Pratar på promenaderna?
Jag har märkt att jag är väldigt tyst när jag är ute och går… Säger ingenting förutom när jag säger till Detso.. Så jag har bestämt att jag ska börja prata lite mer! 
Hur gör ni på promenaderna? Pratar ni med hunden eller går ni oxå oftast tysta? En sak till är att jag inte klarar av att ha musik, känns som om jag inte har någon koll på varken hunden eller det omkring… Lyssnar ni på musik?

Jag pratar en hel del med hunden på promenaderna, men musik har jag inte då vi är ute och går för jag vill höra vad som finns i omgivningen så att jag hinner reagera i tid om något händer.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Jag brukar gå och småprata med Aramis, alla möjliga tankar får han lyssna på när vi är ute
.
Men musik har jag också lite svårt för, de gånger jag har musik har jag bara hörgrej i ena örat så jag ändå hör vad som händer runt omkring mig.

Jag pratar med min hund både när vi är ute och här hemma. Men ngn musik har jag inte med mig ute, jag vill ha lite koll på läget när vi är ute..
Säger samma ingen musik, vill också ha koll på vad som händer runtomkring. Men jag är nog också ganska tyst när vi går i vissa perioder, bara njuter av ljudet från skogen. Men sen när vi busar och tränar då pratar jag i skogen.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.
jag brukar sjunga för Tusse när vi är ute och går, och så småpratar vi lite om väder och vind.
Sjunger även för honom och katterna här hemma, dom är dom enda som vill lyssna.
Jag tror dom tycker om det…
Men jag lyssnar aldrig på musik när jag är ute och går, vill alltid ha koll på vad som händer runt om.
Här både skrattas det och pratas på prommisarna, ett skratt från matte innebär bus,och en massa prat innebär att nu ska hon hitta på något jag får jobba med…eller bara kramas en stund i mossen…kan inte heller ha musik,tycker man skulle tappa kontrollen på nått sätt då.

nja, ibland pratar jag med dom men oftast blir det om jag tillrättavisar lr berömmer… dom är inte så mkt för o bli pratade m mina hundar ;)
fast ibland får dom nog lyssna på en hel del,,,

På vanliga rastnings prommisar brukar jag ha musik i öronen samtidigt som jag visslar för att Tzar inte ska reagera på visslingar ifrån någon, mer än vissa visslingar som vi använder oss av..
sen behöver jag/vi inte höra vad som händer i omgivningen, då han är riktigt bra på att tala om det samt att han är otroligt signaltydlig.. minsta fel på omgivningen så känner man av vibrationerna i kopplet..
Sen visst pratar men med honom om han gör saker som man inte vill, då även en promenad är en träning i sig… även om bara vardag.. Då han lär mig samtidigt som jag örsöker lära han… han i sin värld och jag i min värld.. så tillsammans ordnar vi en värld som för oss, och våran omgivning
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Jag babblar på ganska mycket. Dels för att det annars är så tyst och dels för att allt vilt ska sticka till skogs innan vi kommer.

Jag babblar alldeles för mkt..måste tysta ner mej lite, hunden tycker t.o.m. att jag börjar bli tjatig.
#10 haha känner igen det där.
Idag har det inte blivit mycket pratande. Tusse hoppade upp och slog i min haka så jag bet sönder tungan. (jag tror att han och husse planerade detta tillsamans för att få tyst på mitt tjat)
Läste någonstans (kommer inte ihåg vart) att man inte ska prata med hunden på promenaden då hundarna blir för vana med våra röster och inte lyssnar på komandon senare.
Vad tror ni om detta?

#11 Tror det kan stämma till viss del. Man ska ju kunna gå och prata me en kompis, men som jag har gjort nu, gått och babblat alldeles för mkt me min hund, så hon tycker jag är ganksa meningslös många gånger. :/
#11 Tror det kan stämma faktiskt…
11,hahaha det har jag aldrig hört eller varit med om heller,och jag pladdrar på som sjutton jämt och har alltid gjort det…det enda man ska tänka på är ju att inte upprepa/tjata ett inlärt kommando för då lägger dom ner till slut…
Mina hundar har alltid gått efter min röst och min sinnes stämmning,är jag låg en dag så roar dom sig själva,men pladdrar jag på och skrattar då och då så vet dom alltid att det kan hända vad som helst när matte är sådan, och är så glada och alerta hela tiden.
Hoppas det inte blev så farligt så du kan tjata på dom som vanligt i morrn igen
,du kanske ska slå ihop dig med snodden,han hittade en väldigt kvistig pinne idag som han hade egen brottningsmatch med,det slutade med att han trasslade in frambenen i den där och for med hakan rätt ner i en sten (bonk), och gissa om jag fick skulden för det, för jag började ju skratta och han kom 190 knyck och skulle fälla mig…vilket inte funkade för jag parerade ju
Jag brukar prata med Mliou när vi är ute och går, om allt mellan himel och jord :P, många som går förbi kollar konstigt på mig men men Milou gillar när jag pratar med honom ;).
#14 haha hundar e klantiga. Tusse gick och slickade på snön här om dagen, helt plötsligt så trampar han på sin egen tunga och far i backen som jag vet inte vad.
Vilken arg blick jag fick när jag skrattade 

Jag pratar nog en hel del inne. Men det händer att det kommer ett och annat ute också. Musik har vi aldrig ute bara i form av att jag sjunger när det är lite läskigt.