Att blandraser är friskare än renraser tror jag inte det finns några vetenskapliga bevis för, men de bör ju iallafall inte vara lika sönderavlade. Har för mig att jag läst någonstans att blandraser är friskare men bara i första generationen, vet dock inte om detta stämmer.

Kan tänka mig att det är varje hunds dröm att ha en husse/matte som är slaktare

Jag har faktiskt oxå hört att blandraser är friskare än renrasiga..

Jag har en renrasig hund som aldrig har varit sjuk, aldrig haft tandsten eller ngt sådant, och han blir 11 år snart.

Det att blandraser skulle vara friskare än renrasiga hundar tor jag inte på.

När jag var liten så hade jag en blandras och han vart inte mer än 2 år gammalför att han blev sjuk.

det finns som sagt inga belägg för att dom skulle vara friskare än renraser, har ju alltid haft renras och aldrig behövt en vet till någon,det har att göra med aveln och hur man bygger upp hunden från början oavsett renras eller blandis….haha blir avis på allt kött…kul att höra om din härliga vovve

Jag har erfarenheter som går emot dina, mina rashundar har varit prima och har inte haft några sjukdomar.

Min blandis har förvisso hållt sig frisk, men mentaliteten hos alla kullsyskon har skiftat och en del har varit rent utsagt nervvrak.

Att blandisar är friskare, är en sanning med modifikation.

Man brukar tala om hetorosiseffekten som kan uppstå i första generation när man kombinerar två helt obesläktade individer dvs inte två retrieverraser och självklart raser som inte har gemensamma rassjukdomar, samt är friska såklart.

Detta uttryck finns det tyvärr inget belägg för men jag själv har både renrasiga och blandraser och märker ingen skillnad på om de är mer sjuka de renrasiga än de blandrasre jag har.

Som de lärda säger vet du vad du vill ha köper du en renrasig hund för det syfte du vill använda den till.

Vet inte om jag håller med där???

Du köper den hund du vill ha och gör den till det den passar för

jag tycker så här.
Jag har både en ren och en blandis.

Men att det finns statistik eller forskningar på att en blanras skulle vara friskare än en renras, kan jag inte heller skriva under på.

När man tar fram en renrasig hund, så är det många års arbete bakom och tillsyn för olika diverse sjukommar etc.
När man köper renras, så vet man oftast va man ska ha hunden till.

Jag har en blandras här hemma som fick torrfoder allerigt när han var 7 månader.
Min renrasiga Golden valp på 8 månader är inte sjuk. (peppar, peppar). Men jag vet om att Golden har både problem med Höfter, Vatteneksem och ögon.
Men då har man något att gå efter och det är stamtavla.
Så då kan man välja linjer som har minsk risk för detta i sin valps släkt.

På en blandras har du inte någon stamtavla och är av kan du inte följa din valp släkt träd och eventuella sjukdomar.

Egen erfarenhet, helt ovetenskaplig: blandraser friskare än renrasiga.

Propagerar inte för eller emot något med den kommentaren.

Som sagts tidigare!
Det finns ingen statistik som talar för att blandraser skulle vara friskare, men.

I och med att man ut avlar så tunnas genpolerna ut och på så sett får man ett högre och större antal gener, med resultat att dom kan ses som friskare och dom som blir sjuka blir så mycket sjukar att dom sällan överlever.

Så allt är beroende på hur man tolkar och läser de siffror som finns

jag har inga bra erfarenheter av rasrena hundar. men mina blandisar har aldrig varit sjuka. Tur kanske.

Jag och sambon har alltid velat ha en shäfer, men tyvärr så tänker jag inte stödja aveln på dagens shäfrar, så valet var enkelt, det blev en blandis shäfer/terver. Där faktiskt både mamman och pappan var av bra modell.

Att se bilder på dessa utställningsmeriterande shäfrar, gör mig ont att se. Med dessa vinklade bakben och sluttande ryggar. Det ser inte hälsosamt ut.

Jag tror att det är lite slumpat med sjukdommar vare sig det är blandras eller renras.
Renrasiga har vissa sjukdommar som kommer oftare än andra medan blandraser har större urval av sjukdommar (förstår ni vad jag menar nu)
Jag har en blandis här hemma (har bara haft han i en månad men än så länge e han frisk, lite galen bara) sen har jag två blandras katter (vanliga huskatter) där den ena är frisk som aldrig förr men den andre har en jobbig öroninflamation som aldrig försvinner. Katterna är kullsyskon.
Så jag tror att det är slumpen som avgör.
om man ska ta det steget längre så var jag alltid sjuk när jag var liten medan min syster alltid har varit friskheten själv. Så jag tror inte att det spelar någon roll om det är renras eller blandras, tror att det förs bättre protokoll på renrasiga indevider efter som det är så noga med deras avel och därför får man höra om deras sjukdommar oftare.

Bästa svaret får man nog om frågar försäkringsbolagen, de har statistik på sjukdomar, och därefter sätter de premien på försäkringen.

12 där har du en poäng

#12 samtidigt får man då fråga alla försäkringsbolag och inte bara ett, plus det mörkertal av hundar som är oförsäkrade, avlivade hemma eller självbehandlade.

14, ja det har du rätt i

Rasrena hundar = Sjuka hundar

Hittade denna länk i ett inlägg på tråden ´hur mycket får en blandras kosta´

Det är en jättebra dokumentär på engelska (brittisk) en timme lång, men ABSOLUT sevärd!

Tack till Noa-Nisse.

ska ta och kika mig igenom den dokumentären eftersom den är rätt omtalad och se om den är något att ha.

#16 jag har sett den dokumentären ganska nyligt och jag tyckte den var väldigt bra, den tar verkligen upp baksidorna med rasaveln.

Detta fångade intresset i mitt öga. Förhoppningsvis blir tråden fri från smuts.

Egen erfarenhet, av egna hundar, hundar jag jobbat med och hundar i min bekantskapskrets.

Blandraserna har blivit äldre, hållt sig friska, aldrig haft problem med någon "rastypisk sjukdom", eller annan sjukdom heller för den delen.

Exempel.

-Blandrastik (Bayesk viltspårhund, border collie…mm.) 10 år, fullt frisk, inget fel på henne alls.

-Golden retrivier från seriös uppfödare.
Avlivningshotat pga av svår sjukdom. Samt svår allergi.

Har många fler exempel, men tar inte dem nu.

Har kollat flera gånger på den där dokumentären och det är något av det bästa jag sett. Folk förstår inte, folk vill inte förstå..
De har svart på vitt ändå säger de emot.
Nej.. Hundar är svårt.

Mitt tips - Hitta en bra hund, en frisk hund. Oavsett blandning, eller ras. Bry er inte om så mycket hur hunden ser ut. Vill man valla ska man ju ha en vallhund, men träna går och jag vet folk som har raser i en helt annan gren..
Blandras som renras.. Det är i slutänden bara en hund.
En vän att älska, lära, skydda och ta hand om, och ta hjälp av såklart.

Någon riktig statestik får vi nog vänta länge på.

Alla "rasmänniskor" borde vidga sina vyer.
En blandras är inte bara en bastard som ska skjutas och hängas till räven.. Det är också en hund.. En vän, och ibland hela ditt liv.

-Jag hoppas att min nästa hund motbevisar mina erfarenheter av en frisk hund. Jag hoppas jag hittar en frisk renras.

jag som gillar både renras och blandisar och absolut inte gör någon skillnad på dem,är lika kritiskt noga med uppfödare åt bägge hållen,och jag har haft genomgående friska renraser hela tiden,och blandisen jag har nu är bara helt underbar,för mig har priset egentligen ingen betydelse utan det är hunden jag är ute efter,och eftersom jag vet att jag genomgående fått friska hundar från mina uppfödare,så har jag inte bytit uppfödare genom åren och därför blev det renras, hade samma uppfödare som mina collies haft blandisar så hade jag köpt blandisar av henne också…

Jag har alltid haft renrasiga hundar, ofta 3-5 samtidigt, de senaste 45 åren. Och har inte behövt besvära veterinär mer än i de vanliga ärendena.

Dessa hundar har varit jakthundar, men också några rena sällskapshundar.

Så jag delar inte uppfattningen att renrasiga hundar är sjukare än andra hundar.

#21

delar din erfarenhet både av egna och bekanskapskretsens hundar.

Jag ställer mig även skeptiskt till dom som påstås skaffa sig fina rashundar från "seriösa" kennlar som sedan blev sjuka i diverse åkommor, vad innebär då seriös uppfödare?

Jag ser inte en uppfödare av rena showhundar utan stark prioritering på hälsa som "seriös" oavsett hur mycket pengar uppfödaren lagt ner på importer, utställningsresor och foder.

När det handlar om avel på sjuka djur har såklart uppfödarna ett stort ansvar, men det största ligger endå på valpköparna eftersom det är dom som är drivkraften bakom det hela, marknaden styr helt och hållet, och det är valpköparens uppgift att kolla upp hur hälsan ser ut hos respektive uppfödare, inte vem som har flest SUCH.

Jag skulle inte klandra rasavel som problem då dessa genetiska problem även är överförbar utöver rasbarriärerna.

Däremot skulle jag gladeligen se att man tog bort konkurrensbedömningar i utställningssammanhang dvs att man tar bort "sporten" i det hela.

Har ännu inte sett dokumentären, men jag kan gissa att den handlar om många extremexemplar av renavlade showhundar från england..ev usa?

Min och min familjs och mina vänners erfarenhet säger att blandraser är friskare än renraser, vetenskapliga belägg eller ej :P

Fast det beror naturligtvis på, en hel del blandraser kommer ju tyvärr till hos mindre seriösa människor efter tjyvparning där man varken har koll eller kontroll på de vuxna djuren. Då kan man ju inte räkna med att valparna håller sig friska om de får en rätt dålig start. Å andra sidan.. det som inte dödar det härdar, känner ändå en hel del hundar med svår uppväxt som verkar tåla vad som helst.. :/

Sen beror det också på vilken renrasig man jämför med.. jämför du med shäfer tex där många är sönderavlade i höfterna, räknar man med de Valpar som tvingas avlivas omedelbart, eller de som klarar sig utan besvär men ändå har ett fel i höfterna som ägaren måste ta hänsyn till? Samma om man jämför med hundar med långa hängande öron som ofta får problem pga det - och räknas de som friska eller ej helt sunda om ägaren måste vidta åtgärder för att skydda öronen?

Men hundar som ser ut som hundar är väl generellt friska oavsett ras eller ej.

Men om man jämför generellt mellan alla hundraser på ena sidan, och alla blandraser på andra, tror jag ändå att blandisarna har snäppet bättre hälsa. Men det är nog de många extrema hundraserna som drar ner.

(sen är jag inte särskilt glad för ''ras'' avel på det sättet alls, just för att man avlar för at få fram ett visst mål, eller en noga definjerad standard och då är det mycket lätt hänt att man missar en viktig detalj, och att andra med samma mål missar samma detalj. På blandraser missar man säkert lika mycket, men eftersom man inte är en hel gupp som söker samma utseende så är risken mindre att man missat samma detalj på hundarna och att det sprids och blir extremt.. om någon förstår min luddiga förklaring.)

Mina tankar :P Säkert jättemånga som blir lättade av att höra att jag inte sysslar med uppfödning alls x)