polis i hundvärlden.. Du som möter ska inte rycka och dra i kopplet på din hund för då säger jag ifrån.. lite så tänker han.

Om mötande kan ta det lugnt respektera sina hundar utan drag, tvång eller skrik, skällande och korrigeringar.. Går alla möten galant.. men om de mötande gör fel så svarar Tzar upp för den svagare.. Han är likadan mot människor, kan människan uppföra sig så reagerar han inte..

Men: om dom smyger? har dom något att dölja

Om dom pissar på en husvägg: morrar han åt dom
Kräks dom mot en husvägg: morrar han.
Vill dom slåss, själva eller mot andra: Morrar han och visar tänder sen tuggar han luft..

Just bara för att ovan nämda är inte normala mänskliga beteenden.. Och ska han uppföra sig ska människan också göra det!

jag är nog för feg för att säga till dem, men ser ofta VUXNA hundar som hoppar mot alla hundar de går förbi, och när de gör så mot min 9 veckors valp, säger jag till skrållan att sitta snällt (hon gör det) och därmed visa att min VALP är duktigare och mer uppfostrad än deras.

Tusse och jag har fortfarande mycket träning kvar när det gäller hundmöten. Nu kan vi gå utan att rycka i kopplet förbi en hund. Men han ska titta och titta och gärna gå baklänges och om jag tittar bort för en sekund så springer han fram till den andra hunden.
Inte för att vara agresiv utan för att Tusse vill hälsa på alla. Allt som rör sig i hans huvud är bus.
Om hunden vi möter skäller, morrar eller gör utfall så vill tusse komma fortare därifrån än vad jag vill.

Så om jag möter en hund som gör utfall så har jag fortfarande min uppmärksamhet riktad mot Tusse, berömmer när han tittar på mig, ger godis efter hundmötet och berömmer om han har gjort rätt.
Jag känner att det är inte någon mening med att göra något anurlunda innan jag har full koll på att min hund inte hittar på några hyss.

#18 En 9 veckors valp kan du knappast jämnföra i uppfostrans frågor.

#12 Jag gör som du. Möter ibland en kopplad stor hund när vi är i skogen. Ett äldre par som har den. Har mött både husse och matte med den, det är värst när matte håller i kopplet. Han skäller ut Silver totalt, men jag säger till Silver att sitta vid min sida vilket han gör även om han är lite rädd eftersom den andra hunden skäller som en galning och paret har svårt att styra den. Vi går för det mesta ganska snabbt vidare efter att bytt några få meningar med den mötande.

#20 men vaddå då, hon är ju mer uppfostrad än de som gör utfall, för hon har ju lärt sig att inte göra det. så i det här fallet kan jag det

#22 De spelar faktiskt ingen roll, jag tycker bara inte att man kan jämnföra en 9 veckors valp. Du behöver inte ta illa upp, om du tycker att din valp är mer uppfostrad en hundar som gör utfall och grundar hela hundarnas uppfostran på att dem gör utfall så.

jag sa INTE att det var "hela hundarnas uppfostran" jag sa I DET HÄR FALLET

Troja gör utfall och hon har alltid varit så sen jag fick henne. Visst, det blev värre när hon blev unghund men det har ALLTID funnits där. Vi har börjat göra framsteg och det känns riktigt bra. Inga större framsteg dock, men bättre har det börjat bli. Fast det brukar gå i berg och dalbanor.

Jag tror inte jag skulle göra något om jag mötte någon med en hund som gör utfall. Jag skulle i första hand se till att både jag och Troja är lugn. Jag har inte riktigt tid att koncentrera mig på den andra hunden.

#24 Troja är uppfostrad. Jag kämpar hela tiden med att få bort det och det är minsann inte lätt. Jag tror knappast att din 9 veckors valp är lika uppfostrad som min Troja är och sen tycker jag inte att du kan gå och säga att hundar som gör utfall är ouppfostrade. Vet du ens varför dem gör så? Troja har varit så sen jag fick henne, men efter att hon blivit påhoppad av andra hundar så har hon blivit ännu mer osäker. Det är inte för att hon är ouppfostrad!

Följdfråga!

Ni som har hundar som gör utfall, skulle ni uppskatta om någon ni möter skulle erbjuda sig att hjälpa er med träningen?

#26 det skulle vara underbart. Jag skulle tacka och ta emot med ett stort leende.
All hjälp och alla råd är välkommna. Sen sållar jag ut vilka metoder jag själv vill använda

#26 Det skulle verkligen vara jätte bra om någon gjorde det! Ingen har gjort det än så länge, de flesta ser henne som en mördarhund som borde avlivas osv. Om jag nångång får den frågan så skulle jag verkligen bli glad.

#28 ser att du bor i Gällivare (enligt din personliga sida), skulle du någongång ha vägarna förbi Luleå så hjälper jag dig gärna

#29 Jo det gör jag. Har inga planer på att åka dit nu, men när jag gör det så då tar jag gärna emot din hjälp. :)

Går jag med Salukin så gör jag inget alls. Hon bryr sig inte alls om andra hundar vilket är väldigt skönt.

Är det Canen jag går med så är det tyvärr hon som brukar stå för utfallen. Just nu är hon halvt hopplös och vi får se om hon och jag lyckas reda ut det här. Nu löper hon för andra gången med och det är inte en siffra som stämmer i hela henne.

Just nu skulle jag inte uppskatta att stanna och prata med någon som har hund med sig. Vi övar på att gå förbi andra hundar utan att stanna och konstra, att stanna och stå still är just nu lite dömt att misslyckas.

#26 Det beror på om det är "rätt" hund för den sortens träning och för min hund. Men självklart skulle jag uppskatta det. Jag har svårt att hitta "tränings objekt" och har satt ut annonser där det (tycker jag) framgår hur jag vill lägga upp träningen och att jag inte vill släppa ihop hundarna så dom får "göra upp", och till svar har jag fått att jag är sjuk i huvudet och att jag skall tänka på dom andra hundarna och min hund borde skjutas osv. Så nu drar man sig för att annonsera och försöker att länsa min hundkompis krets istället men man kan inte få för mycket av rätt sortens hundar.

Är hunden kopplad så ignorerar jag (håller väl ett öga men inte mer). Och så klart går jag inte fram till den eller så utan försöker göra det enkelt för alla.

Kommer den lös vet jag inte vad jag gör, ställr mig mellan den och min hund troligtvis, kan faktiskt hända att jag slår mot den med koplet eller något om den anfaller, det är jag inte för god för. Men inte om den stannar och morrar eller så utan vid anfall mot mig eller min hund.

#26 Jag skulle alltid vilja ha mer hjälp men finns inte så pass snälla hundägare här där jag bor. :(

Jag har en ettåring som gör utfall mot andra hundar.

Hon har blivit så på grund av mig, kan man nog säga. Jag har även hennes mamma och när hon var mindre så gick hon och hennes mamma nästan alltid tillsammans på promenaderna (miljöträningen uträknad) och då har mamman vaktat henne och fräst åt andra hundar som passerat. Det är jag ju inte van vid att mamman gör eftersom att hon inte var så innan (och är inte heller så nu) och då blev det som det blev. Sen så var jag tvungen att jobba några månader från att hon var ca 9 veckor och då hade min mamma hand om hundarna och hon vägrade gå med dom en och en.

Så därför har hon blivit väldigt spattig och rädd av sig och jag kämpar med denna hund varje dag.

Man bör vara väldigt försiktig när man erbjuder hjälp åt någon med en sådan hund, för man kan ta åt sig väldigt, just för att man kämpar ofta otroligt med denna hund för att få den att fungera bland andra hundar. Det är inte alltid som ni har något bättre att komma med än ägaren till hunden heller.

Jag skulle gärna ta emot hjälp, men samtidigt så skulle jag ta åt mig om en person jag aldrig talat med förut frågar om jag behöver hjälp med hunden som första mening. Det är ett väldigt känsligt ämne.

#18 och #22 Men va? Det är ju inte för att dom är ouppfostrade som dom gör utfall! Jag tycker att det är ganska konstigt tänkt att du ska visa för den andra hundägaren (som dessutom troligast redan skäms för att hunden härjar i kopplet) att din lilla valp är mer väluppfostrad än deras vuxna hund. Det känns för mig ganska respektlöst!

Jag skulle mer än gärna ta emot hjälp om det verkar vara en bra person.