Ett halvår sedan Ada dog...
Känns så tungt…
Det har hänt så mycket i mitt liv med graviditet, förlossning, ny underbar bebis…men ändå kan jag inte låta bli att tala om för lille Benjamin att idag är det ett halvår sedan min underbara Ada dog.
Benjamin kommer aldrig att få lära känna den så trogna, trygga individ som hon var och det smärtar mig. Alla människor borde få uppleva och känna den tillit och villkorslösa kärlek hon gav mig. Vi var ett mycket sammansvetsat team och gud nåde den som skulle försöka sig på att göra hennes "mamma" illa. 
Om alla hade upplevt en sådan helhet skulle världen vara en bättre plats.
En mystisk sak är att under de sista mycket jobbiga veckorna av graviditeten var Ada " med mig ". Hon låg bakom ryggen på mig i sängen, hon tassade med mig när jag skulle gå på toa m.m.
Varje gång jag åker upp för uppfarten tänker jag: och ingen Ada kommer och möter mig…
Jag vet att många resonerar: det är ju bara en hund…men Ada kommer aldrig att vara "bara en hund "…hon var en del av mig, och den delen fattas mig nu.
Att vi haft otur med fler djur i år gör inte saken lättare, men Ada var nog i alla fall det svåraste.
( Behövde bara skriva av mig. )
Vissa djur får man en speciell kontakt med som är svår att förklara. Det är säkert inte alla förunnat att få uppleva det. Men det är en fantastisk känsla.
Jag förstår att hon "fattas dig".
Skickar en kram som tröst!
Zabelle
jag känner mig dig! Min sazo är väldigt speciell för mig, nu har hon fått en knöl mellan frambenen (opererades för ett år sedan för tumörer och vi sa då att vi inte skulle operera mer) och jag ska till vet. på fredag.
jag är otroligt glad att Alva (2½år) har fått lära känna henne, även om hon antagligen inte kommer att komma ihåg henne när hon blir stor så har hon fått känna den kärlek som Sazo ger.
Nu vill jag inte ta ut något i förskott gällande Sazo, men de tär klart att tankarna kommer.
Tack 1 o 2. Håller tummarna inför Sazo´s vet.besök.
Miija på denna sida är det nog ingen som tycker att det är bara en hund, de flesta av oss vet att djuren blir en familjemedlem och då de går bort så är det en i familjen som går bort. Jag beklagar verkligen sorgen.
Att hon var med dig under den svåra tiden av graviditeten tycker jag inte alls är underligt, har själv vart med om att avlidna djur som stått mig extra nära har varit med mig under svåra perioder i livet.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
![[Spanaren]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Miija läs min tråd om förlorad kompis så ser du att vi är många som förstår dig/ kram Spanaren
Skänker en tröstekram till dig. Snart är det två år sedan min kissemiss Lucas fick somna in.
Brukar säga att det var han som uppfostrade mig, han och jag bråkade i 18 år innan han fick somna.
Djuren är ibland dom bästa vännerna, man måste få sörja hur lång tid det än tar..
ja alla har dom en speciell vrå i mitt hjärta och jag tänker på dem minst en gång om dagen var och en….
tröste kramen från mig och vovvsen också
Starta ny diskussion