Vad ni kan göra åt att hon blir stressad ute är svårt att svara på då man inte själv varit där och sett hur både hund och förare beter sig ute, men jag skulle rekomendera att hi tar kontakt med någon "hundpsykolog/problemhundsutredare" som kan komma och se vad som händer och hjälpa er med att reda ut det hela.

Angående att hon äter dåligt så kan det ju dels bero på de operationer du nämner, har hon problem med något sådant nu? Har hon problem med magen, halsen, munnen eller öronen? Om en hund har onte eller av annan anledning inte mår riktigt bra så brukar de inte vilja äta just för att det gör ont.
Vad ger ni för foder? Har ni testat ge andra foder som kanske har lite mera smak? Annars kan ni kanske testa något av de tips som finns i denna artikel.

Hon är iaf jätte söt =) Önskar er lycka till!

har du provat köpa DAP i halsband,det kan ju lugna ner samtidigt som du kan söka hjälp hos en klubb eller någon privat

1# vi har prövat många olika fodersmaker, och några olika märken.

2# Vad är  DAP i halsband? :$

Tack :')

3 det finns en lugnade spray som sänder ut samma feromer som tiken har i modersmjälken,detta finns i halsband en grej man kan stoppa i kontakten och i spray,halsbandet kan ju vara värt att prova om hunden är stressad ute…finns på apoteket

Här kan ni läsa mer om DAP

Om jag tex ska träna nåt med henne, mest utomhus, så är hon så himla ofokuseradpå mig. jag prasslar,visslar och gör allt för att få hennes uppmärksamhet, men hon lystrar helt enkelt inte!

Hon kollar på allt annat än mig och om hon skulle råka titta på mig är det enbart för godiset jag har i handen… Nån med liknande problem?

Det är väldigt tråkigt, för hon lär sig aldrig nåt, och jag själv är inte precis en van hundförare,det kan jag absolut inte påstå (; ..

Otroligt fin hund. Jag förstår hur du känner dig. Min hund var från början med mig på jobbet. Sedan ändrades min arbetssituation och vi fick skaffa dagmatte. Funkade bra till en början men så en dag ändrades beteendet hos min hun vid hämtning och lämning. Han var inte glad, vid hämtning sprang han ut till bilen och visste inte hur fort han skulle komma in. Nästa steg var att han inte ville gå ut längre. Fick hämta en skakande hund under sängen varje gång och jag var förkrossad och hjälplös. Vart hade min glada vovve tagit vägen? Fick kontakt med en hundtränare som tränar tjänstehundar, håller kurser samt åtogs sig "Problemhundar". Ringde och pratade med honom och hans fru. De kom hem till mig för att se hur min hund agerade. Jag fick mycket bra tips av dem. För mig gällde det att få promenader till något possitivt. I början räckte det med att vi gick ut på tomten och där åt vi "godis". Allt han tyckte var läskigt började han så småning om förknippa med godis. Vi började kunna ta små promenader igen. Försökte få honom att tänka på annat, gömde godis i trädstammar t ex som han fick nosa reda på. Det tog oss ca 6 månader av hårt arbete och många bakslag men i dag har vi en glad hund igen.  Men han är precis som din utomhus fortfarande. Han varken hör eller ser mig och det har jag ingen lösning på tyvärr. Det är svårt att komma vidare i sin träning. Ibland känns det meningslöst men vissa dagar går det lite bättre och då får man nytt hopp igen. Men för mig så har detta resulterat i att jag vill ha full koll på vad min hund är med om så jag lämnar aldrig bort honom längre. Han är en hund som trots allt verkar må bättre av att vara ensam hemma. Kämpa på - hoppet är det sista som sviker

Tror att ni skulle vara hjälpta av att gå lydnadskurs, där får du mycket tips och råd och hunden lär sig att koncentrera sig på dig även ute vid störningar. Sen att hon är tunn, en del hundar (precis som vi mäniskor) är smalare är andra. är hon ok för övrigt så skulle jag ta det lugnt vad gäller vikten. Har hon bara ett fullgott hundfoder så håll dig till det och ge bara godis när du tränar.

Det här låter som ett rent dominans problem. Hunden har helt enkelt  ingen ledare att se upp till och lita på, utan den vimsar runt som den behagar. En hund utan ledare blir orolig och nervös och olycklig. Jag råder dig att ta hjälp av en kunig hundmänniska. vänd dig till brukshundklubben i din trakt. Det ska vara trevligt att ha hund, inte en belastning.

9,detta behöver inte vara en fråga om dominans…jag skulle vilja ge dig rådet att läsa artikeln om dominans beteende gjord av Freke på denna sida, att tro att sånt här direkt skulle vara en fråga om dominans är att dra en förhastad slutsats eftersom det är stress vi talar om…

MVH

Lena medis på Bif

Hunden är unghund, kan vara extra känslig, stressa, osäker och kännas hyperaktiv då.

Min hund va stressig, drog konstant, skällde på allt ute. I den åldern 1-3 års åldern.

Åk mycket ut till skogarna med din hund och låt henne vara lös och springa av sig stressen, ta och spåra med rått kött någon gång ibland, kanske lite svårare att motstå, så kanske det drar ner stressen och stirrigheten i henne lite mer.

Fungerade för min hund. Hon var också en bensticka fram tills 3 årsåldern, då hon blev lugnare, och mindre stressad och = att hon inte kutar omkring lika mycket så gick hon upp i vikt.

Det hjälper tyvärr inte att rådfråga på ett forum om såna här problem. Det enda Du kan göra är att ta ut en duktig instruktör som kan hjälpa Dig på plats!

Beroende på var Du bor kan jag tipsa Dig om bra instruktörer. Ta inte vad som helst, leta reda på en som verkligen vet vad de pysslar med.

Lycka till! Hon var jättesöt!

# 10

En hund utan ledare blir "stressad" om du vill kalla det så. En hund som inte klarar av att vara ledare på grund av svag mentalitet, blir orolig och inte så lätt att hantera om man inte har kunskapen.

Har en hel del utbildning om stressrelaterade betenden både på hund och människa genom det arbete jag har, som jag skrev rekommenderar jag att hundägaren tar kontakt med en duktig instruktör som kan hjälpa henne och hunden.

Möter dagligen hundar som måste avlivas bara för att ägarna inte passar med sin hund, en hund som kan vara alldeles normal i andras händer. Det allra största felet är att man förmänskligar hundens tänkande.

13, en hund utan sin familj kan bli stressad däremot.även jag har jobbat med stressade och problemhundar i mina dagar och dom som infunnit sig i min ägo har jag inte behövt konsultera andra för att få rätsida på.

men det är ju bra om man inte vet hur man ska göra att söka hjälp och annat för det,men då skulle jag vilja rekomendera en immi instruktör i så fall, ej en instruktör som fortfarande tror på rang ordning osvosv…utvecklingen har gått framåt som sagt,och det handlar inte om att förmänskliga en hund pgr av det.

# 14

Men va bra att det finns någon som är så kunnig. Kanske Du kan ta hand om någon missanpassad individ som kommer in för avlivning då. Säg till så hänvisar vi dessa till Dig i så fall.

Ja, uteslutning, som hunden tar det som då den blir lämnad ensam är enormt stressande, lika så sysslolöshet. MEN för  mycket stimulans är också oerhört stressande.

Skrev i en annan tråd att jag kan rekommendera en bok." Sådan är din hund " av Eberhard Trumler, handlar inte direkt om stress men mycket läsvärd.

När jag var hos veterinären med min hund och va inne i röntgen hörde jag när en man kom in med sin hund, en stor korsning, hane, unghund, han sa, hunden måste avlivas då jag inte kan ta hand om honom mer, han är jätte snäll men är lättstressad, gör utfall och är stark. Han hade inte äns försökt sälja eller skänka hunden till någon kunnig utan sa att han kände inte som om nån annan kunde ta hand om hunden. HAN FICK tid för att avliva hunden, dock tror jag veterinären tog hunden nån vecka innan avlivning, de fick det för mannen, se om de kunde hitta nån.

Hade jag haft hus, så hade jag gått ut och tatt hem hunden med en gång, jag häöll på att gråta där inne jag hörde hunden flåsa, o mannen berätta allt :(

Måste få in hundkörkort eller vad man kallar det, tänk så MÅNGA hundar som avlivas för brist av kunskap från människans sida!

# 16

Kan bara säga att det är mera vanligt än många tror det senario du beskriver. Men jag kan ändå tycka att kanske det är snallast emot hunden i allafall att få sluta, istället för att behöva flytta runt många gånger i sitt liv, som det mer än ofta blir då överblivna hundar tas om hand. Det är sällan den som "räddar" behåller den hunden livet ut.

Det är oerhört sällan det kommer en renrasig hund in för avlivning bara för att ägarna inte kan ha den kvar. Oftast finns en seriös uppfödare i bakgrunden som hjälper till med  en sådan.

I min region är det större blandrashundar, med farliga korsningar som kommer in då de är i 2.2.5 års åldern, då de börjar ifrågasätta sin plats i rangordningen.

Tror inte hundkörkortet hjälper ett enda dugg egentligen. Problemet är snarast att blandrashundar köper man "billigt", ofta är det impulsköp som sedan blir till besvär.

#17 suck, blir så trött på alla som tror att bara för man köper en blandras är man okunnig och oseriös. Min blandis var då verkligen inget impuls köp!!!

# 18

Det har jag inte alls påstått, vart läser du det ? Men faktum kvarstår !!! att många köper en blandras på grund av priset, människor som aldrig skulle köpt hund annars. Dessutom finns oftast inget dokumenterat varesig om friskhet eller mentalitet på de hundar som man korsar. Man korsar ofta raser med rasbundna problem, utan att sett efter om föräldradjuren har dessa fel.

En aspekt i det hela är också att de flesta inte vet att det försäkrings skydd ( om man har försäkring ) som man har inte alls är den samma som för en rasren hund.

Vet en hundägare som utbildade sin blandras för uppåt hundra tusen till ett visst ändamål. När utbildningen var nästan klar blev hunden halt, det visade sig att den hade ett allvarligt armbågsfel som gick att operera, men kostade massor. Hunden var försäkrad men tyvär kunde försäkringsbolaget inte hjälpa till just för deras avtal gällande blandraser. Det blev avlivning istället.

En blandrashund kan mycket väl vara en frisk och trevlig hund med ett långt liv, och ge mycket glädje åt sin familj i rätta händer och rätt blandning. Men att bedriva planerad avel på blandraser är jag helt emot.

15,trevligare ton härinne är önskvärt,jag har svarat dig i den andra tråden.Har du flera undringar kring mitt hunderi genom åren så är du välkommen att skicka ett pm.

Lena medis på bif.

19,men herregud det är väl bättre med planerad blandis avel än avel som ingen har koll på?….eller du kanske menar planerad blandras avel men med utstuderat fel/tokiga blandningar i?.

Blandrasavelns varande eller icke varande får ni diskutera i en egen tråd, denna handla om de problem som trådskaparen har med sin hund!

Åter till ämnet!

OT sorry AnneL & Spikes

#19 jag tror att alla läser som du? det man vill läsa eller störa sig på??

precis som jag såg något som du skrivit..

Dagligen möter du hundar som riskerar avlivning?!
Wow.. kan inte finnas många hundar kvar i eran omgivning då???

Då jag har den troligast "värsta" blandningen här på blandraser.ifokus..

Och han har inga stress symtom vare sig ensam hemma eller på ett bargolv i stan eller bland fyllon, pundare på sergelstorg förvisso är han ingen omplacering men med tanke på vad det är och hur han är.. så gick det att få fason på honom med..

det du skriver om en utbildad hund som kostat massvis?! Jag hade ett halvblod som kostade i inköp 250 000kr men inte hjälpte det.. den fick problem vid en fölning.. så det slöt med en veterinär som höll på i 3,5 timmar sen blev jag less och arg så jag sköt hästen av medlidande..

Så det finns inga garantier på något!! Det enda vi vet helt säkert är att förr eller senare tar allt slut och dit kommer vi alla oavsett ras, ursprung eller genetiskt ursprung (även dom som är djupt troende kommer dit)..

Min första hund(familjens) kostade 1500, billig ja. Mindre värd och älskar henne mindre för det, absolut inte!

Min andra hund, gratis, gör utfall, inte socialt tränad, blandraser båda två. Förra året kostade denna tjej mej 30 000 kr, tömde mitt sparkonto, börjat om på noll nu, men helt värd det, för jag älskar henne enormt!

Jag skulle ha haft råd från första början att ha renras, sen den dag jag ville ha hund, men så blev det inte, jag går inte på vad det nu är man går på när man köper renras, för vissa, man känner och vet när det är rätt helt enketl!

Blir det i slutändan en sk "jobbig" hund så är det pga mej inte hunden, då ser jag till att utbilda, fråga, gå till folk som är KUNNIGA och lär mig, aldrig försent att lära sig och man lär sig alltid nåt nytt. Har jag tagit mig an ett liv så är det livet mitt ansvar och som jag kommer ta hand om till den dag då det är ajöss, pga sjukdom, olycka eller ålder!

OKUNSKAP oavsett vilken hund ras storlek det är, kommer från människans sida.

Det finns oseriöst från båda sidor gällande avel/uppfödare och valpköpare, BÅDA SIDORNA!

I grund och botten handlar allt om man älskar sin hund,

jag älskar mina hundar, min nästa hund kommer jag älska lika mycket oavsett vad det blir.

Den viktigaste saken för mig, gällande blandraser som är viktigt att veta är att man aldrig vet vilken personlighet/intresse hunden kommer få, då den är blandning.

Åter till ämnet!

tack för alla svar (: Det här med blandraser, var det nån som tog upp det pga att jag hade en blandis? hängde inte riktigt med, Blev så många och långa svar! =P

Och jag funderar på att börja gå hos en instruktör (igen), men jag måste bara finna lite tid!

# 23

Tänkte inte svara dig, men kan inte låta bli.

Tyvär är det i mina trakter många som tar Valpar på sina hundar, trots att de inte finner hem till alla utan de går ett annat öde till mötes. Sen får du tro vad du vill, men jag överdriver inte.

Otaliga är de som avlivas på grund av brist på hem, eller på grund av att de hamnat fel.

#27 Åter till ämnet som AnneN sagt!

# 28

Men ursäkta ! Då får ni väl ta bort det inlägg som är skrivet så att det krävdes ett svar också. Eller vart ska jag svara någonstans,  Men den som skrev det är väl Medarbetare också vad jag kan förstå, då är det ok, eller ?

Då kan ni radera alla inlägg som har uttalande som inte rör ämnet, för demokratins skull.

Mvh

PM:a  varandra om ni har åsikter som inte riktigt hör till ämnet =)

Jo förresten, jag har kommit på ett till litet problem min älskling har som jag inte vet varför.

Om man springer, kanske om man leker med henne,leker kull med nån annan osv, så blir Emma nästan galen och flyger på fötterna och biter.(inte jättehårt, men hon försöker dra iväg med foten) Hon gnäll gläffser och skäller gnälligt. Varför gör hon så?!

Jag säger åt henne skarpt men hon lyssnar inte. Då brukar jag putta till henne och säga NEJ, men hon är i en annan värld.. :S Nån med samma problem och som har en lösning?

Jag hade samma problem när min hund var yngre, när jag själv sprang med henne eller med folk som sprang runt om, då kunde hon lätt hoppa upp mot oss, o nafsa, jag ha fått en massa nafsningar på skinkan och benen, ibland händerna hihi.

För min hund var det att hon var en sk Polishund, allt ska vara lugnt runtom. Nu är hon bättre, men tar jag fart och börja springa så kommer hgon springandes bakom och gnällskäll och kan nafsa, men hon är 100 ggr lugnare nu än förut.

Jag försökte träna henne lite att lägga av, men det är inte så lätt. Jag la det på hyllan då inget fungerade, nu 2 år senare är hon som sagt mkt lugnare.

Hundar blir lugnare med åldern, vissa är hyperaktiva, nafsiga, skälliga, envisa, olydiga, bråkiga, osäkra, hysteriska, lättstressade nr de är yngre, men med åldern blir det lugnare, kommer förmodligen aldrig helt försvinna men bli lugnare.

Tålamod är det bästa man kan ha :)

30,lite svårt att säga när man inte ser det,men eftersom du skriver springer så triggar det henne att fånga det flyende bytet….träning på vad man får och inte är det enda som gäller då

hm.. ja jag antar tålamod, då vilket jag skulle behöva gå och köpa en burk av (;

33,ja ibland behöver man en hel kartong….men gör så att du inte tränar alls när du inte har tålamodet,hunden känner av det mer än vad man tror,och träningen ska ju alltid vara rolig för bägge

Håller med #34

Träna bara när du själv har tålamodet, lusten och känner dig positiv.

Hunden känner det du känner.