Vid både löp & skendräktighet så blir Velvet väldigt förändrad. I vanliga fall så lyssnar hon superbra på minsta lilla kommando och tolka kroppspråket utan problem.

Då hon löper eller är skendräktig (vilket hon blir efter varje löp) så är det precis som om jag aldrig lärt henne något kommando alls! Hon lyssnar inte på någon för 5öre och helt plötsligt kan hon få för sig att man är livsfarlig och bete sig som om hon är strykrädd. Trots att varken jag eller sambon någonsin slagit eller på annat sätt varit hårdhänt med henne! Men som hon beter sig emellanåt så kan man tro att hon får stryk dagligen =/

Usch vad jag längtar tills vi får råd att kastrera henne.

Min första egna hund var ganska rolig vid löp och skendräktighet. När hon löpte så lärde hon sig bäst så då brukade vi passa på att träna in nya saker. Lägga grunder som gick att finslipa senare. Det var då hon var som lugnast och mest fokuserad. Annars var hon en yrhätta som gjorde egna trix och fick halva lydnadsplanen att skratta.

När hon var skendräktig, vilket hon blev nästan varje gång, så tog hon mig till valp. Hon kom med leksaker till mig, lämnade aldrig min sida och kom med mat till mig när hon åt. När hon sov så sov hon uppe på min kudde slingrad runt mitt huvud, annars satt hon och gnällde/ylade/skrek. Det hände att hon småmorrade när mamma kom in i rummet för att väcka mig eller så, fast när mamma pratade med henne och sprang hon och hälsade. När jag var i skolan så låg hon vid ytterdörren eller i min säng och vägrade röra sig.

Inte lätt att vara tik alla gånger!

Mina hundar blir inte förändrade mentalt men tenderar att svälla upp och se ut som två välgödda julgrisar.

den ena har dessutom rätt jobbig skendräktighet då hon verkligen lägger på sig och "mammar" sina leksaker.

Nu var det ju 21 år sedan jag hade en tik i min ägo, men hon blev lustig också vid löp,cykeln som vi alltid använde dåförtiden till motion,blev hon livrädd för helt plötsligt, sedan var hon en liten grintant i vanliga fall vad det gällde hanar, och när hon löpte släppte hon inte fram en hane ens en meter ifrån sig, så hon var väldigt pålitlig så

Skorpan blir direkt fläng hon morrar och skäller på allt som låter utanför,hon lyssnar inte för 5 öre, hon slickar en frenetiskt på händer och i öron så hon blir helt slut om man inte säger ifrån på skarpen, kommer en annan hund åt hennes bak blir hon vansinnig och är vi ute så tar en vända som annars tar en halvtimme minst det dubbla. Kommer inte på något mer för tillfället men det finns säker mer.

Löpskyddet tar hon av sig och gömmer och då menar jag gömmer så fort hon får tillfälle, vilket är hemskt kul när hon lägger sig i en ljus soffa.

hoho vad jag är glad att jag har en hane ;)