Själva hittade tjejen Tzar's halvsyrra på nätet.. -Ninja.. som var bland det sötaste vi någonsin sett!

Sen började vi luska runt och kolla vad det var för ras och vad blandningen kan ställa till med?!

Kanske ska berätta att han är 50/50 blandning Pappa Kaukasisk Ovtjarka/ Mamma Schäfer.

Sen hittade vi: "Historien om Catch" Gitz som berättar om sin Catch en äldre bror till våran Tzar. Och vi kontaktade Gitz för att förhöra oss om vad det var och blev för hund?

Och fick en story utan dess like?? Shit vilken Hund, ett monster en riktig best!! Så efter ha läst på lite till och sätt olika artiklar bestämde vi oss.

Allt som skrivits var istort sätt negativt, hur farliga och hur envetna, elaka hundarna är.. och den blandningen kan aldrig gå bra enligt ett annat forums "hund experter" hmm.. vilket gjorde oss ännu mer motiverade att skaffa Tzar..

Tänkte en stilla tanke! Vad har alla tidigare gjort med sina hundar??!
Fick oxå bekräftat att över 90% av hans äldre släktingar blivit avlivade innan 5års ålder!! pga aggressivitet mot människor!!!

Något som i min värld inte är möjligt, inte utan människans inblandning! Ligger inte i Hundens natur om iinte människan gjort FEL!

Ringde till uppfödaren: han sa att han inte släpper hundar till vem som.. Låter bra tyckte jag och tjejen,,, vi samtalades vid ett antal gånger till via telefon, sen åkte vi ner åt.. till småland..
Möttes när vi svängde in på gården av en stor lurvig skällande ljusare variant av vad som skulle bli våran Tzar..

Uppfödaren frågade om vi ville se "alla" hans hundar?? Klart att vi ville med ett utpräglat intresse för hundar så vill jag se och träffa så många och mycket jag bara kan!

Så vi strosade runt och fick se alla möjliga blandningar och enrasiga..
Sen kom vi till den sista hundburen på gården.. Där stod en gigant!
En Tibetansk Mastiff som han sa var hans VAKTHund!! och att vi inte skulle sätta in händerna till honom då han har en benägenhet att bitas! Tittade på hunden och vände mig till Uppfödaren och log samtidigt som jag sa - Nej, aldrig.. Den Hunden och jag är redan kompisar.. Han trodde givetvis inte på mig… Vem skulle??

Men jag satt upp handen mot gallret! Och hunden satte sig och tryckte så mycket han kunde mot gallret och jag fick klappa honom.. Och uppfödaren trodde inte sina ögon och sa att hunden brukar morra och bita efter främlingar..

Berättade för honom om min hundvana och vilka problem jag brukar få ta vara på och han vart lite konfunderad och frågade om han skulle släppa ut denne Tibetan?? Bad honom att så göra.. sen kom han ut!! luktade över där vi gått… sen satte sig hunden i mitt knä.. och sa till honom?? Vakt hund denna?? skojar du eller??

Sen sa han att han ljugit, då vi bestämde att komma ner.. då hade han bara 3 tikar!! Men ändrade sig efter vår lilla uppvisning, genom att säga att han hade 10st lev.klara Valpar i köket och vi fick ta vilken vi ville!! För den uppvisningen var han inte riktigt van vid..

Sen med oss hem kom en liten pälsboll på 10kg som nu är knappa 60kg år gammal och ska ännu bli lite grövre.. typ 5-10kg till han har ju ett år kvar att växa innan han blir helt fullvuxen..

Jag vet inget om min hund. Det är en hitte hund från portugal. Fastnade för bilden på henne, och att hon va en liten hund ( som jag ville ha)

Kunde inte ha fått en mera perfekt hund! Hon är bara helt underbar och jag älskar henne mera än något annat!

Bilden är den jag fastnade för på hundrondellens hemsida.

Avatar bilden är en helt annan sida av henne =)

Jag hittade min hund på Hundis som finns här på nätet ngn stans. Min Benji är en renrasig Whippet, jag fastnade för honom för att han var röd & så gillade jag hans stamtavla.. Jag bestämde mig för honom osedd,, Och det ångrar jag inte för en sekund.

Blandisen var av en ren slump, familjens storpudel började gå mot åldens höstoch vi fick nys om en kull korsningsvalpar med storpudel involverat, tiken till kullen va då 11 år (!?)

Jag sökte lite lätt en hund att jobba med i spåret… en doggtyp liksom… kikade på vovves sida och möttes av en blå brun blick! Rasen var 75% dogo argentino och 25% amstaff, en tik. Jättebra tänkte jag, en envis spårhund som älskar människor!

Ägaren bodde i Norge, därför skulle den 4 mån valpen säljas, eftersom de raserna är förbjudna där. Hon hade bott i Sverige ett tag och köpte då hunden i Skåne, hos en som födde upp amstaffar o tydligen denna blandningen. Efter 1 månads kontakt via msn med ägaren hade jag övertalat henne om att jag var den rätte ägaren! Puh!

När jag mötte Missy o hennes ägare smälte jag direkt! Min Missy är min bäste vän, o hennes förre ägare har blivit en bra kompis, som kommer o hälsar på oss då o då när hon är i Gbg.

Då jag använder mina hundar till jakt skaffar jag den hundrasen som är lämplig för det som den ska användas till.

Jag kontrollerar förfädernas meriter så långt tillbaks som möjligt, likaså med tidigare avkommor efter föräldrarna.

Mentaliteten kontrollerar jag extra noga.

Jag vill också besöka tiken och valparna några gånger för att se hur tiken behandlar valparna.

När jag sedan har valt valp så vet jag allt som behövs om den hunden, och därefter är det upp till mig att genom träning ta fram det jag behöver ur hunden för att den ska fungera som jakthund och familjemedlem.

Innan jag ens viste om att Velvet fanns så hade jag läst på om flera olika raser som jag vara intresserad, bla de raser hon har i sig förutom lapphunden som jag läste om direkt jag fick reda på att det var lapphund i henne.

Jag planerade att spara ihop till en valp men hade inte bestämt ras, då jag fick se syrrans grannes Valpar. De levde i missär och väldigt mkt vanvård (ungefär så skitigt och jäkligt som man kan se ibland på djurpoliserna på TV).

Jag fastnade för 2 av valparna i den kullen och lyckades få en bra deal med priset men velade mellan dessa 2 Valpar som båda var så väldigt olika men ändå lika. Tillslut så bestämde jag mig för Velvet dels för att hon var den som i kulle hade visat de andra syskonen vart skåpet ska stå och dels pga att jag drömde en natt att jag hade en vuxen hund med samma färger.

Jag brukar säga att det var ett välplanerat impulsköp (jag hade planerat allt klart utom ras, hade allt som behövdes hemma,mm).

Eftersom hon hade visat en hel del temperament mot sina syskon så trodde jag att jag skulle få en hund som var ganska hård i mentaliteten. Hahaha, tji fick jag! Velvet visade sig vara en väldigt mjuk liten flicka som var rädd för nästan allt utom katter, så jag har haft mycket att jobba med men absolut inte på samma sätt som jag trodde det skulle vara.

Men jag har aldrig ens en enda sekund ångrat mitt val av hund!

Vi hade läst på mycket om amstaff som vi tänkte skaffa. Men vi hade inte planerat att skaffa hund på flera år än.
Vi tänkte "när vi flyttar ut på landet…."

Men så var sambon hos en kompis syster på fest och hon berättade att hon sökte ett nytt hem för Tusse. Hon hade inte tid med honom. Men det kom in ordet "avlivning" i samtalsämnet och då var min sambo fast.
Han hade träffat Tusse som valp också och var kär redan då.
Så han ringer mig och berättar att han har köpt hund (jag var måttligt road) och sen kom Tusse hem till oss.
Han är en vägkorsning av BC/damlatin/labrador/kelpie/stövare/Vorsteh
Men vi har fått den perfekta hunden hem till oss. Han är lika knasig som resten av familjen,*/