När min hund va liten så tyde den sig till far min, trotts att han ifrån början inte änns gillade hunden. Och nu när jag har flyttat hemifrån och tagit med mig hunden så tyr den sig till min kille (han är dock inte valp längre). Min hud tyr sig hellre till karlar än tjejer.

Att han piper när hon går kan ha att göra med att han gillar din mor, och ser hennes som en i flocken.

En kompis har en hund tillsammans med sin kille, när den va valp så låg han ute på jobb, och kom hem på helgerna. Då det va hon som uppfostrade honom och han som lekte med hunden när han kom hem så va han helt klart mycket roligare..

Okej.. Intressant.. För mig känns det som att ex.. Jag har pojkvän och han umgås hellre med en tjejkompis än att vara med mig.. Vet att det inte går att jämföra djur med människor, för dem tänker inte som vi gör.. Man skaffar väl en egen hund för att den ska tycka om mig och se mig som flockledare.. Självklart ska ju ens hund tycka om andra människor oxå, det gör min, men är det inte så att en hund brukar va sin matte, husse tillgiven, trygg osv.. Ett exempel är när min mamma har följt med oss att handla.. När vi kommer hem.. Hon går in och jag ska rasta honom.. Inte är det mig han vill vara med då iaf.. Han vill ju hellre följa med henne..

Hmm, ja, förstår att det känns riktigt tråkigt, men man ska aldrig försöka tvinga till sig ett djurs kärlek, har jag märkt. Jag vet inte riktigt vadför det blir så, men visst känns det alltid tråkigt, man känner sig näst intill otillräcklig för att hunden gillar andra mer än en själv. Jag har helt enkelt fått vant mig vid det.

Nä absolut inte.. Ja det återstår väl o se.. Jag ska ju gå valpkurs och då hoppas jag på svar där oxå.. Kan säkert få hjälp med det..

#4 Ja, det borde ju vara lite kunnigare än mig och förhoppningsvis så fixar det där sig nog i slutändan.

Jao :-) Han är ju bara liten valp än, kan och bör ju inte kräva så mkt av honom ändå..

#6 Nej, precis. Och han lär nog ändra många saker under de närmaste åren ska du se ;)

Ja det hoppas jag.. Tack för dina svar :-)

De va säkert inte mycket till hjälp, men jag försöker iaf =P

Du försökte bra tycker jag :-)

Ja, då får man tacka =P

Varsågod :-)

Det jag skulle utan att träffat vare sig dig eller din mor… chansa på…

Är nog att din mor är lite lugnare en vad du är, hon tar dagen lite mer som den kommer och just pågrund av detta så tyr sig hunden mer till henne..

Det är ju så att alla våra känslor förstoras i djurens värld och många hundar har egenskapen av att "smittas" av vår oro, för att..

göra fel, såra hundens känslor, ge den för lite, för mycket…

ja det är mycket som kan hända som hunden känner av..
men bland det vanligaste är att man vill lite för mycket och just av den orsaken så kan det bli lite knas..

#13 Jag förstår.. Det är inte så att han inte tyr sig till mig.. Han visar att han tycker om mig oxå, men just att han visar lika mkt för henne och det känns inte så bra.. Kan va att vi inte känna varann så väl än..

Men?? han är 3,5månader? klart att det är en del i att du inte kan ha ahft honom så länge och inte är helt hemmastadd…

Du borde egentligen vara glad att han tyr sig till andra oxå… Vilket kommer om du nu har lite tro på dig själv och inte allt för bråttom..

För att han kan finna sig med andra gör att det blir mycket lättare bland folk och när du eventuellt skulle behöva hundvakt..

min tyr sig mest till mig har dock inte haft henne så länge.

#15 Jo det var just så jag skrev innan att han är en valp.. Vet att jag har tendens att ha brått och att man inte kan kräva för mkt av en valp.. Har väl fastnat för mkt i vad det står i böckerna..